Tro och hopp och den förbannade verkligheten!

3 april 2008

Under 1800-talet utvandrade mer än en miljon svenskar till Nordamerika och andra länder. Sverige var ett klassamhälle där de fattiga inte hade samma rättigheter som de rika – de hade inte rätt till sjukvård, jobbade långa arbetstider och de levde trångt. Svenskarnas utsatthet och fattigdom tvingade dem att söka sig till andra länder i hopp om en ny start i ett nytt land.

Precis som då utvandrar nu människor från sina hemländer i hopp om ett bättre liv, en ny start i ett nytt land. Fortfarande finns det människor som söker sig till andra länder på grund av fattigdom, religiöst och socialt förtryck eller av personliga skäl. Det handlar om desperata människor som söker sig till andra länder av samma anledning som svenskarna en gång i tiden var tvungna att göra det.

Dessa människor kallas de papperslösa. De är människor som inte har några som helst rättigheter i det svenska samhället. De är människor som behandlas som slavar utan någon som helst rätt att överklaga. De behandlas som kriminella.

Uppdrag granskning svt.se har i ett antal program visat oss vilka miserabla arbetsförhållanden som dessa människor utsätts för. De papperslösa arbetar som städare, som praktikanter, som säsongsarbetare på väl etablerade företag. Enligt ett reportage som Uppdrag granskning gjorde berättade de om ett fall där arbetarna fick 15-25 kronor i timmen vid arbete i en lagerlokal i Göteborg.

De papperslösa drabbas inte enbart på arbetsmarknaden, de lever generellt under miserabla levnadsförhållanden. De lever trångt i små lägenheter – 9-10 personer i en liten lägenhet är inte ovanligt. Vuxna och deras barn har inte rätt till en mänsklig behandling på sjukvården. De behandlas fel överallt och i alla möjliga sammanhang. Trots alla goda vitsord som hörs i resten av världen om Sverige lever vi i ett kallt cyniskt samhälle som blundar för de orättvisor som finns.

De papperslösa sökte sig till ett demokratiskt land. Ett land som – de har hört – respekterar mänskliga rättigheter. Men dessa människors illusioner och förhoppningar till ett bättre liv förkrossas ganska snart. De hamnar i situationer som tvingar de att leva i slavliknande förhållanden. Som om de vore kriminella är de tvungna att gömma sig från myndigheter för att inte bli straffade och bli hemskickade.

Men i det hårda samhällsklimatet finns människor som bryr sig. Läkare i världen lakareivarlden.org , en humanitär hjälporganisation som arbetar för att alla människor skall ha samma rätt till sjukvård. Frivilliga läkare, sjuksköterskor och andra på den så kallade Flyktingkliniken ger kostnadsfri vård till de papperslösa. Men vårdarna på Flyktingkliniken är oroliga.

Enligt DN www.dn.se har formuleringen i det slutgiltiga förslaget ändrats. Nu står det att de som håller sig undan från myndigheterna inte omfattas av lagen om hälso- och sjukvård för asylsökande.

Sverige måste vakna!

Sverige borde vara ett föredöme genom att respektera och tillämpa mänskliga rättigheter. Det är just människor som är i samma situation som de papperslösa som skall skyddas av de mänskliga rättigheterna.

Det handlar om att den svenska regeringen – en gång för alla – vaknar och ser hur verkligheten ser ut. Alla papperslösa är inte asylsökande. Det finns även de som migrerar på grund av ekonomiska skäl. Dessa människor är tvungna att gömma sig från myndigheter och arbeta svart – för en billig peng. Saknaden av ekonomisk och social trygghet utsätter de till slavliknande förhållande och utan att agera bidrar regeringen till att de papperslösa blir tvungna till att jobba svart.

Med den förlamade attityden blir regeringen medskyldig till de slavliknande arbetsförhållanden som de papperslösa måste finna sig i. Dessutom bär regeringen hela ansvaret för att de papperslösa inte får den läkarvård de är berättigade till enligt de mänskliga rättigheterna.

Den svenska regeringen måste även se till att det finns lagar som kriminaliserar de som utnyttjar dessa människor – oseriösa arbetsgivare måste känna att det har begått ett lagbrott. Det måste vidtas snabba åtgärder som möjliggör att dessa människor får ett drägligt liv och har rätt till den lön som motsvarar deras arbetsinsatser – enligt arbetsmarknadens bestämmelser. Det är inte de papperslösa som skall straffas – de som redan ligger på marken – genom att skicka de hem när de blir avslöjade.

Sverige måste ta mänskliga rättigheter på allvar och uppfylla de internationella människorättskonventioner som vi har undertecknat och ratificerat och därmed förpliktigat oss till att följa. Vi måste göra allt som står i vår makt för att erbjuda rätt till hälsa till alla medborgare – men även till alla utlänningar som vistas i landet.