Feministbrev nr 48

Till alla feminister från Gudrun Schyman

Litet bo jag sätta vill – men hur ska det gå till?!?

En grundbult i att växa till en självständig människa är att ha möjlighet att ha en egen bostad. Det är faktiskt definierat som en social rättighet i grundlagen. Med den utveckling som bostadspolitiken har är det svårt att tro att så många vet om det. I decennier har bostadsfrågorna avlövats politiskt. Både till form och innehåll. Från att ha varit ett viktigt politikområde finns numera varken bostadsdepartement, särskild minister eller bostadsutskott i Riksdagen. Från att staten betalat ut miljonbelopp för att stödja byggande och boende till rimlig kostnad har bostadssektorn blivit en mjölkko. Skatter klirrar in i statskassan men nästan inga subventioner går ut.

Mest betalar hyresgästerna. Där finns det ingen möjlighet att göra avdrag för räntekostnader i deklarationen, något som både husägare och bostadsrättsinnehavare kan. Olika boendeformer har alltså olika kostnader och olika tjocklek på portmonnä och plånbok ger också olika boende. All statistik visar att bland de som bor i hus och bostadsrätt är de infödda svenska männen flest och i hyresrätterna är kvinnor och inflyttade svenskar flest. Låga löner ger inga miljonlån i banken. Hög lön ger lån och avdragsrätt och sammantaget lägre boendekostnad. Det är alltså dyrt att vara fattig. En gammal sanning som står sig.

Allmännyttan, de kommunala bostadsföretagen, ska vara den aktör som ska garantera att bra bostäder ska finnas för alla som behöver. Utan vinstkrav ska hyrorna kunna vara lägre och på det viset också hålla nere de privata hyresvärdars hyror. Allmännyttan har alltså en viktig roll om målet är att skapa en bostadsmarknad för alla.

Problemet är att det inte fungerar och att det inte har gjort det på länge och att det bara blir värre och värre. Bostadsbrist (inte bara i storstäderna utan faktiskt i majoriteten av landets kommuner), segregation, trångboddhet, hemlöshet. Allt ökar. Avregleringen av bostadsmarkanden, omvandlingen av hyresrätter till bostadsrätter, att kommunerna sitter i knäet på de stora byggföretagen när de ska göra markanvisningar, monopolliknande strukturer inom byggbranschen, allt detta är delar av problematiken.

Vad som nu ska göras finns det flera uppfattningar om. De fakta och den forskning som finns tolkas olika av olika aktörer. Fastighetsägarna tycker att allmännyttan ska gå med vinst. Allt annat strider mot EU:s regler, påstår man. Hyresgästföreningen menar att det är tvärtom. Regeringen har skickat ut en utredning på remiss som går fastighetsägarna till mötes. Där föreslår man att allmännyttan ska bli mer affärsmässig och gå med vinst. Hyrorna ska höjas i attraktiva områden, år från år, till dess efterfrågan försvinner, dvs. till dess det inte finns någon kö kvar. I områden där inga vill bo ska det bli billigare, så länge det finns tomma lägenheter (vilket inte är på särskilt många ställen). Dit ska de som inte har råd att bo attraktivt flytta. Allt det här, menar man från utredningen och där håller regeringen med, ska ge upphov till en gigantisk flyttkarusell, där alla i slutändan ska få den bostad man har råd med. Bostadsmarknaden är då i balans. Frågan är hur många människor som är i balans?

För vad har ”man” råd med? Man, dvs. män med högre inkomster har råd att bo i attraktiva lägen, kvinnor får flytta ut i periferin, tillsammans med inflyttade svenskar och ungdomar. Ensamstående föräldrar (mest mammor) ska definitivt till förorten. Ett tydligt mönster är att kvinnor blir alltmer beroende av män för att kunna bo bra. Normen är mamma–pappa–barn. Normen ger formen, inte bara på våra bostäder utan på hela vår samhällsplanering.

Är det här ett skräckscenario? Läget är osäkert. Regeringen har inte samlat ihop sig till ett förslag till riksdagen ännu. Ska man gå på utredningens förslag eller ska man lyssna på kritikerna? Tycker man att bostaden är en social rättighet eller ser man hemmet som i första hand en kapitalinvestering? Frågan är inte avgjord. Den är i högsta grad politisk. Det finns tid att tycka till. Titta på Schyman i TV8 nu på söndag (12 oktober, kl. 21.00) och använd sedan opinionsverktygen för att göra din röst hörd. Inspireras av rörelsen kring FRA-lagen. Till den personliga integriteten hör också möjligheten att få stänga sin egen dörr!

Gudrun