Nya idéer om äktenskapet rör upp himmel och jord
Här är andra inlägget från Harald Hultqvist som gästbloggar den här veckan.
RFSU gick nyligen ut i SvD och krävde en förändring av äktenskapslagstiftningen. I korthet gick förslaget ut på att införa ett civilrättsligt äktenskap administrerat av staten som det enda juridiskt giltiga, och alltså frånta kyrkor och andra samfund deras vigselrätt. Debatten rörde snabbt upp både himmel och jord med 350 kommentarer på SvD:s hemsida på mindre än två dagar. Stickprovsmässigt sluter jag mig dessutom till att åtminstone 10% av dem verkar handla om själva artikeln, vilket är ett förvånansvärt högt snitt.
Inte heller den övriga mediesfären har varit tyst; Nya Wermlandstidningens ledarsida, www.nwt.se , förfasas och grodar ur sig gamla skräckvisioner om ”mångfaldsneutral äktenskapslagstiftning” medan Upsala (inte särskilt) Nya Tidning i liberalkonservativ yra kommer fram till att ”Ytterst handlar det om att värna äktenskapet”, www2.unt.se .
En lång svans av bloggar har också tagit upp det, och de som inte får kortslutning av ordet förändring tycker för det mesta att förslaget är en god idé, om än med olika motivation. Sympatisk är exempelvis Johanna Nylander, blogg.frihetfildelningfeminism.se , absolut osympatisk är exempelvis missionären Patrick Ölund patrick-themission.blogspot.com .
Själv funderar jag mest över hur denna föreslagna reform kan väcka så starka känslor och bli uppfattad som så pass radikal. Själva grundprincipen, att skilja juridiken från religionen, är självklar i de flesta europeiska länder, de må sedan i övrigt vara hur religiösa som helst. Reformen borde i logikens namn ha genomförts här också, allra senast när Svenska kyrkan skildes från staten år 2000.
Det som väcker mest ont blod verkar i stället vara att detta är en genväg för homosexuella att få gifta sig, helt och hållet på samma villkor som alla andra. Det är ju också orsaken till att många frikyrkor vill frånhända sig vigselrätten – de vill behålla sin frihet att diskriminera bland de älskande.
Svenska kyrkan däremot diskriminerar ingen – det är bara personer inom Svenska kyrkan som gör. Hur den logiken går ihop övergår mitt förstånd. Hursomhelst vill man inte släppa vigselrätten. www.svd.se
Kanske kunde man tycka att jag som ogillar både diskriminering och institutionaliserad religion borde applådera detta förslag. Motvilligt får jag väl också erkänna att det skulle innebära en förbättring jämfört med dagens situation. Men jag är ändå missnöjd.
Äktenskapets säregna form av sexuellt och ekonomiskt avtal är medeltida. Att man sedan något hundratal år dessutom lagt på ett emotionellt lager gör knappast saken bättre. Dess tungt normerande funktion ger det en stor destruktiv potential. Detta gäller både för dem som ingår i det och dem som av olika skäl står utanför. Att människor som i övrigt tänker självständigt och har visioner för samhället fortsätter att försöka snickra ihop en äktenskapsmodell som duger på 2000-talet tycker jag är beklämmande.
Visionen måste vara att plocka bort alla typer av partnerskap ur lagstiftningen. Vill man ingå avtal om arv, gemensam egendom eller annat står det var och en fritt att göra med den som så önskar. Observera dock att avtal om sexuella tjänster är undantagna, de får endast tecknas i form av äktenskap. Vill man följa upp sina avtal med religiösa ritualer så varsågoda. Men ha inte min stat till att administrera det hela.
Harald Hultqvist är publicist och bland annat intresserad av globalisering, intersektionalitet och väldigt, väldigt gamla böcker.
Övriga inlägg i serien:
Nedslag i nya Bang
Om Sarah Palin är en av grabbarna – hur blir det för kvinnorna?
Om varför Fi inte borde ställa upp i val
Våldtäkt – ett vapen som slår sönder de sociala strukturerna