Hur tänker dom?

Är det inte märkligt, hur man kan bygga en hel politisk tankevärld på individualism och samtidigt försöka återetablera "familjen" som självklar politisk enhet.

Jag ser idag detta i senaste Riksdag & Departement. Läs artikeln på www.rod.nu Man tar sig för pannan. Så sent som igår hörde jag Nyamko Sabuni på radion (sista delen i p1:s serie Kön – vem bryr sig?) om hur vi inte skall lagstifta om sådant som rätt till heltid, utan att det är något mellan arbetsgivare och arbetstagare. Det är upp till arbetsgivarna att ge arbetstagare (läs: kvinnor) heltid i större utsträckning.

Vi är alla individer, min generation är så tydligt fostrade rent medialt in i förståelsen att vi är vår egen lyckas smed. Om du som kvinna får lägre lön än alla män på sin arbetsplats så är det inte könsdiskriminering utan det är du som individ som inte kämpar på som de andra, som är sämre i lönesamtalen och som behöver skärpa dig lite. Lätt hårddraget, såklart.

Men, att göra familjen till en enhet utan diskussion i samma andetag går alldeles utmärkt: bättre att mäta hur vissa saker slår mot familjer istället för att dela upp i kön, ålder osv. Artikeln i Riksdag och Departement är helt obetalbar, både där och i radioprogrammet ställs det på sin spets hur man kan gå runt stora kön och genusrelaterade problem i vårt samhälle med retoriken. Det Nyamko gjorde var att hon började prata om ”människor som jobbar deltid” utan att en enda gång vara tydlig i att det ju är kvinnor vi pratar om, och Alliansen beräknar hur deras alla åtgärder mot män resp kvinnor genom att först räkna ihop hur budgeten slår per familj, utgår sedan ifrån att man delar lika (”solidariskt”, tänk att de skulle ta det ordet i sin mun, det överraskade en smula) och efter detta splittar de helt sonika summan av vinsten på de båda parterna i relationen. En viss skillnad mellan män och kvinnor syns i uträkningen, och den uppkommer genom att vissa lever i samkönade relationer eller är ensamhushållare. Sett individer emellan så får män mer i plånboken än kvinnor efter alliansens politik.

Summa summarum: när män får det märkvärt bättre än kvinnor, så räknar man med att det också tillkommer de kvinnor som är i relation med männen. Och då vad, är det okej då? Har vi då på något sätt inte ökat den ekonomiska klyftan mellan män och kvinnor? Sicken falsk beskrivning av verkligheten, det är så man tror att det är ett skämt.

Det har sagts förut, men jag säger det la igen då: ekonomisk självständighet är grunden för kvinnors frigörelse.

Mikaela Robsahm bloggar på tokfeminist.blogspot.com