Rebecca Hybbinette svarar Stina – om heder och våld
Stina Sundberg, talesperson för F!, uttrycker sig lika välfunnet som Friggebo en gång gjorde, då hon sjöng ”We shall overcome” i Rinkeby för att skapa gemensam grund. Friggebos insats misslyckades och blev till åtlöje, inte av brist på välvilja, men av brist på kunskap av den verklighet hon just då besökte. Detta misslyckande blev problematiskt då hon hade makt.
Stina Sundberg talar om viktiga skillnader som den patriarkala makten har skapat och att den går mellan ” …kön, mellan raser, mellan etnicitet, mellan religioner, mellan sexualiteter, mellan papperslösa och medborgare och mellan medborgare i olika stater.” Med förundran konstaterar jag att här finns inga sociala och ekonomiska motsättningar i uppräkningen, det vi brukar kalla för klassmotsättningar. Vad är ”ras” och vad är ”etnicitet” framgår inte i Stinas förklaring.
Hon talar om ”raser” vilket är ett begrepp rasisterna insisterar på att använda trots att där inte finns någon vetenskaplig grund för uttrycket. Befolkningsmässiga skillnader i utseende förklaras allmänt med genetiskt arv och att människor har formats av sin omgivning genom evolutionen, men att under de yttre skillnaderna är vi alla lika. Till skillnad från rasbegreppet som används inom djurvärlden där det krävs mer än yttre skillnader för att utgöra skillnad på raser.
Är detta en semantisk fråga eller en ideologisk? Jag hävdar att den är ideologisk och därför vänder jag mig emot begreppet ”ras” när det gäller människor.
När det gäller hedersbegreppet, är det en semantisk fråga? Nej, anser Stina och jag håller med henne. Det är en ideologisk fråga, i bemärkelsen att antingen räknar man alla medborgare i vårt samhälle som tillhörande det svenska samhället, eller så exkluderar man vissa.
I vårt samhälle har vi en mycket stor grupp människor som är hitflyttade och andra som lever här sedan generationer, som tillhör olika religioner och de som enbart skyler sig bakom någon religion med krav om rätten att få leva efter sin hävd och som utövar ett organiserat och sytematiskt våldsförtryck mot enskilda familjemedlemmar. Vilket innebär att ett grupptryck, en släkt ofta involverande tiotals kanske hundratals människor, utövar förtryck på en enskild flicka eller kvinna.
Samtidigt så används förtrycket och våldet mot enskilda pojkar eller män för att utföra kriminaliteterna, att utföra våld, hot, kidnappning och även mord. Skillnaden här är att kvinnan inte kommer undan, medan mannen gör det. Han får status för förvärvat brott, medan hon om inte död, så dödförklarad för sin familj om hon bryter mot normen i familjen.
Det är inte frågan om förtvivlade män som går över gränsen, utan det är frågan om organiserat försvar av ett förtryckarpatriarkat. Det är konkret och verkligt.
Det handlar inte om enskilda religioner, det handlar om konservativa patriarkala levnadssätt i ett kollektivt förtryck. Dom står att finna inom kristendomen, islam, judendom, hinduismen, shintoismen, konfucianismen ja, säkert finns det fler.
Förutsättning för religionsfrihet är en sekulär stat, där religionen är privat och där staten är sekulär och religionsneutral. En felaktig tolkning av sekularisering resulterar i en generalisering och ett stöd för en religion som företräds av sin patriarkala elit. Feminismen har ingen anledning att stödja religioner, dessa behöver inte feminismen till sitt försvar. Religionen är för enskilda feminister en privatsak.
Feminister som använder sig av hedersbegreppet, menar denna struktur på patriarkalt förtryck. Skillnaden mellan Svenne som slår sin svenska kvinna och Fatima som blir slagen, eller tvingad till giftermål är att Svennes kvinna har en galning efter sig och i bästa fall kan få larm och polishjälp. Medan Fatima kanske har hundra galningar efter sig och kan inte ens få feministerna att förstå det, eftersom hennes utsatthet inte är ”typiskt för vårt samhälle”. Båda utsätts för mäns våld mot kvinnor där Fatima också utsätts för kvinnors våld mot henne. Detta för att det patriarkala förtrycket visar sig här ha en kollektiv form.
Begreppet hedersrelaterat våld, skall användas där våldet ser ut så, ett kollektivt utövande av våld och bestraffning av kvinnan och även unga män. Hedersrelaterat våld skall inte användas som analysverktyg på Svenne och hans slagna kvinna om det visar sig att han agerar ensam. Men båda uttrycken för våld mot kvinnor existerar i Sverige och i ena fallet är också kvinnor inkluderade. Att kalla det för mäns våld mot kvinnor blir missvisande.
Begreppet är tveksamt för oss, då heder är något fint. Att det används i världen för att beteckna ett sätt att förtrycka kvinnor på gör att vi inte kan ta bort problemet genom att ta bort begreppet. Vi kan inte göra oss förstådda genom kalla det för något annat. Begreppet blir i detta sammanhang det minsta problemet. Det största problemet är att så många feminister vägrar se att det är också ett svenskt problem, eftersom det förekommer i Sverige, vare sig vi vill eller ej.
Att väcka uppmärksamhet på problemet är att stödja den demokratiska utvecklingen i många patriarkala grupperingar i vårt land. Att diskutera öppet är att ge möjlighet för många att säga ifrån att välja något annat.
Det är inte religionerna som skapar patriarkatet, det är patriarkatet som skapar religionerna. Det är ekonomin som är basen i samhället, som avgör hur en religion ter sig. Eller annars varför luckras religion upp med ökat välstånd? Varför är inte det religiösa förtrycket detsamma i Sverige som det var på 1850 talet?
Mäns våld mot kvinnor är ett system inom patriarkatet att förtrycka kvinnor, att upprätthålla en ordning, att kontrollera konkurrensen. Detta våld tar sig olika konkreta uttryck. Genom att veta hur det ter sig, kan vi också bekämpa det genom att påvisa att det är förkastligt oavsett vilken ursäkt man använder sig av.
Det är mer än ett prefix, Stina, det är en rutten verklighet för många. En verklighet feministerna måste tackla oavsett vem som utsätts.
Rebecca Hybbinette