Samhällets könsblindhet osynliggör kvinnors behov

Minns du ragatan från när du var barn? Hon som bodde i kvarteret och satte skräck i alla. Eller var det din faster? Hon skällde på allt och alla. Framför allt kunde du aldrig veta när hon skulle bli arg. Eller du kanske mer minns en grannfru eller moster som alltid var ledsen. Inget var roligt och alla tyckte synd om hennes man.

Jag kan inte minnas att jag varit riktigt arg i hela mitt liv förrän jag fick struma. Under 1,5 år var jag oberäknelig innan min medicin hade fått rätt balans mot min struma. Oj, vad arg jag var. Jag kunde helt plötsligt brusa upp för inget. Jag skällde på expediter. Ibland var jag tvungen att bara lämna en affär för att inte bli ragatan, men ofta var det så att jag inte kunde kontrollera det – hur gärna jag än hade velat stoppa mig själv. Nu hade jag tur att jag redan var diagnostiserad när jag började bli arg. Jag visste varför jag blev arg.

Kvinnors sjukdomar förbises

Jag tänker ofta på alla kvinnor som troligtvis haft (eller har) struma utan att någon funderar på om deras oberäkneliga ilska kan vara en sjukdom. I vanlig ordning så förbises kvinnors sjukdomar. Det är ovanligt att män får struma. Arga kvinnor blir bara ragator och förklaras med att det är övergångsålder, brist på kärlek eller något annat. Ett enkelt blodprov räcker för att diagnostisera struma! Jag vet att det är fler läkare som idag har börjat undersöka om det kan vara struma som förklarar symptomen. Men, jag vet också att det är många som fortfarande inte undersöker om symptomen kan vara struma.

Struma har två varianter. En med för hög ämnesomsättning och en med för låg ämnesomsättning. Jag har hög. Den låga är den deprimerade grannfrun. Jag undrar hur många kvinnor som får antidepressiva tabletter utan att läkare har undersökt om det kan vara struma. Exemplen är många på hur vi kvinnor inte får den vård vi ska ha. Vi vet också att män får mer vård och mer insatser för rehabilitering. En regel utan undantag är svår att hitta och det finns brister också i vården av prostatacancer. Det undantaget förändrar inte helheten i statistiken.

Samhället fullt av mytbilder

Det är små saker som visar hur genomsyrat vårt samhälle är av mytbilder och oförmåga att se en människa. Vi har fortfarande inte vunnit den så kallade persondebatten som startade i England under 1880-talet. Persondebatten var kvinnors strid för att bli inkluderade i begreppet person. Lagen tillät bara personer att till exempel studera på universitet. Kvinnor drev kampen om rätten att vara en person till domstolar. Idag är det svårt att driva kampen om rätten att vara människa till en domstol. Det skulle vara absurt. Eller är det vad som sker i våra domstolar idag när våldtäkt prövas?

Stereotypa klädbutiker

Nu står vi inför en förhoppningsvis underbar sommar. Förra sommaren minns jag som mycket varm. Och jag minns att mitt stora problem förra sommaren var kläder. Problemet var att hitta en sval tröja som gick långt upp i halsen och hade korta ärmar. Jag vet att jag inte var ensam om problemet att hitta en sådan tröja. Jag vet inte hur många av alla kvinnor som strålas för bröstcancer före och under sommaren, men jag antar att det är många. Området som strålas bör inte utsättas för solen enligt min läkare. Som jag jagade nya sommarkläder! Dessa stereotypa likformiga klädbutiker inser inte ens att det för en sjukdom kan finnas ett behov av vissa kläder. Deras utbud tar inte hänsyn till vår lust att vara olika eller till en så vanlig sjukdom som bröstcancer. Butikerna svarar att de inte kan ha kläder som få köper eftersom det skulle kosta för mycket. Den logiken fungerar bara om man utgår från att det bara får finnas det allra senaste i butiken och att det är otänkbart att det kan finnas en ställning med kläder som kan vara samma år efter år.

Könsblint samhälle

Titta på ditt liv och vad som möter dig från din omvärld. Det är många gånger de små sakerna som visar samhällets könsblindhet. En av feminismens svåra uppgifter är att visa att hela samhället är könat i två kön och vad som följer med det, till exempel löner. Samtidigt som vi måste lyfta kvinnor och kvinnors behov eftersom samhället i de små sakerna är könsblind, det vill säga bara ser ett kön som får sina behov tillfredställda. Vi ska lyfta kvinnor samtidigt som vi vill ha ett samhälle som bara helt enkelt utgår från människan med alla våra olikheter, där biologiskt kön är en olikhet. En olikhet som används och missbrukas i politiskt syfte av några och blundas för när det är nödvändigt att erkänna skillnader.

Sjukdom är ingen liten sak men uppenbarligen tycker samhället det eftersom det trots kunskap om brister inom vården sker en förändring i thai chi takt.

Vilka små och stora saker påverkar ditt liv på grund av samhällets förhållningssätt? Svårare än så är inte feminismen och vi vill ha tempo på förändringar!

Leve
ragator,
trädkramare,
ekologiska brukare av jorden
och alla som trotsar patent av våra livsmedel!

Stina Sundberg
talesperson
Feministiskt initiativ

P.S. Jag tycker mig se att i år är det lättare att vara strålande bröstcancerpatient. Hur är klädmodet nästa år?