Machomän har fått sig en läxa

Hovrättens dom i det så kallade Stureplansmålet är, tvärtemot vad många kommentatorer påstått, principiellt viktig. Vid andra uppmärksammade sexualbrottsmål har männen friats med hänvisning till att ord står mot ord. Svea hovrätt däremot, valde att basera sin dom på vem man ansåg mest trovärdig. Det skriver Europaparlamentarikern MARIA CARLSHAMRE (fi). Hon skriver: Det är dags att den grundsyn som präglar domen i Svea hovrätt blir vägledande för det svenska rättssystemets hantering av sexualbrott med den lagstiftning vi nu har.

Jag har i många år skrivit åtskilliga artiklar om hur det svenska rättsväsendet hanterar sexualbrott. Gång på gång har jag och många med mig, med sorg och vrede tvingats konstatera att mycket litet har hänt i praktiken, trots politiska löften om skärpningar av lagen och fortutbildning av de jurister som är satta att bedöma dessa mål.
I våras talade jag vid en demonstration i Humlegården just med anledning av tingsrättens friande dom mot de så kallade Stureplansprofilerna. Där träffade jag förra justitieministern Thomas Bodström. Även han uttryckte då sin frustration över att det har varit så svårt att få till stånd en verklig förändring.
Vi vet alla vad det handlar om. Irrelevanta, kränkande frågor till våldtäktsoffer, skrämmande okunskap bland domare och försvarsadvokater, förlegade attityder om hur unga kvinnor ska vara klädda, listan kan göras lång. Och vi är många som minns årtalen: Tumba 2003, Huddinge 2004, Jordbro 2005 och Husby 2006. En våg av vrede och sorg har följt på ett flertal märkliga domar under senare år.

Därför är det med särskild glädje som jag i dag kan konstatera att någonting ändå tycks ha hänt. För i går dömdes de två Stureplansprofilerna av Svea hovrätt till fyra års fängelse för grov våldtäkt. Hovrätten gick emot tingsrättens friande dom och ansåg det helt klarlagt att de båda männen förstått att kvinnan inte ville ha sex med dem.
Denna dom i Svea hovrätt kan inte beskrivas som något annat än ett genombrott. Visserligen har en del kommentarer antytt att det som skett inte skulle vara så principiellt avgörande, men detta är en smula förenklat. Det vore också fel att påstå att domstolen på något slarvigt sätt skulle ha påverkats av den offentliga debatten. Det som har skett handlar i första hand om en domstol och dess bevisvärdering. Likafullt är det ett genombrott.

Det rör en nyckelformulering, som så gott som alltid tidigare har slagit mot våldsoffer av kvinnligt kön. Vad händer när ord står mot ord?
Professor Christian Diesen har i sin forskning kunnat visa att det i många år har funnits en skevhet i det rättsliga systemets bedömning av våldsbrott där ord står mot ord, just när förövaren är man och offret en kvinna. Det allra mest typiska exemplet är just våldtäkt.
Uttrycket ”ord står mot ord” har upprepats som ett mantra för att motivera en friande dom. Han säger att hon ville, hon säger att hon inte ville – ord står mot ord och mannen blir inte fälld.
När förövare och offer i andra typer av våldsbrott båda är män har domstolarna i stället gjort en bedömning där en fällande dom har kunnat basera sig på vem som anses vara mest trovärdig.
Och det är just en sådan trovärdighetsbedömning som är nyckeln i Svea hovrätts dom, vilket hovrättslagman Göran Ewerlöf också gjorde klart. Hovrätten kom fram till att kvinnan var trovärdig, och man baserar domen på hennes uppgifter.

I sammanhanget är givetvis den tekniska bevisningen viktig. Den 19-åriga kvinnans omfattande skador har spelat en viktig roll. Men grundfrågan handlar just om en trovärdighetsbedömning, där den tekniska bevisningen fungerar som ett stöd för domstolens beslut om vems berättelse man ska lita på.
Därför är denna dom så principiellt viktig.
Dessutom är domen i Svea hovrätt avgörande för att återupprätta tilltron till det svenska rättssystemet. Även om mycket återstår att göra, bland annat när det gäller vilka frågor till ett våldtäktsoffer som får ställas i en rättssal, så är domen betydelsefull för att kvinnor i Sverige ska återfå förtroendet för att rättvisa verkligen kommer att skipas om man skulle bli utsatt för våldtäkt.

Därutöver, och minst lika viktigt, har Svea hovrätt också skickat ut en tydlig signal till de män som efter tingsrättens dom tyckte sig få carte blanche att överskrida gränsen mellan frivilligt sex och våldtäkt. Den omskrivna machoattityden som florerar bland vissa unga män, och som med rätt eller orätt förknippas med just Stureplan, har fått sig en knäck. Det är inte okej att göra det som dessa två män gjorde, och det går inte att komma undan med att man inte begrep att det man höll på med faktiskt var en våldtäkt.
Men även om gårdagens dom är glädjande så återstår fortfarande mycket.
Fortfarande behöver vi en översyn dels av hur domstolar tolkar lagstiftningen, dels av själva lagens skrivning.

Det är dags att vi i svensk lag och dess tillämpning tydliggör vad som är en våldtäkt. Bristande samtycke. Den frågan avgjordes inte av Svea hovrätts dom i går.
Men det är dags att den grundsyn som präglar domen i Svea hovrätt ändå blir vägledande för det svenska rättssystemets hantering av sexualbrott med den lagstiftning vi nu har. Och inte som nu – ett glädjande undantag.

MARIA CARLSHAMRE
Maria Carlshamre sitter i Europaparlamentet för feministiskt initiativ. Hon har skrivit boken ”Den oslagbara” som handlar om hennes egna erfarenheter av manligt våld.

Länk till Expressen www.expressen.se