Feminister ser de underliggande sambanden

Jag och Per Ström (som skrev 1/11) lever i helt olika världar. Jag utgår från SCB: s statistik. Per Ström anser att det är överdrivet. Anser Per Ström att vi inte ska beskriva verkligheten? Ska vi inte diskutera det faktum att det är till 90 procent kvinnor som utsätts för diskriminering på arbetsmarknaden? Vi gör inte heller samma sambandsanalyser mellan resultat och lösningar av båda könens förtryck.

Jag tror att förtrycken kan upphöra genom en samverkan i förändring. Jag tror också att vi har olika användning av orden kvinnor och män. Jag talar om kollektiv och strukturer.

Feminister ser båda könens strukturella problem och talar om bådas situation, men vet också och döljer inte att en stor dominans av kvinnor far illa i grundläggande strukturer som arbetsmöjligheter, lön, assistans för funktionshindrade, vilken sjukvård vi får och fysisk trygghet – särskilt trygghet där trygghet och tillit borde vara som störst, det vill säga i hemmet.

Jag är feminist. Jag träffar feminister. Jag kan inte annat än att konstatera att han saknar kunskap om feminism. Per Ström visar med val av exempel att han är okunnig att feminister säger: Om vi ska ha en värnplikt så ska den vara lika för alla, oavsett kön! Om vi istället ska ha en utökad samhällstjänst (till exempel barnomsorg) ska självklart samma regler finnas för både kvinnor och män!

Vi är alltså överens om detta men Ström beskriver det som en motsättning. Han har inte heller läst på att feminister kräver lika ansvar och möjligheter att vara med våra barn. Vi kräver en lag som stödjer män i den möjligheten, eftersom vi uppfattar att det är ett förtryck av män att förvägras den möjligheten. Om män fick ett samhälleligt stöd gentemot arbetsgivare att vara hemma med barn skulle det också öka möjligheten vid skilsmässa att få vårdnaden – och kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden öka.

Det är lite svårt ibland att argumentera för rätten till vårdnad som pappa om han aldrig förut har vårdat barnen i sin fulla betydelse. Kvinnliga brottslingar får ofta mildare straff på grund av att domstolen tar hänsyn till att kvinnor har vårdnad av barn. Så även i det fallet kan vi kanske enas om att en förändrad syn på vem som har ansvar om barnen förändrar många andra samhällsområden.
Feminister ser sambanden.

Per Ström väljer att ta ett citat av Doris Lessing ur sitt sammanhang. Även i detta saknar Ström kunskap, bland annat om skillnad att tala om feministers åsikter och enskilda kvinnors åsikter. Som feminist är jag, liksom Lessing, allvarligt oroade att enskilda kvinnor utvecklar en syn på mannen genom uttryck som ”extra barn”.

Att det görs i en överlevnadsstrategi är inte svårt att förstå eftersom kvinnor i generationer har fått organisera mannens liv och omsorg – som ett barn. Han har varit (är) hjälplös utan hennes insatser. Detta faktum har också påtalats av feminister som ett problem för män när kvinnan dör före mannen. Genom den självständighetsutvecklingen hos mannen befrias också kvinnor från det tredubbla arbete som vi kvinnor förväntas utföra med bland annat sjukskrivningar som följd.

Per Ström borde koncentrera sig på förslag på lösningar för män som innebär en förändrad manlighetsnorm, istället för att sprida sin okunskap om feminism? Män som kränks av patriarkatets stereotyper tjänar inte på inlägg som är fyllda av okunskap och missuppfattningar.

Stina Sundberg
talesperson, Feministiskt initiativ