Skjut upp beslutet om Lissabonfördraget!

Fyra skäl för demokratiska, fredsengagerade och sekulära feminister att kräva att riksdagen skjuter upp beslutet om Lissabonfördraget

1. Lissabonfördraget innebär att mer makt förs över till Bryssels institutioner. Omfattande överlåtelse av makt förändrar principerna för statsskick och grundlagar. En omfattande medborgerlig debatt borde föregå ett beslut av den här digniteten. Genom att i dagsläget (röstningen i riksdagen i morgon) skjuta på frågan ett år framåt går det att vinna tid för demokratisk dialog och debatt. De kommande valrörelserna, både till EU-parlamentet (2009) och till Riksdagen (2010) skulle bli utmärkta arenor. Sveriges riksdag är idag inte representativ eftersom ingen valrörelse tagit upp frågan och nackdelarna med Lissabonfördraget ekat tyst.
2. Lissabonfördraget föreskriver en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, uppbackad av en gemensam försvarspolitik, med ett gemensamt miltitärt försvar (art 42). Texten lyder ”medlemsländerna förbinder sig att gradvis förbättra sin militära kapacitet” och man lovar varandra (militär) hjälp när/om någon blivit angripen/indragen. Ömsesidiga förpliktelser heter det. Innebörden är tydlig – EU blir en militär allians där varje land ska följa det författningsbaserade påbudet om militär upprustning. Sveriges tidigare, demokratiskt beslutade, utriks- och säkerhetspolitiska hållning, alliansfrihet, försvinner. Utan någon som helst debatt!
3. Om talmannens klubba faller för ett Ja imorgon, då finns det stor risk att också den svenska arbetsrätten faller. Modellen med kollektivavtal och konflikträtt kommer förmodligen behöva reglerade undantag för att kunna överleva. Utredningen om det s.k. Waxholmsmålet (Lavalärendet) ska presentera sina slutsatser i mitten på december. Då kanske vi vet mer men ännu vet vi för lite för att fördraget ska kunna klubbas igenom utan bindande garantier om undantag. Ett Ja till Lissabonfördraget innebär ett Ja till att det blir EU-domstolen som blir högsta instans i flertalet rättsfrågor (44 nya politikområden införlivas i.o.m. detta fördrag), inklusive arbetsrätten.
4. Fördragets förhållning till Kyrkan har diskuterats i flera omgångar. Flera starka opinionsyttringar, bland annat från European Women’s Lobby (EWL), resulterade i att den positiva särbehandlingen av Kyrkan försvann under en etapp av arbetet med det nya fördraget. Men nu är den plötsligt tillbaka! I kap 17 står det att Unionen på inget sätt ska lägga sig i kyrkans förehavanden eller störa religioners inflytande i samhället. Det betyder fritt fram för religiös fundamentalism som i Guds namn vill inskränka kvinnors rättigheter till sin egen kropp, som vill förvägra kvinnor sexuell och reproduktiv hälsa, som vill förjuda abort och som vill införa religös lagstiftning till skydd för brott begågna i hederns namn. Backlash är bara förnamnet på den utveckling vi kan tvingas in i. Det som borde ha stått i fördraget är ett starkt skydd/stöd för det sekulära samhället. Som det nu är blir Bryssel påvligare än påven själv.