Feministbrev nummer 40

Till alla Feminister från Gudrun Schyman

En vit jul heter en kampanj som drivs av folkrörelsen IOGT/NTO. Mossigt tycker en del. Moraliserande tycker andra. För min egen del är frågan i och för sig redan avklarad eftersom jag sedan 10 år är nykter alkoholist. Men jag tycker ändå att det finns saker att diskutera.

Tyvärr förs diskussionen om alkohol ofta på ett moraliserande och bitvis missionerande sätt. I stället för att ”privatisera” debatten borde den ”politiseras” och ses ur ett folkhälso- och samhällspolitiskt perspektiv. Under hösten har jag haft en serie tv-program på TV8 och ett handlade om alkohol.

Det handlade inte om enskilda alkoholisters öden och äventyr utan jag lyfte fram frågan om ändrade konsumtionsmönster och nya så kallade kontinentala vanor. I vems intresse pågår den nuvarande utvecklingen, där alkoholen alltmer ska ses som en ”vanlig” vara och där konsumtionen ska frikopplas från firande eller andra ”särskilda” sammanhang?

Förr fanns det som regel en anledning att dricka sprit men nu är det vardags- och helst varjedagskonsumtion som gäller. Konsumtionsmönstren blir allt mer lika i de Europeiska länderna och i alla länder ser man ett kraftigt berusningsdrickande breda ut sig, särskilt bland unga människor. Män dricker fortfarande mer än kvinnor men kvinnor ökar sin konsumtion mest, särskilt unga kvinnor och vi som är 55+.

Europa är den kontinent där det produceras mest alkohol och samtidigt den kontinent där det konsumeras mest. Självklart hänger det ihop. Hur vi dricker alkohol lanseras som en livsstilsfråga och industrin har länge och framgångsrikt kopplat ihop alkohol med både kläder och kultur, mode och modernitet. Unga är en uttalat viktig målgrupp. Det gäller att etablera en stabil kundkrets så tidigt som möjligt. Hur många av sommarens musikfestivaler får inte sin huvudsakliga inkomst från öltält?

På kontinenten, där reklamen inte är så reglerad som här i Sverige (ännu), kan vi se hur vodkan säljs som en glimrande discokula eller, färdigblandad, i smarta tandkrämsliknande tuber som ska gå ner i den trånga jeansfickan. Reklambilderna visar aktiva unga människor, både dansande och sportande, hela tiden med en tub i munnen. Nästan som en nappflaska. I en annan annons kan man se en kvinna som nöjt sitter i en soffa med ett halvfullt glas i handen, lagom tilltufsad och med blåmärken på knäna. Efter ett härligt brutalt knull får man förmoda. Sex och förljugen jämställdhet är de signaler som man sänder ut.

I det europeiska samarbetet kring alkoholfrågor deltar gärna industrin, men bara under förutsättning att diskussionen avhåller sig från ett helhetsperspektiv. Alkoholisterna kan man både prata om och diskutera hjälpåtgärder för, men den totala konsumtionen vill man vara tyst om. Där klirrar det i kassan som aldrig förr och nya marknader öppnar sig över världen.

Svenska Vin & Sprit skriver i sitt framtidsmaterial förhoppningsfullt om den nya Kinesiska marknaden, den med en växande medelklass som är helt öppen för den västerländska livsstilen, och där alkoholen ska saluföras som en självklar ingrediens. Resultatet kommer att bli där som här – ökande samhällskostnader.

Andra viktiga välfärdssatsningar får stå tillbaka. Världshälsoorganisationen, WHO, har klart uttalat att alkoholen är ett stort och växande hinder för en nödvändig välfärdsutveckling. Visst får stater också inkomster men utgifterna är tiodubbelt högre. Ändå saknas den samhällspolitiska debatten.

Jag vet att alkohol är en fråga som berör många människor starkt. Nästan alla känner någon – i familjen, i släkten eller på jobbet – vars relationer, hälsa och ekonomi drabbats hårt av alkoholism. Jag vill varken moraliserar över eller fördöma den som dricker men jag vill att fler ska veta att alkoholism inte är ett karaktärsdrag, utan en sjukdom som många kan utveckla.

Häromdagen kom (ännu) en undersökning som visade att väletablerade kvinnor, med jobb och familj, i åldern 55+, ökar sin konsumtion stadigt. Varför? Jo för att många kvinnor lever under stark press och stress. Vi ska vara på jobbet som om vi inte har familj och sköta en familj som om vi inte hade något jobb. Karriärjägare och hemmafru på samma gång. Kvinnors puls ökar när vi lämnar jobbet. Mäns minskar. Kvinnor kopplar på. Männen kopplar av.

När det gäller snabb avkoppling är alkoholen suverän. Finns den dessutom i bag in box, där varken jag själv eller någon annan behöver se hur mycket jag dricker och där boxen nästan ses som en självklar del av köksutrustningen, ja då är det lätt att accelerera de vanor som framgångsrikt saluförs som ”kontinentala” och ”moderna”.

Alkoholindustrins produktutvecklare använde framgångsrikt jämställdhetsprefixet också när unga kvinnor som inte gillar beska starköl fick sin alkoläsk och de starkspritbaserade ”shots” som smakar sött och karamelligt. Alltmer stereotypa könsroller påbjuder att unga kvinnor ska vara bäst på allt, samtidigt. Bäst i skolan, bästa kompisen, bästa utseendet, vara med bästa killen, och så vidare.

För att stå ut med att passa in kan alkoholen vara ett smörjmedel. Men förrädiskt. För fortfarande visar de flesta fördragsamhet med fulla män och säger ursäktande att ”han var ju full” medan kvinnor för höra samma ord ”hon var ju full!” i en ton som är kraftigt fördömande. Vanligt förekommande i rättegångssalar.

Så när nästa rapport kommer, som visar att unga kvinnor och kvinnor 55+ ökar sin alkoholkonsumtion, tro då inte att det är ett utslag av jämställdhet. Det är tvärtom – en konsekvens av att vi fortfarande lever i ett samhälle som har en lång väg kvar. Under tiden skär alkoholindustrin guld med täljknivar samtidigt som viktiga välfärdssatsningar får stå tillbaka till förmån för alkoholens destruktiva konsekvenser.

Samhällskostnaderna ökar stadigt. I Sverige, i Europa och i världen. Den fråga jag vill se diskuterad är inte hur mycket enskilda individer tål eller inte tål, utan hur mycket sprit samhället egentligen tål? Det är en politisk fråga och den handlar både om kön och makt. Ser vi nyktert på saken så kan vi konstatera att det finns en stor konflikt mellan alkoholindustrins intressen och samhälls- och folkhälsointresset. Och vill vi jämställdhet kan vi inte ta spriten till hjälp.

Avslutningsvis en julhälsning.

Gudrun