Stinas tal på nationaldagen i Malmö

Världen består av att göra. Det ska göras. Med göra menar jag i detta sammanhanget att andra hela tiden ska göra mig till något. Jag ska göras till kvinna, jag ska göras till vit, göras till onödighetskonsument, och någon annan ska göras till något annat gärna en motsats. Det är väldigt mycket görande av makten.

Och det behövs för allt det de vill göra mig till är inget naturligt för mig, inte mina mänskliga sidor eller intressen. Ständigt och ständigt måste de återupprätta vad de gjort med mig och fortsätta göra något med mig för att behålla sin makt. Jag reduceras till en svensk, en kvinna, en homosexuell. Nu när Sverige har infört en nationaldag så har några fullt sjå med att komma på hur vi ska göra en nationaldag. Skapat görande. Igen ett görande för maktens bestående.

Patriarkatet skapar över- och underordning
Skapat är också konflikter och bevarande av makt och privilegier. Ett patriarkat som bygger på grunden att några ska vara överordnade och andra underordnade. Annars hade inte konflikter varit. Över- och underordning gäller från det nära vi har runt oss och till världen. Världen är full av konflikter i detta nu. Konflikter som några anses kan lösas med våld. En västvärld som vänder kappan efter vinden allt i syfte att ha privilegiet till råvaror, militära strategiska platser och rätten att förgifta världen. Några anser sig också stå över de internationella organ vi har skapat och beslut som tagits.

Ingen står utanför våldet
Deras egen upplevelse av maktfullkomlighet gör dem även blinda för logik. Vi förväntas följa med i deras så kallade logik. Varje gång jag ser på nyheterna så är det något om krig i världen. Varje gång säger de också att kvinnor och barn tagit skada, bor i läger – med en underton att vi ska tycka illa om de som gör detta mot våra barn och oss kvinnor. Vi ska fördöma att kvinnor och barn drabbas. För mig är en annan logik solklar. Vi är många som har logiken att om man har vapen och använder det så skadas människor. Varför ska jag förvånas att kvinnor och barn far illa. Ingen står utanför våldet. Men, de flesta deltar inte i utövandet. Och, trots talet om hur kvinnor och barn drabbas så äger inte krigsvåldtagna flyktingstatus. Deras militära logik bygger på nationers kamp med tillhörande produktionsindustrier. Vi mäter BNP och nationerna prioriterar inte en rättvis värld och inför inte lagar som skyddar människor.

F! kräver omdefinition av säkerhetspolitiken
Istället för att skydda människor talar patriarkatet om säkerhetspolitik. De bygger en militär struktur som bygger militärt arbete, det vill säga hot och våld. . F! vill ändra på den definitionen. Vi kräver en omdefinition av säkerhetspolitik som innebär en utgångspunkt att människor ska vara trygga. Trygga att inte utsättas för våld vare sig krig, våldtäkt eller bögknackande. Trygga att få vatten. Trygga att få mediciner. Men nationer skyddar hellre patent än människor. Nationstänkandet idag missbrukar att vi för vårt kollektiva liv behöver samarbeta i olika frågor i olika geografiska områden.

Sverige har vad det gäller bistånd infört principen att Sverige bara ger till en annan nation. Sverige ger inte längre bistånd till organisationer. Sverige förlitar sig på ett annat lands utsago om homosexuella kan leva ett fritt liv. Sverige lyssnar inte på de grupper som berörs och som vet vad som sker. Nationstänkandet förstärks alltmer. Det letas efter att svartmåla andra för att stärka den gjorda nationella självbilden. MEN, i de lägen då det kunde vara befogat att använda nationens rykte så används inte det. Sverige är känt för att stå på de förtrycktas sida. Det ryktet har inte använts för att stödja hbt-personers rättigheter vid statsbesöket i USA.

Patriarkatet upprätthåller manlig vit makt i väst
Vi här vet hur representation ser ut i beslutande internationella organ i kombination med ett patriarkalt tänkande. En följd av detta blir att frågor som vidrör kvinnors och hbt-personers villkor konsekvent behandlas som ett särintresse eller blir helt förbisedda. Därmed upprätthålls den vita, heterosexuella, västerländska, manliga normen och dess syn på världens problem medan en stor del av världens befolknings åsikter och erfarenheter ignoreras. De till och med ignorerar egna beslut som till exempel resolution 1325.
Vi matas dagligen med nyheter från världen. Vilka nyheter? Jo, de nyheter som målar upp en världsbild sett ur den manliga vita makten i väst. Nyheternas kunskapsförmedling definierar vad problem är och vad som görs.

Modiga nyheter städas bort
Hur många av oss har fått veta om homoaktioner i Bolivia? En provocerande gatuteater där ett hjärta målas och en säng bäddas. Publiken får draghjälp av medarbetare att våga säga högt hur äcklig homosexualitet är. Paret på sängen säger i slutet ”Men, håll med att vi är modiga”. ”Vår kärlek är modig”. Publiken kan då inte säga emot och ett annat samtal kan börja.

Eller aktionen av den sopstädande underklassen, som är mycket dåligt behandlad, i Bolivia där kvinnorna fyller en mängd svarta säckar med dokument om försvunna personer. De tömmer alla säckar på marmorgolven och säger att de får ta hand om sina egna sopor.

