Det är kärleken som är kärnan

På SvD Brännpunkt 25/6 skrev Bitte Assarmo att jag ”predikar död åt familjen”. Om en lögn upprepas tillräckligt många gånger kan den bli en sanning.

Fakta är att jag för snart tio år sedan höll ett seminarium på ABF med den medvetet provokativa rubriken ”Död åt familjen”

Ämnet var våldet i familjerna.

Det våld som främst män riktar mot kvinnor och som får fruktansvärda konsekvenser också för de barn som blir vittne till över¬greppen.

Nu uppmanar Bitte Assarmo mig att sluta spotta på kärnfamiljen och istället predika trygghet för barnen.

Det jag inte bara spottar på, utan oavbrutet öser min galla över, är det patriarkala maktmönster som fortfarande, ibland med dödlig destruktivitet, går igen i alla våra relationer.

I den nära, mest kärleksfulla relationen mellan två älskande, i köksbordets diskussioner om ansvar hemma, i fördelningen av föräldraledighet, i besluten om vem som går ner på deltid och så vidare.

Ett mönster som syns på jobbet, med olika löne- och anställningsförhållanden, och där kvinnor ses som riskprojekt för att män inte tar fullt föräldraansvar.

”Kärnfamiljen” som begrepp spelar en hämmande roll.

Den signalerar stereotyper; den ”rätta” sexualiteten, den ”nyttiga” kvinnokroppen, den ”maskulina” mannen och så vidare.

Den låser många i falska föreställningar om hur livet ska levas och den nedvärderar andra familjeformer.

Om vi bygger relationer på stereotypa konstruktioner får det destruktiva konsekvenser. Hållbarheten blir lidande. Kärleken måste vara fri från maktanspråk.

Det gäller både barn och vuxna. Hela livet igenom.

Kärleken har som bekant varken ålder eller kön.

Artikeln är publicerad i Svenska Dagbladet: www.svd.se