Vi kvinnor lever alltid under hot

Våld mot kvinnor. De svenska männen står för mer än 80 procent av våldet. Det är konstigt att inte fler män grips av helig vrede över det som andra män gör.

Utan att överdriva kan man säga att vi vadar i våld. Det exploderar på gatorna, det strömmar mot oss i biosalongen, det rinner ut ur TV-apparaten, täcker golvet och läcker in i våra hjärtan.

Det historiska våldet förskönas i heroiska och nationella berättelser om mod och makt. Och män. Man kan få på käften och man kan få på käften. Situationen kan se olika ut och det kan kännas olika.

Det kan bli blod. Det kan bli blått. Det kan bli svart. Det kan bli yttre märken och det kan bli inre. Blåmärken i själen. Revor i
självförtroendet. Ärrbildningar i framtidsdrömmarna. Jag vet av egen erfarenhet. Jag vet också att våld är en relation. Det finns inte i ett vakuum. Det riktar sig alltid till någon eller några.

I samhälleligt organiserade former (polis och militär), i det civila samhällets organiserade former (gäng, kriminella organisationer, och så vidare) och oorganiserade former (situationsvåld, bråk i krogkön, och så vidare) och, inte minst, inom de patriarkalt organiserade familjerelationerna – i de nära relationerna, med alla sina olika och specifika uttryck (hedersrelaterat våld, våld i samkönade relationer, våld i tvåkönade relationer).

”Slagen Dam” (Uppsala Universitet) visade att nästan hälften av Sveriges kvinnor, 46 procent, har utsatts för våld av en man efter sin 15-årsdag och nästan var tredje kvinna innan hon fyllde 15 år. Hälften av kvinnorna har utsatts för våld under den senaste femårsperioden. Mer än var fjärde kvinna som upplevt våld från en före detta make eller sambo har utsatts för systematiskt våld.

Våldet kan utövas överallt, i hemmen, ute på gator och torg, på arbetsplatser och på nöjesställen. Undersökningen visar också att myterna om den våldsamme mannen rämnar. Våldet utövas av män inom alla samhällsklasser och av män med olika etniska bakgrunder. De svenska männen står för mer än 80 procent av det pågående våldet i äktenskap och samboförhållanden.

Denna förs­ta svenska omfångsundersökning av mäns våld mot kvinnor visar att våldet är utbrett och fre­kvent, liksom att våldet finns överallt.

Kvinnor har inga frizoner i det ”jämställda Sverige”. Kunskapen som studien ger är att våldet både har en omfattande spridning och en dramatisk omfattning. Jag blir heligt förbannad på alla dem som hellre ifrågasätter tillförlitligheten i siffrorna än talar om det faktiska problemet – det faktum att vi som kvinnor lever under hot som hindrar oss från ett fullvärdigt liv. Stundtals eller permanent. Världen över.

Våldet skördar oerhörda offer, orsakar stora skador på kommande generationer och åsamkar samhällsekonomin enorma förluster. Globalt. Regionalt. Lokalt. Internationellt. Nationellt. Världen över finns detta mönster av makt.

Män som tar sig rätten att bestämma över kvinnors liv. Män som tar sig rätten att kontrollera kvinnors liv. Män som tar sig rätten att ”uppfostra” kvinnor. Män som tar sig rätten att hunsa och håna, förnedra och förgripa sig på kvinnor. Män som ser på kvinnor som ett komplement till den riktiga, fullvärdiga, människan, det vill säga mannen.

Det gäller inte alla män. Jag vet det. Alla män är inte bekväma med den stereotypa mansroll som pumpas full med virilitet och våld. Men det är konstigt att inte fler män grips av helig vrede över det som andra män gör. Om jag vore man skulle jag inte stå ut med tanken på att en kvinna som jag möter på en gata på kvällen automatiskt blir vaksam och kanske rädd. Jag skulle engagera mig och jag skulle tala högt.

Jag skulle kommentera de sexistiska skämten bland vännerna och vägra skratta med. Jag skulle kräva att tidningshyllan med porr skulle flytta längst bak i kiosken eller ännu hellre – ut till soptunnan. Jag skulle protestera mot att mina kvinnliga kollegor fortfarande har lägre löner och jag skulle avkräva min arbetsgivare systematiska lönekartläggningar och aktiva jämställdhetsplaner.

Kommunens förtroendevalda skulle inte få en lugn stund förrän de presenterade politiska förslag som både synliggjorde kvinnors villkor och kom med förslag för att stoppa diskriminering. Är man man finns det alltså massor att göra om man vill se ett samhälle där kvinnor har lika värde och
samma rättigheter. Det är bara att sätta i gång!

Gudrun Schyman
medförfattare till boken ”Lyckliga slut” (Ordfront Förlag)

Artikeln är också publicerad i Uppsala Nya Tidning: www2.unt.se