Att förklara sin feminism

Telefonen ringde en dag förra veckan, och när jag svarade hade jag Veronica Svärd i örat. Veronica har många järn i elden, bland annat är det oftast hon som sköter Fi:s kontakter med pressen. Det var just i den egenskapen hon ringde mig.

– Hej, vill du träffa en italiensk journalist? Han har läst Stieg Larssons trilogi och är helt förundrad över att Sverige inte är jämställt. Och nu vill han prata med någon från Feministiskt initiativ.

Vi fastnade ett tag i diskussionen kring huruvida Stieg Larssons trilogi är bra eller inte och vilken global folkbildande effekt böckerna kanske har. Att människor världen över tack vare Stieg Larssons böcker får en mer rättvisande bild av Sverige. En bild som innebär att myten om Sverige som jämställdhetens paradis, landet där vi är klara och lyckliga, faktiskt krossas, eller naggas lite i kanten i alla fall.

Jag var inte så svårövertalad, jag tackade ja till att träffa journalisten. Jag erkänner, det är en skön känsla att bli kontaktad för en intervju. Att någon vill höra vad just JAG tänker och tycker, vad jag har för reflektioner och funderingar om livet i allmänhet och feminism i synnerhet. Så jag tog emot den italienska journalisten och hans fotograf på mitt kontor och såg framemot en givande stund där jag skulle få utveckla mina tankar.

Det blev ett ganska roligt samtal, men också jobbigt och svettigt som tusan. För det första hade jag lite förträngt hur jobbigt det faktiskt är att diskutera politik och feminism på engelska. Jag hittar inte alltid rätt ord eller uttryck, och jag ”försvenskar” allt. För det andra tror jag inte att han förstod det dugg av vad jag menade.

Min feminism för mig är ganska självklar och enkel. Det är en ideologi och ett livsåskådningssätt som bottnar i en tanke om frihet och rättvisa. Frihet för individen, frihet för samhället, att slippa låsas in i föreställningar hur vi är och borde vara, att slippa hela tiden vara ett kön, eller en hudfärg eller en sexuell läggning. Feminismens mål är att vi alla får vara människor, feminism handlar om rättvisa och faktiskt om jag ska vara lite högtidlig om att skapa en bättre, grönare och skönare värld. Feminismen blir ett sätt att se att det faktiskt handlar om makt, formell makt, informell makt makten över sitt eget liv och makten i samhället. Vi lever inte i ett jämlikt samhälle, feminismen blir ett sätt att se det och ett sätt att arbeta för jämlikhet, rättvisa och solidaritet.

Feminism blir då rätten att välja vem man älskar, rätten till sin kropp, rätten till att välja att leva sitt liv som man vill. Feminism blir då konkreta politiska krav som handlar om individualiserad föräldraförsäkring, genusperspektiv i alla utbildningar, om bättre sexualupplysning, om mer resurser till att bekämpa trafficking, om lönekartläggningar och jämställdhetsintegrering, om att motverka rasism, om parkbelysning, om barnomsorg, om allt mellan himmel och jord. Feminism blir stora frågor, mindre frågor, feminismen blir ödesfrågor. Det feministiska perspektivet på alla frågor blir och är en nödvändighet, för oss som kämpar för och tror att det kan bli bättre, och att vi alla alltid har en chans att ta ställning och ta striden.

Min feminism är ganska enkel, den är allt och inget, den är hela tiden. Men försök säga det på ett begripligt sätt på engelska. Jag försökte, men jag fick mest rynkande pannor och frågor som: ”Men hur illa är det egentligen i Sverige, borde ni inte vara nöjda, det är mycket värre på andra håll?” Jag rynkade pannan tillbaka drog ett djupt andetag och tänkte: ”Vad är det korrekta engelska uttrycket för frihetsrörelse och grundläggande rättigheter, och att vara bättre än de sämsta betyder inte att det är bra.”

Sofia Karlsson

Medlem i Feminstiskt initiativ och egen företagare som med ojämna mellanrum bloggar på www.sofiakarlsson.blogspot.com