Barnen – de glömda brottsoffren

I veckan uppmärksammades FN:s internationella dag mot mäns våld mot kvinnor världen över. Förra året anmäldes cirka 26 900 misshandelsfall mot kvinnor i Sverige. Varje år dödas 17 kvinnor i sina hem. Enligt Rädda Barnen finns det uppåt 200 000 barn i Sverige som ser och hör denna misshandel. Dessa bortglömda barn som drabbas eftersom Sverige misslyckas med sin jämställdhetspolitik.

Det är svårt att föreställa sig hur ett barn som växer upp i en familj där våld förekommer egentligen mår och hur det känns. Att se sin mor bli misshandlad och inte kunna förhindra detta försätter barnet i vanmakt, en hjälplöshet som kan påverka resten av hans eller hennes liv.

Sverige har, tillsammans med 184 länder, antagit en FN-konvention som går ut på att avskaffa all diskriminering av kvinnor. Detta arbete övervakas av en särskild kommitté som i januari i år höll ett förhör i Genève med representanter för den svenska regeringen. Sverige fick kritik. Den särskilda kommittén uttryckte att det var både förvånande och oroande att mäns våld mot kvinnor fortfarande är så utbrett när Christer Hallerby, statssekreterare på Integrations- och jämställdhetsdepartementet informerade om läget i Sverige.

Regeringen och de myndigheter som bär ansvaret tar mikrosteg i bekämpningen av mäns våld mot kvinnor och inte minst negligerar de ansvaret att se till att barnkonventionens artikel 19 följs och verkställs. Jämställdhet mellan könen är fortfarande långt ifrån en verklighet.

De ansvarigas underlåtenhet att vidta effektiva åtgärder för att skydda kvinnor mot våld bidrar i sin tur att barnen i dessa relationer hamnar i skymundan. De utsatta barnen tenderar att bli isolerade, avbryta sin skolgång och få missbruksproblem. En del barn får svåra livslånga skador och andra dödas.

Det är uppenbart att varken myndigheternas insatser eller nuvarande lagar och förordningar räcker till för att uppnå ett jämställt samhälle. Det arbete som görs blir verkningslöst om inte individen också förändrar sina egna värderingar och syn på sina medmänniskor. Både vi vuxna och våra barn. Vi lever i ett nu, men samtidigt formar vi en framtid genom barnen. En förändring i framtiden – i rätt riktning – måste åstadkommas genom att ge en jämställd uppfostran till våra barn med tydliga jämställda värderingar som motverkar traditionella attityder som särbehandlar flickor och pojkar. Insikt om vikten av jämställdhet skall byggas upp tidigt. Barnens uppfostran – både i hemmet som i skolan – är en grundpelare till hur individen kommer att bete sig i framtiden.

Det är dags att regeringen tar FN:s kritik på allvar. Det är dags att se de könsmönster som förstör så många människors liv och ta ett nytt helhetsgrepp om politiken. Våldet är ingen enstaka individuell händelse, det visar all statistik. Våldet är något vi fostras att leva med och därför måste vi ha en ny genusmedveten förskola och skola för att få stopp på våldet i framtiden.

Lourdes Daza-Gillman
styrelseledamot Feministiskt initiativ

Debattartikeln finns även publicerad på www.soderhamnskuriren.se