Feministiskt initiativ fördömer de rasistiska attackerna i Bolivia
”Så få vänner vi indianer har! Man kan trakassera oss, förnedra oss, tortera oss. Vem bryr sig?”, menar Luzmila Carpio Sangueza, Bolivias ambassadör i Frankrike. Hon tillhör ursprungsfolket quechua, är konstnär och syftar på den öppna rasismen i Bolivia mot det fattiga ursprungsfolket.
I Bolivia råder ett apartheidliknande system som i åratal diskriminerat och förnedrat majoritetsbefolkningen, ursprungsfolken. De har inte tillträde till alla offentliga platser och arbeten, kvinnorna arbetar som hemhjälp åt mestiser och vita, utan rättigheter, och i södra delarna av landet finns fortfarande arbetare som lever som slavar under livegna förhållanden. Ett fåtal rika familjer äger den stora majoriteten av mark medan ursprungsfolken saknar jord att bruka.
Det koloniala arvet gör sig nu också påmint i dagens Bolivia i form av våldsamma händelser iscensatta av små hotfulla rasistiska grupperingar. Senast hände det i Sucre. Lördag den 24 maj 2008 tvingades en grupp ursprungsfolk under hot och rasistiska glåpord, mitt på gatan och inför tv-kamerorna, ta av sig kläderna, gå ner på knä, muntligt förolämpa presidenten och själva tända eld på ursprungsfolkssymboler och sin traditionella klädsel.
Detta sker i ett land där en överväldigande majoritet röstade fram en president från ursprungsfolken. I ett land där en ny konstitution ger majoritetsbefolkningen, ursprungsfolken, ett erkännande och faktiska rättigheter. Ett land som nu tar strid för sina naturtillgångar, mot fattigdom och exploatering och för en rättvisare fördelning av resurserna.
Det är dessa två världar som konfronteras i Bolivia: det rasistiska, diskriminerande samhället mot en majoritet som vill få slut på den koloniala diskrimineringen av ursprungsfolken.
Som feminister har vi mycket gemensamt med ursprungsfolksrörelsen och andra antirasistiska rörelser. Vi vet vad det innebär att inte få ta del av makt och resurser i lika hög grad som några andra (vita män). Vi vet också hur det är att bli osynliggjorda i historieskrivningen. Vi vet hur det är att bli utsatta för våld eller hot om våld.
Men vi vet också att det går att förändra, och att vi är starka tillsammans. Vi måste alla ta ansvar för att bryta det koloniala arvet som en gång i tiden faktiskt innebar att de patriarkala strukturerna som präglade Europa under kolonialtiden även spred sig till andra delar av världen.
I en tid när rasismen återigen växer sig starkare på olika håll i världen är det än mer viktigt att visa vårt internationella stöd till de motståndsrörelser som strävar efter frihet och demokrati.
Feministiskt initiativs styrelse