Fi-medlem skriver till SvD

25 oktober 2007

Elin Dahlsten skrev följande brev till SvD:s ledarredaktion efter att ha läst Maria Abrahamsson.

”Hela kvoteringstanken bygger ju mer på ett fördomsfullt testuggande om förtryckande maktstrukturer, än på vetenskapliga studier och nykter kunskap.”

Skriver Marie Abrahamsson den 9 oktober i Svenska Dagbladet.

Rubriken på hennes text lyder
”Bara 40% kvinnor?” Och i innehållet raljerar hon över att moderaternas Partisekreterare och moderatkvinnornas ordförande Magdalena Andersson tidigare i veckan i Svenska Dagbladet gått ut med att de genom kvotering ska locka kvinnor till att företräda partiet.

Maria Abrahamsson irriteras eller skräms av moderatkvinnornas krav på att minst 40% av partiets ledande poster ska innehas av kvinnor.

Det hon inte tycks skrämmas av eller ens ha uppmärksammat är alla män som kvoteras in dagligdags.
Idag, igår och historiskt har män systematiskt valt in andra män i sina styrelser, till sina bolagsstämmor, till ledarposter, till ordförandeposter och så vidare.
Detta när det finns en kvinna och en man och där kvinnan har den längsta erfarenheten, och den största kompetensen. Detta när kvinnan och inte mannen har de tyngsta meriterna. Detta när kvinnan och inte mannen enligt pappret har längst utbildning. Kvinnor har med andra ord valts bort till förmån för männen.

”Det står förstås moderaterna fritt att precis som andra riksdagspartier redan har gjort, börja tvångskvotera kvinnor till politiska församlingar. Själv tycker jag att idén är usel. Hela kvoteringstanken bygger ju mer på ett fördomsfullt testuggande om förtryckande maktstrukturer, än på vetenskapliga studier och nykter kunskap.”

Maria Abrahamsson skriver att hon tycker att iden om kvotering är usel och skriver att tanken om kvotering bygger på ett fördomsfullt testuggande, istället för på vetenskapliga studier och nykter kunskap.
De vetenskapliga studier som utförts och som ständigt pågår torde vara dem som genusforskningen ägnar sig åt i Sverige och globalt. I Sverige finns många instanser som forskar i ämnet. Tex på Centrum för genusvetenskap på Uppsala Universitet eller varför inte Centrum för genusstudier på Stockholms Universitet.

Maria Abrahamsson refererar själv inte till några vetenskapliga studier, så frågan hänger i luften: Vilka vetenskapliga studier är det hon själv bygger sina resonemang på?
Eller har hon struntat i vetenskapen i detta fall, och förlitat sig bara till ”den nyktra kunskapen”?
Vilken är i så fall denna? Är det Maria Abrahamssons alldeles egna kunskap som är nykter?

Maria Abrahamsson är ledarskribent på en av Sveriges största dagstidningar och är därför en stor maktfaktor. Hennes ord kan tyvärr uppfattas som sanningar varför hon inte är helt utan ansvar. Om Maria Abrahamsson stödjer sig på Vetenskapen bör hon kunna ange sina källor. Eller vara tydligare med att det rör sig om hennes alldeles egna åsikter. Alternativt låta en sakkunnig i ämnet komplettera hennes texter.

Om Maria Abrahamsson inte orkar läsa vetenskapliga studier så skulle hon kunna börja med några mer populärvetenskapliga texter. Här kommer två tips:
”Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra” Liza Marklund och Lotta Snickare
”Det kallas manshat” Carin Holmberg

Elin Dahlsten
Fi-medlem och med i den ”vilande gruppen söder om söder”.