Feministbrev nummer 42

Till alla feminister från Gudrun Schyman

Rätten till abort måste alltid försvaras!

Den katolska kyrkan ökar sin press på de italienska politikerna, skriver tidningen ”Le Courrier Internationale” (13 februari 2008). Genom stiftelser och militanta grupper påverkas politiken och effekten märks långt utöver landets gränser. I en ny dom från Frankrikes Högsta Domstol (februari 2008) fastställs nu rätten att folkbokföra ett foster som har dött av missfall. Beslutet innebär att ett foster, oberoende av utvecklingsgrad, dvs. från dag ett till nio månader, kan ges civilrättslig status.

Alla som försvarar kvinnors rätt till självbestämmande över sin egen kropp och rätten till fri abort känner en stark oro och ser hur abortmotståndarna får luft under vingarna. Det Europeiska Feministiska initiativet ([email protected]) samordnar nu ett alleuropeiskt kampanjarbete för att samla namnunderskrifter till försvar för kvinnors rätt till abort. Ett mål är att få ihop den 1 miljon namn som behövs för att frågan ska tas upp i EU-parlamentet.

De senaste veckorna har anti-abortgrupper, ofta militanta och med religiös glöd, gått till stark offensiv i flera Europeiska länder. I Spanien, Litauen och Polen ifrågasätts och/eller förbjuds rätten till abort och samtidigt tar grundaren av stiftelsen ”Il Foglio”, italienaren Giuliano Ferrara, initiativ till ett av påven Benoit den XVI välsignat förslag till ett världsomspännande moratorium för aborter. Initiativet fick genast stöd av hela den italienska biskopskonferensen och också av den inflytelserika engelska filosofen Roger Scruton.

Till detta kommer den franska Högsta Domstolens dom.
– Tillsammans bekräftar de senaste händelserna vår oro över att en front mot rätten till abort håller på att förstärkas i Europa och kvinnors grundläggande rätt till sin kropp ifrågasätts, säger Laurence Roussel på Planning Familiale, en fransk rörelse för rätten till familjeplanering, medlem i The International Planned Parenthod Federation, IPFF, (Humanité den 9 feb. 2008)

– Ingen kan ifrågasätta sorgen och saknaden efter ett väntat barn men man får inte blanda ihop ett planerat föräldraprojekt med en tonårsflickas oönskade graviditet eller med en kvinna vars livssituation inte kan bära ytterligare en graviditet, fortsätter Laurence Roussel.
– Det är här som Högsta Domstolens beslut angriper kvinnors rätt till abort. Det kommer att underlätta för militanta anti-abortgrupper att öppna den dörr som nu domstolen har satt på glänt.

När IPFF gjorde en kampanj i Parisregionen för rätten till användning av preventivmedel och rätt till abort möttes man av ett aggressivt motstånd från anti-abortgrupper. Telefonlinjerna blockerades, lokalerna utsattes för skadegörelse och flera av aktivisterna blev trakasserade.

När den katolska kyrkan ökar sin påverkan på den italienska politiken påverkar det dagordningen i flera länder och i flera frågor.

Den italienska folkomröstningen 2005, för eller emot konstgjord befruktning, blev ett bakslag för den dåvarande italienska regeringen. Organiseringen av ”Family Day” samlade massor av människor mot partnerskap och genomfördes framgångsrikt i flera länder, bl.a. Spanien. Kardinalen Camilio Ruini, ordförande i den italienska biskopskonferensen (CEI) har skapat en mycket effektiv spetsorganisation ”lag och juridikobservatoriet”, med präster, jurister, ekonomer, politiker och debattörer, vars mål är att hindra möjligheten till abort, att stödja den traditionella familjen och att återupprätta kristendomens centrala roll i skolorna. Det finns inte ett lagförslag som inte är analyserat i detalj av denna specialistgrupp, samtidigt som de bedriver ett mycket starkt och effektivt lobbyarbete, med kontaktnät i hela Europa.

När polska staten nyligen förvägrade en svårt handikappad ung kvinna abort skedde också det i Guds namn. Kvinnan, Alicja Tysiac, drog den polska staten inför Europadomstolen. Hon vann målet men hotas och hånas fortfarande av s.k. radikala katoliker i sitt hemland.

För den Europeiska Union som berömmer sig för att vara civiliserad och gärna vill vila på respekten för mänskliga rättigheter, borde det vara oacceptabelt att stillatigande se på när kyrkans män systematiskt kränker kvinnors rätt till självbestämmande. Här finns det plats för utspel från orädda EU-parlamentariker i alla länder. För Sverige som land, via regeringen, borde det vara självklart att lyfta frågan till högsta politiska höjd. Men hittills har det varit talande tyst och i det förslag till Konstitution (Lissabonfördraget) som till hösten ska upp till beslut i riksdagen, finns fortfarande en särskild passus om att kyrkan ska höras i alla viktiga frågor!

På 60-talet åkte kvinnor från Sverige till Polen för att göra abort. Då var det förbjudet i Sverige men tillåtet i Polen. Det fanns väl knappast någon då som kunde tänka sig att resandet skulle vända helt om. Historien visar att rätten till abort aldrig är given. Arbetet för att alla kvinnor ska tillförsäkras sexuella och reproduktiva rättigheter, inkl. rätten till abort, måste alltså fortsätta. I full styrka och i fullt samarbete, både över politiska och geografiska gränser. Det bästa sättet att förhindra att de pro-familjepolitiska strömmningarna, med sin unkna kvinnosyn, sprider sig till Sverige är att vi nu agerar gemensamt med feminister i hela Europa.
Skicka din namnunderskrift till [email protected]. Nu!

Gudrun