Feministiskt Forum II

Rapport från estradsamtalet om feministisk säkerhetspolitik

Gudrun Schyman var moderator i samtalet om feministisk säkerhetspolitik.

Hur säker är säkerhetspolitiken för kvinnor? Varför betraktas inte mäns våld mot kvinnor och barn som ett säkerhetspolitiskt problem? Ska massvåldtäkter som krigsstrategi betraktas som ett brott mot mänskligheten?, var ingångsfrågor till diskussionen. I panelen medverkade Maud Eduards, Louise Olsson och Pierre Schori.

Maud Eduards, professor vid Stockholms universitet, menar att kvinnors används och våldtas i kriget, därför ska man rädda kvinnor istället för den militära makten.
”Man ska tänka säkerhetspolitiskt utan att tänka militärt”, menade Maud. Hennes förslag var att ifrågasätta mäns medverkan i kriget och menade att: ”Sverige måste ha ett tilltal till män, och ställa frågorna: ’Vad ska män göra för nytta? Vad ska de bidra med i kriget?’” Men detta är inget populärt förslag, konstaterade Maud.

FN:s Säkerhetsråds resolution 1325 togs upp, vilken lyfter fram kvinnors roll som aktörer för fred och samlar svenska kvinnoorganisationer. Resolution 1325 vill engagera fler kvinnor för fred och säkerhet och ha kvinnor genom hela fredsprocessen. Målet är att bidra till att resolutionen genomförs. Pierre Schori, tidigare FN-ambassadör, menade att det redan finns noll tolerans mot allt våld och påpekade betydelsen av resolutionen.

Louise Olsson, forskare på Institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet tyckte att män och kvinnor drabbas lika mycket av vapen. Samtidigt som det är mäns säkerhet som står i fokus. ”Det är viktigt att analysera situationer ur den plats där konflikten uppstår”, menade Louise.