Starka personligheter, starka kvinnor, starka män och ”kärlek”
Den här veckan gästbloggar Alexander Chamberland på Fi:s webbplats.
Nästan alla stora kvinnliga förebilder som jag har har haft män som också är väldigt kända. Frida Kahlo–Diego Rivera, Sylvia Plath–Ted Hughes, Evita Peron–Juan Peron, Hillary Clinton–Bill Clinton, Simone de Beauviour–Jean Paul Sartre, Courtney Love–Kurt Cobain, Yoko Ono–John Lennon, Björk–Matthew Barney, Kathleen Hannah–Adam Horowitz (Beastie Boys) (vill också poängtera att flera av dessa kvinnor också har haft lesbiska kärleksaffärer).
Jag ser stora skillnader mellan de flesta starka kvinnor, smarta kvinnor, kreativt genialiska kvinnor och de flesta starka män, smarta män och kreativt genialiska män. När det kommer till kärlek verkar det som om de flesta kvinnor med stark personlighet söker en partner som har lika stark personlighet som dem. Någon som de kan finna en symbios med och utvecklas med. Många heterosexuella män däremot har en mycket mer simpel tjejsmak, där utseendet sätts i första rummet. De har inget emot att ha någon som står ett halvt steg bakom dem. Och jag vet inte hur många av mina starka tjejkompisar har varit med om att bli kära i en kille, som blir rädd för dem och istället blir ihop med en tjej som inte säger ifrån.
En tjej i en av gymnasieklasserna som Fanny Ambjörnsson bevakade i sin avhandling ”I en klass för sig” sammanfattar egentligen allt och påvisar att patriarkala och heteronormativa relationsstrukturer faktiskt påverkar många tjejer till att inta en mer underordnad roll. Citatet lyder som följande: ”De som är framåt och pratsamma blir nog poppis (med killarna) på ett annat sätt. Mer som en snäll och rolig tjej, inte som en man vill hångla med. Och det är ju faktiskt viktigt att vara attraktiv inför killarna. Det är det ju”.
En annan skillnad handlar om ego. De flesta kvinnor och bögar som jag känner som har ett väldigt starkt ego har också väldigt mycket självdistans. Jag kan tyvärr inte säga detsamma om de flesta heterosexuella män med starkt ego. Varför? Det beror inte på biologi, utan det beror nog snarare på att kvinnor och bögar hela tiden blir nedtryckta när de försöker vara uppkäftiga, därför är inte våra egon bräckliga, för i så fall hade våra egon redan krossats. Många heterosexuella män däremot har inte mött samma motstånd, det tas för givet att heterosexuella män ska ha starka egon. Och därför blir många heterosexuella mäns egon mycket mer bräckliga.
Och det kanske egentligen är därför som många (OBS! inte alla) heteromän med starka personligheter tycker om att ha en kvinna som inte säger ifrån så mycket, utan står istället ett halvt steg bakom honom. Hans ego skulle nämligen inte tåla någon som har en lika stark personlighet som han själv. Hans ego är för bräcklig för det, medan kvinnor med starka personligheter söker någon med en lika stark personlighet eftersom deras ego redan har tagit x-antal törn och därför är den mindre bräcklig. De kan ta en person som har en lika stark personlighet som dem och ser att det faktiskt är där som den äkta kärleken, bortom strukturerna, finns. Att någon som är ”a challenge” faktiskt är bra, för att det får en att utvecklas som människa. Och det är oändligt mycket mer spännande.
Bara en liten analys. Jag kan förstås ha helt fel. Klart är i alla fall att vi fortfarande älskar inom en patriarkal och heteronormativ struktur och att vi måste alla försöka bryta mot den.
Alexander Chamberland är 21 år och före detta språkrör för Grön Ungdom. Han är fortfarande medlem i Miljöpartiet, men betecknar sig numera som fristående feministisk debattör. I början av 2009 släpper han sin debutroman ”Livsmanusets Fängelse”, som är en queerfeministisk berättelse om en kvinna som krockar med samhällets normer, förtryckande strukturer, hämningar och gränser.
Övriga inlägg i serien:
Homosexuell kärlek är så jävla vacker!
Det personliga är det politiska
Min bok – Livsmanusets fängelse
Avskaffa heteronormen – avskaffa patriarkatet
Riot Grrrl
Alexanders ordinarie blogg är: alexanderchamberland.blogspot.com