Har alkoholindustrin tappat talförmågan?

För några söndagar sedan hade jag ett program i TV 8 som handlade om alkohol. Inte för att prata om enskilda alkoholisters öden och äventyr utan för att lyfta frågan om konsumtionsmönster och nya s.k. kontinentala vanor. I vems intresse pågår den nuvarande utvecklingen, där alkoholen alltmer ska ses som en vanlig vara och konsumtionen frikopplas från firande? Där man förr bjöd på fika är det idag öl eller vin som gäller. Konsumtionsmönstren blir allt mer lika (mellan de Europeiska länderna) och överallt ser man ett berusningsdrickande som breder ut sig, särskilt bland unga människor. Män dricker fortfarande mer än kvinnor men kvinnor ökar sin konsumtion mest, särskilt vi som är 55+.

Europa är den kontinent där det produceras mest alkohol och samtidigt den kontinent där det konsumeras mest. Självklart hänger det ihop. Hur vi dricker alkohol lanseras som en livsstilsfråga och industrin har länge och framgångsrikt kopplat ihop alkohol med både kläder och kultur i vid bemärkesle. Unga är en viktig målgrupp. Det gäller att etablera en stabil kundkrets så tidigt som möjligt. Hur många musikfestivaler får inte sitt huvudsakliga inkomst från öltält? Nu kommer jeans med märket Norrlands Guld.

På kontinenten, där reklamen inte är så reglerad som här (i Sverige), kan vi se hur vodkan säljs som en glimmrande discokula och i annonser med kvinnor som nöjt sitter i soffan med blåmärken på knäna. Efter ett härligt brutalt knull får man förmoda. Modernitet, sex och förljugen jämställdhet är de signaler som man sänder. Att den här livsstilen har konsekvenser för den egna hälsan och i och med det också samhällsekonomin, förtiger man nogsamt.
I det europeiska samarbetet kring alkoholfrågor deltar gärna industrin, men bara under förutsättnign att diskussionen avhåller sig från just detta helhetsperspektiv. Alkoholisterna kan man både tala om och diskutera hjälpåtgärder för, men den totala konsumtionen är man tyst om.

Och i Sverige är man alltså så tyst så att man kan tro att branschen totalt tappat talförmågan. Ingen ville komma till tv-programmet. Ingen från de företag som agerar på markanden och inte branschorganisationen. Jag frågade faktiskt över tjugo företag. Alla hänvisa de till branschorganisationen, Sprit och Vinleverantörsföreningen, men ingen därifrån ville komma.
Föreningens ordförande, Meg Tiveus, ville inte ens ställa upp på en intervju utan ursäktade sig med att hon inte ville ”schavottera” i sammahanget. Föreningens VD, Erika Nylund, har en hög svansföring på hemsidan, där hon dömer ut både Folkhäsoinstitutet, forskning och IOGT, samtidigt som hon tycker att Sverige ska nyktra till och sänka skatten på sprit, precis som i Finland. Men till ett direktsänt samtal, med möjlighet att kommunicera med medborgare, ville hon inte komma. Varför? I vems intresse håller branschföreningen tyst?

Gudrun Schyman
Frilansfeminist och Programledare på TV 8

Artikeln har också publicerats på www.nt.se