Radikalt feministiskt initiativ?

För en tid sedan fick jag en förfrågan om att skriva en artikel om feminism i en serie om radikala politiska teorier. Först drog jag en liten suck: Varför följer den där nidbilden efter Feministiskt initiativ att vi skulle vara radikalfeminister? Och hur kan jämställdhet anses vara radikalt?!?

Efter att ha hållit ett litet försvarstal för mig själv så började jag fundera mer över bilden av Feministiskt initiativ. De aggressiva reaktionerna vi framkallade och de felaktiga bilderna som spreds (tack vare media) inför valet 2006.

Egentligen är det inte så konstigt att många uppfattar oss som radikalare än andra partier. Feministiskt initiativ är kaxigt. Vi kom som gubben ur lådan och hävdade feminism som en egen ideologisk politisk grund, trotsade den gamla höger–vänster-skalan. Vi påstod att blocktänkandet i politiken blockerar tänkandet. Vi menade att det människor gör vid köksborden och i sina sängar också handlar om makt och att ett samhälle som vill ha jämställdhet och utveckling därför måste diskutera hur våra privata och personliga relationer ser ut.

Så klart att det väcker starka reaktioner.

Om det är radikalt att kritisera övergrepp, säkra människors skydd från våld, våldtäkter och om det anses vara radikalt att bry sig om ifall människor har förutsättningar att leva jämställt – ja, då är Feministiskt initiativ verkligen radikalt. Och fullständigt nödvändigt.

Enligt wikipedia.org så innebär radikal ”att gå till botten med något, en rörelse som vill upphäva alla normer, även de mest grundläggande”. Ja, vi är radikala som vill upphäva den norm innebär att vi lever i en värld där FN beräknar att män äger 99 procent av all egendom och tjänar 90 procent av inkomsterna, samtidigt som kvinnor utför två tredjedelar av allt arbete.

Ja, vi är radikala som vill ha en sekulär stat som sköter sin juridiska organisation med utgångspunkt i mänskliga rättigheter istället för att religioner ska ha gräddfil till makten. Ja, vi är radikala som vill ha en värld fri från våld. Vi är radikala som anser att kvinnans rätt att besluta om abort eller inte ska erkännas som en mänsklig rättighet.

Och jag är oerhört stolt över att tillhöra en rörelse som vågar vara radikal. Som vågar trotsa den grundläggande könsmaktordning som ligger som en tung våt filt över världen. Jag är stolt över att tillhöra en rörelse som vägrar vara offer och istället tar kampen för en bättre värld. Det är dags att visa världen vad radikal feministisk politik egentligen innebär! Vi börjar med EU-valet 2009!

Veronica Svärd