Fi:s bostadspolitiska grupp: Stoppa utförsäljningen av lägenheter i Uppsala

Uppsala är en stad med olika boendeformer där det kommunalägda Uppsalahem lyckats förhållandevis väl med sitt uppdrag att stå till tjänst med olika typer av boende för människor med olika behov beroende på personliga önskemål eller livets olika faser.

I hyresbeståndet finns små och större lägenheter, studentlägenheter och seniorlägenheter, centralt eller i närheten av naturen, radhus, uteplatser eller med utsikt över staden. Enkäter visar att hyresgästerna är nöjda med sitt boende. De av oss som är hyresgäster kan intyga att servicen är bra, möjlighet till inflytande finns, till exempel så har Uppsalahem hjälpt till med odlingslotter i flera områden, servicenivån kan anpassas efter hyresgästernas önskemål i området och boende bemöts trevligt av personalen.

Detta gagnar människors behov av att ha inflytande över sina livsvillkor, sin miljö och att ibland under knappa ekonomiska förhållanden ha en bra boendemiljö. I förlängningen gagnar det folkhälsan och motverkar utanförskap som Uppsala Kommunfullmäktige själva omnämner som en kommande stor utmaning i IVE-planen tagen 28-29 maj 2007. Bostadsområdena i Uppsala är dessutom ofta en blandning av olika upplåtelseformer, nämnas kan Rickomberga, Ekeby, Stenhagen, Sävja, Årsta med flera där både hyresrätter, bostadsrätter och i viss utsträckning villor ligger sida vid sida.

Därför förvånar det oss att man i de ägardirektiv som anges i IVE-planen säger att man ska bidra till att en omvandling av lägenheter ska kunna ske, vilket i praktiken uppfattats av Uppsalahems styrelse att omvandla hyreslägenheter till bostadsrätter. Vill man renodla områdena så att bara bostadsrätter finns i ett område? Är det ett kommunalägt bostadsbolags uppgift?

I uppdraget från kommunstyrelsen står tvärtom att man ska ”med hög kompetens äga, förvalta och bygga hyresfastigheter i Uppsala”. Hur går detta ihop? Och hur kommer det sig att man från detta huvuduppdrag som bostadsbolag, att äga och förvalta, helt plötsligt ägnar sig åt att bedriva politisk fysisk samhällsplanering där man tror att man också ska sälja ut sina lägenheter till hyresgäster som ändrat sina önskemål om boendeform?

Att omvandla hyresrätter till bostadsrätter i integrationssyfte ur etniskt och ur handikappshänseende är en sak och kan vara viktig, men är något helt annat än att sälja ut lägenheter till människor som lika gärna kan köpa en av de många bostadsrätter eller villor som redan finns och också nyproduceras. I kommunallagen står, som också Uppsalahems styrelse noterat, att enskilda individer eller företag inte får gynnas, varför försäljning under marknadsvärde inte är tillåtet.

Då finns ingen anledning att sälja ut sina hyreslägenheter till några enskilda som ändrat sina önskemål om boendeform. Har de önskemål om att äga sin bostad och har de ekonomiska förutsättningar till att köpa till marknadsmässiga priser, så lider Uppsala ingen brist på objekt för deras önskemål, utanför Uppsalahems fastighetsbestånd!

Det finns dessutom skrämmande exempel på hur ett fåtal individer, som bor i radhus i Uppsalahem, till skillnad mot det stora flertalet i fastigheten som bor i flerfamiljshus med flera våningar, försöker få köpa sina lägenheter trots att de inte uppnått den andel som enligt lagen krävs. Prata om att enskilda gynnas!!

Det vore en skam för Uppsalahem om något sådant bifalles!

Ett perspektiv i denna fråga som Feministiskt initiativ dessutom saknar från kommunstyrelsen är jämställdhetsperspektivet. På sid 21 i IVE-planen nämns att genusperspektivet fortfarande är ”ett område för utveckling och förbättring”. Varför har man då inte gjort en analys av boendet i Uppsala ur ett jämställdhetsperspektiv? Eller hur en utförsäljning av hyreslägenheter skulle drabba kvinnor?

Vi i Fi:s bostadspolitiska grupp hävdar med bestämdhet att en sådan borde göras och att man dessutom borde göra en inventering om var ensamstående kvinnor, äldre såväl som yngre, med och utan barn bor. Om resultatet skulle visa att kvinnor och därmed också många barn bor i Uppsalahems lägenheter skulle vi inte bli förvånade. De flesta kvinnor har inget större kapital, har generellt sett lägre löner än män, har mer ansvar för barn och äldre släktingar än män, vilket betyder att man ofta varken har råd eller ork att äga sin bostad. Den service som Uppsalahem professionellt ombesörjer, de olika lägenhetsformerna och geografiska lägen som finns, ger dessa kvinnor därför en stor valfrihet i sitt boende. Om de skulle tvingas få sina grannar till hyresvärdar vid en utförsäljning eller tvingas flytta från sin bostad motverkar det i allra högsta grad deras personliga välbefinnande men också i förlängningen de folkhälsopolitiska målen.

FI har i sitt politiska program en analys av samhällsbyggnad och bostadspolitik där man tydligt säger att bostadsbyggandet idag sker med tvåsamhet som norm, vilket gör kvinnor ekonomiskt beroende av män. Detta måste motverkas då varje vuxen individ har rätt till en egen bostad till en rimlig kostnad.
FI vill vidare verka för att allmännyttans kostnadsnivåer och bostadsprogram ska baseras på kvinnors ekonomi och att allmännyttan ska vara en förebild och leverera bostaden som bruksvärdesmärkt produkt: bra bostad.

Vi vill därför uppmana kommunfullmäktige, kommunstyrelsen och Uppsalahems styrelse att besinna sig i sin iver att sälja ut lägenheter och istället noga beakta fördelarna med allmännyttan ur ett jämställdhetsperspektiv, folkhälsoperspektiv och valfrihetsperspektiv!

För bostadspolitiska gruppen, Feministiskt Initiativ Uppsala

Ulla Albért
Karin Jansson
Carina Gånheim
Helena Svensson