Skingra spritdimmorna – våga se nyktert på alkoholen!

Jag vill varken moralisera eller fördöma den som dricker. Vi har kultur och gamla traditioner kring alkoholen och jag vet att den långt ifrån är ett individuellt problem för alla. Men alkoholen berör ändå många.

Nästan alla känner någon – i familjen, i släkten eller på jobbet – där alkoholen ställer till med problem i relationerna, inte minst för barnen(!) och där hälsan och ekonomin drabbas hårt. Var och en har sitt eget sätt att ”handskas” med alkoholen: Allt från den som ”uppskattar ett glas vin till maten” till den som öppet kallar sig alkoholist.

Vad jag saknar är en diskussion kring det faktum att allt fler dricker allt mer allt oftare. Är det bra? Är det ett bevis på att vi är moderna och kontinentala? Om vi inte tycker det är bra – i vems intresse pågår det? Och var är diskussionen om hur vi gemensamt ska vända utvecklingen, så att färre människor ska behöva uppleva hur alkoholen saboterar livet? För det är faktiskt vad det handlar om – förmågan att leva förstörs.

Alkoholism är inte ett karaktärsdrag, utan en sjukdom som alla kan utveckla. Själv drack jag av samma skäl som de flesta andra: trevligt, festligt, stressdämpande, kontaktskapande, belönande, bedövande osv. Men för mig, som för många andra, blev reaktionen som vid en allergi. När jag så småningom kom över en viss tröskel startade en kemisk process som slog ut det normala: att säga stopp, att inte dricka mer eller gå och lägga mig. Omdömet försvann och jag gjorde saker som jag annars inte skulle ha gjort. Det skapade ångest, som jag dövade med alkohol, som skapade ny ångest, som jag dövade med alkohol, osv, osv. Till slut fungerade inte kroppen utan alkoholen. En destruktiv karusell som bara kan sluta på ett sätt – med döden.

Det finns också ett tydligt samband mellan alkohol och de strukturer som underordnar kvinnor i samhället. Allt fler unga tjejer känner sig tvingade att dricka sig fulla för att våga leva upp till stereotypa könsroller. Och dubbelarbetande kvinnor, 55+, använder gärna alkohol för att söka snabb avkoppling. Eller ska vi tolka kvinnors ökande alkoholbruk som ett utslag av ökad jämställdhet?!?

Trots att vi är många som har personliga erfarenheten och trots att vi vet att det här också sätter stora spår i samhällsekonomin, i form av kostnader för sjukvård, kriminalitet, psykvård, mäns våld mot kvinnor, frånvaro från jobbet, förtidspensioneringar, osv., så är det märkligt tyst i samhällsdebatten. Kostnaderna för samhället (stat, landsting och kommun) kan räknas i flera tiotals miljarder kronor per år. Pengar som skulle kunna användas till att höja lönerna inom äldrevården eller minska barngrupperna inom förskolan eller öppna kulturhus i kommunen eller vad du vill. Alkoholen inkräktar alltså inte bara på vad som är viktigt för mig, som individ: min självkänsla, min förmåga till kärlek till de människor som betyder mest för mig, mitt arbete, osv., utan den undergräver samtidigt samhällets ekonomiska och känslomässiga förmåga till solidaritet.

Europa är den kontinent där det produceras mest alkohol och samtidigt den kontinent där det konsumeras mest. Självklart hänger det ihop. Hur vi dricker alkohol lanseras som en livsstilsfråga och industrin har länge och framgångsrikt kopplat ihop alkohol med både kläder och kultur. Unga är en uttalat viktig målgrupp. Det gäller att etablera en stabil kundkrets så tidigt som möjligt. Hur många musikfestivaler får inte sitt huvudsakliga inkomst från öltält? Nu ska det snart komma jeans med märket ”Norrlands Guld” fastsytt på bakfickan.

På kontinenten, där reklamen inte är så reglerad som här i Sverige (ännu), kan vi se hur vodkan säljs som en glimmande discokula eller i smarta tuber som ska gå ner i den trånga jeansfickan. I en annan annons kan man se en kvinna som nöjt sitter i soffan med ett glas i handen, lagom tilltufsad och med blåmärken på knäna . Efter ett härligt brutalt knull får man förmoda. Modernitet, sex och förljugen jämställdhet är de signaler som man sänder. Att den här livsstilen har konsekvenser för både den egna hälsan och för samhällsekonomin, förtiger man nogsamt.

I det europeiska samarbetet kring alkoholfrågor deltar gärna industrin, men bara under förutsättning att diskussionen avhåller sig från just detta helhetsperspektiv. Alkoholisterna kan man både prata om och diskutera hjälpåtgärder för, men den totala konsumtionen vill man vara tyst om. Där klirrar det i kassan som aldrig förr och nya marknader öppnar sig över världen. Vin & Sprit gör förhoppningsfulla framtidsanalyser om den nya Kinesiska marknaden, med en växande medelklass som är helt öppen för den västerländska livsstilen, med alkohol som självklar ingrediens.

Spriten har sina trogna och framgångsrika förespråkare inom alkoholindustrin och inom kringliggande näringar. Nu är det dags för folkhälsans förespråkare att nyktra till och höja rösten. Frågan om sprit, makt och kön måste upp på dagordningen!

Gudrun Schyman

Artikeln är också publicerad i Göteborgsposten: www.gp.se