Om att äga och hyra
Den här veckan gästbloggar Linnéa Sjögren på Fi:s webbplats.
Fler och fler av mina vänner och bekanta har under den senaste tiden köpt en bostadsrätt. Inte för att de älskar att äga eller gillar att ha kontroll över sitt boende utan för att de inte hade några andra alternativ. Det fanns helt enkelt inga bostäder för dem att hyra som funkade för deras behov. Då ska vi ändå ha klart för oss om att det rör sig om olika personer med olika behov. Andra sitter och väntar på att deras hyresrätt ska ombildas, vissa ser det som chansen att göra ett klipp, andra fruktar stunden det sker för de har inte råd att köpa sin lägenhet.
Det är inget fel med att vilja äga sin bostad, det finns massor av fördelar exempelvis att man själv får välja hur lägenheten ska renoveras. Jag fick min hyresrätt renoverad och mitt vackra 50tals kök med sneda luckor ersattes av det mest intetsägande kök man kan tänka sig. I en bostadsrätt skulle det inte ha behövt hända.
Mitt största problem med bostadsrätter är inte ägandet utan snarare att du inte riktigt äger den, i de flesta fall äger banken din lägenhet. Om man ska hårddra det så är det sällan man inser att banken mer eller mindre äger dig. Det är inte en så bra känsla.
Vi lever i en kultur som ser att sitta i skuld som en helt naturlig sak, det börjar med studielån och plötsligt sitter vi där med lån på hus, båt, vitvaror, semesterresor och en hel del annat som vi faktiskt inte har råd med. Att låna pengar är inte lätt om du inte faller in i mallen. Fast inkomst, trygga anställningsförhållanden, saker som de flesta unga knappt har hört talas om, saker vi knappt erbjuds. Men är det verkligen så rimligt att vi ska behöva låna pengar för att bo? Tak över huvudet är en mänsklig rättighet men kvalitén på taket avgörs allt för ofta av ditt kreditvärde.
Jag får regelbundet hem brev från min bank som berättar att jag kan aktivera krediten på mitt visa, jag går dagligen förbi citibank som lurar på folk kreditkort mot en resa. Vi uppmanas från alla håll att sätta oss i skuld.
Utförsäljningen av hyresrätter slår hårdast mot redan utsatta grupper, invandrare, ensamstående föräldrar, kvinnor, unga, arbetslösa. När blev det politiskt acceptabelt att sparka på dem som ligger?
Det gäller att lägga om fokus, siktet ska vara inställt på allas lika värde, tak över huvudet för alla. Städer som inte segregeras efter inkomst och status utan är fyllda av olika människor med olika förutsättningar. Fokus på en värld där man kan bo utan att stå i skuld.
Linnéa Sjögren är Ordförande för Fi Region Stockholm (FiRS), genusvetare och mest känd utanför Fi som bloggaren Tiarafeministen.
Övriga inlägg i serien:
Det är ni, vi och Fi
Om att sprida hopp
En snabblektion i feminism
Alla kan inte älska alla, men alla kan visa respekt
Linnéas egen blogg finns på tiarafeministen.blogspot.com