Bostad för vem – normen ger formen?

Feministiskt initiativ arrangerade under Almedalen ett seminarium om bristerna i bostadspolitiken. En av de inbjudna paneldeltagarna var Camilla Andersson, arkitekt som forskat på att ta fram alternativa boendeformer. Hon visade på hur bostadsbyggande idag är anpassat till kärnfamiljen trots att detta sätt att bo endast omfattar 19 % av alla boenden i Sverige.

Över 80 % av Sveriges befolkning står alltså utanför normen och drabbas därmed av den normerande bostadsmarknaden i storstäderna. Tobias Olsson, verksamhetschef på www.jagvillhabostad.nu, driver en rörelse med 7000 unga människor som söker bostad utan att lyckas. ”Byggbranschen är en gubbig bransch” sa Tobias Olsson och menade att genusperspektiv och andra perspektiv är totalt frånvarande i bostadsplaneringen.

Barbro Engman från Hyresgästföreningen lyfte upp svårigheterna med att flytta och hur det påverkar resten av arbetsmarknaden och samhället. Att ha tillväxt och snabba vinster som incitament för bostadspolitik ger i långa loppet tvärtom svårigheter att utveckla samhället och menade att det har byggt hus och inte samhällen. Förra regeringen hade likvärdighet som grundstomme i bostadspolitiken, nuvarande regering har tillväxt sa Camilla Andersson. Fortfarande saknas genusperspektivet i samhällsbyggandet.

Engman betonade att initiativet måste komma från kommunfullmäktige och att staten återigen måste ta ansvar för vilket typ av samhälle man vill ha eftersom samhällsformerna påverkar alltifrån jämställdhet till segregation och andra diskrimineringsformer.

Gudrun Schyman som ledde seminariet inledde med att redogöra för omöjligt det var för någon på departement eller i alliansen att komma och delta i seminariet.

Samtalet var fortsättningen på en diskussion som kommer att växa mer de närmaste åren. Feministiskt initiativ hade bostadspolitik som en valfråga under valrörelsen 2006 och fortsätter att utveckla politiska förslag.

/Webbredaktionen