Det personliga är det politiska
Den här veckan gästbloggar Alexander Chamberland på Fi:s webbplats.
Vad är politik? Svaret är att egentligen är allt politik. Varje sedel är en valsedel. Varje gång man gör något i sitt liv får det konsekvenser, frågan är om dessa konsekvenser är positiva för den politiska kampen en bedriver eller om de är negativa.
Att se politik som enbart åsikter och teorier ser jag som väldigt mossigt. Ens engagemang får inte enbart handla om vackra ord, utan ens engagemang måste också spegla sig i ens livsstil. Det handlar om att inte vara strukturblind och istället bli del av förändringarna som en vill se i samhället. Detta är extra viktigt när det kommer till feminismen. För det går inte att lagstifta fram jämställda förhållanden.
Det går inte att lagstifta bort strukturer. Det går att fatta politiska beslut som underlättar för en uppluckring av strukturerna (delad föräldraledighet, lika lön, krafttag mot mäns våld mot kvinnor, lika rättigheter på alla plan för homosexuella osv), men för att verkligen komma åt strukturerna på djupet måste också människor själva välja att dra sitt strå till stacken, och försöka genomskåda och förändra heteronormativa och patriarkala strukturer som finns i ens egen livsstil.
Feminist är inte något en enbart kallar sig för att vara PK i en politisk diskussion, det är något en är hela tiden!
Alexander Chamberland är 21 år och före detta språkrör för Grön Ungdom. Han är fortfarande medlem i Miljöpartiet, men betecknar sig numera som fristående feministisk debattör. I början av 2009 släpper han sin debutroman ”Livsmanusets Fängelse”, som är en queerfeministisk berättelse om en kvinna som krockar med samhällets normer, förtryckande strukturer, hämningar och gränser.
Övriga inlägg i serien:
Homosexuell kärlek är så jävla vacker!
Min bok – Livsmanusets fängelse
Avskaffa heteronormen – avskaffa patriarkatet
Starka personligheter, starka kvinnor, starka män och ”kärlek”
Riot Grrrl