”Patriarkatet är internaliserat på cellnivå!”
Orden kommer från Monika Brun, Fi Dalarna, och vi befinner oss på åsiktstorget om antirasism, Monika, mötesordförande Sofia Karlsson, min man Berndt och jag. Tillsammans försöker vi utröna vad styrelsen, vilken jag är en del av, vill säga med en av meningarna i propositionen för en ny feministiskt politik. Meningen i fråga är förmodligen något vi alla fyra skriver under på, vilken betydelse vi än väljer att lägga i den. Problemet är att samtidigt som vi är överens om att styrelsen formulerat det hela med viss elegans i propositionen, samtidigt måste vi också finna ett sätt att samtala om vår politik på ett sätt så att folk hänger med. Folk som Monika, Fia och jag, och alla andra. Samtalet vi för sker mellan engagerade pålästa feminister som alla tolkar in vår mening i de ord vi har där framför oss på pappret.
< strong >Nej, nu måste jag vidare till nästa åsiktstorg, säger Monika.
< strong >Och vi vandrar alla vidare bland godisskålarna, till diskussioner om EU, om arbetsmarknad, om miljö. Yrkanden skrivs och diskussioner förbereds inför lördagen.
< strong >Framåt kvällen droppar vi av åt olika håll i Umeå-våren. Maken och jag äter middag på en tapas-bar där vi pratar om hur olika förutsättningar vi har. Birger Östberg har redan bloggat om detta frihetsparty.blogspot.com och de olika villkor olika politiska partier erbjuder. Det parti som Gudrun och Birger tidigare varit engagerade i, eller det parti som vår mötesordförande Anna Sjödin är engagerad i betalar resa och hotell för sina kongressdeltagare. Jag antar att Sverigedemokraterna, som ju har partistöd, betalar för sina medlemmars vistelse på Hotell Gustaf Fröding i Karlstad; som i helgen hyser deras årsmöte under intensiv polisbevakning och förbud för antirasismrörelsen i Värmland att hålla konsert mot rasism.
< strong >Men i Fi betalar vi själva. Vilket innebär att alla inte kan delta. Eller att de som deltar får gräva olika djupa hål i sina plånböcker för att få möjlighet att vara med och påverka politiken. Hål som svider olika mycket. För vissa kan det handla om att leva på nudlar resten av månaden.
< strong >Men det går inte att ta miste på engagemanget och glädjen över att ses igen. En av första dagens övningar gick ut på att diskutera sina förhoppningar och farhågor inför kongressen. När jag senare går runt och läser på blädderblocksbladen får jag svaret på varför man gärna lever på nudlar för att få möjligheten att diskutera politik en helg. Detta kan sammanfattas i ord som
”Inspiration”, ”glöd”, ”kärlek” och ”hopp”.
< strong >Anna-Karin Johansson Brikell