Eller nicaraguanska kvinnor som nu lär sig om illegala aborter efter att aborten har förbjudits. Det enda vi här i Sverige fått veta är om Brasiliens president som vågar ta beslut mot påven. Han framställs som modig. Men, ingen visar dessa modiga kvinnor, som både lär ut om aborter och som riskerar livet vid en illegal abort. Ingen nyhet informerar oss och problematiserar att ett annat land i Latinamerika samtidigt tagit bort rätten till abort.

Mexikanska bögar finansierar polisen
I Argentina finns det en omfattande rörelse att byta tjänster för att överleva. Efter landets ekonomiska svårigheter började feminister bygga upp dessa nätverk på grund av nödvändigheten att överleva.

I Mexico har feminister försökt få internationell uppmärksamhet att det med största sannolikhet finns gravar i öknen med minst 300 kvinnor som dött under arbete på de speciella fabrikerna som är undantagna inhemska skatter med mera.

Eller att i Mexiko är det bögar som finansierar polisstationer i stor utsträckning. Bögar arresteras och får betala till polisen för att inte bli våldtagna. Den feministiska rörelsen har räknat ut att en medelstor polisstation tar in cirka 300 000 kronor/år på böter från bögar. Det är mycket pengar.

Internationell kunskap viktig
Vi skulle kunna gå genom alla världsdelar och hitta liknande exempel.

Jag tänker på priset för mikrobanker som gick till en man. Innan han började med sina banker så startade kvinnoorganisationen SEWA i Indien ett liknande banksystem för kvinnor, men de fick inget pris.

Är all denna internationella kunskap viktig? Ja. Att vara många ger styrka. Vi behöver varandra i de grundläggande värderingarna om människors rätt och värdighet. Vår världsbild skulle också vara helt annorlunda om vi visste allt detta istället för allt annat vi vet och får veta.
När vi tänker på Kina vem av oss tänker då på att det i Kina finns en kvinnoorganisation som kämpar för kvinnors rättigheter t.ex. att den kinesiska mannen ska ta ett större ansvar hemma. Eller om det folkbildningsarbete som en bokhandel har startat genom att skapa grupper som för hand skriver av böcker och texter skrivna på kvinnors hemliga språk. När kvinnorna skriver så kommer samtalet självklart om dagens situation. Det hemliga språket var tecken som kvinnor använde för att i hemlighet kunna skicka en hälsning till sin syster att hon blir slagen eller våldtagen av sin man. Behovet av hjälp broderas på en näsduk som mannen fick ta med till marknaden och ge gåvan vidare från sin hustru till systern.

Media bidrar till att göra den vita överklassen
I nyheterna får vi viktiga berättelser om vita vanliga människor som drabbas av insikt och startar skolor i syd. Men, inga berättelser om vad de i det
aktuella landet gör. Det är inte fel att vi gör något men medias obalans bidrar till att befästa att vi här i väst är hjälparna. Media bidrar till att göra mig till den vita överklassen. I Iran har vi genom den feministiska rörelsen fått information om fängslade kvinnor. Inte blir det rubriker. Därför att patriarkatet är gemensamt i hela världen just nu. Hela världens kultur genomsyras av detta.

Apropå Iran. Jag minns en iransk vän boende i Sverige som åkte till FN konferensen i Beijing. Feminister blev jätteintresserade av en iranska, men intresset försvann när de fick veta att hon bodde i Sverige. Då blev hon en obetydlig invandrare och inte en feminist från Iran.
Det feministiska arbetet måste vara internationellt både här i detta landet och över hela världen. Vi ska ge varandra solidaritet och skapa en feminism för den omgivning och samhällssituation vi har runt oss. Det är oftast två olika handlingar. Och kan inte sammanblandas eftersom vi då mycket lätt kan falla i historiska fallgropar och använda samma analys oberoende av historia och nutida omständigheter.

Hur olikheter blir till styrkor
I Latinamerika arrangeras årliga stora feministkonferenser. Det brukar vara cirka 1500 kvinnor som har möjlighet att delta. På dessa konferenser ges stor tid att utbyta erfarenheter om hur folkbildningsarbetet bedrivs. De mest intensiva diskussionerna är om metoder för folkbildning, inte om teorier. I varje land som en konferens hålls kommer det förbättringar för kvinnor från staten eftersom makten nu vet att dessa seminarier intensifierar folkbildningen i landet och de måste möta den feministiska oppositionen. Med folkbildning identifierar de vad som händer, hur det berör dem och hur samarbetar de med andra. Det som just nu diskuteras är hur olikheter blir till styrkor i samarbetet. Det är alltså ett erkännande av olikheter, inklusive olikheter på grund av vilken maktstruktur en grupp faller under.

F! s politik har en ambition att bli den folkbildande kraften och att vi i vår politik integrerar maktordningar, Vi behöver också bygga allianser över hela världen mellan feminister. Allianser som sprider information, metoder och överenskommelser om aktioner som är grundade ur lokala omständigheter. Det är en underbar tanke om det från ett stort antal länder skickas pressmeddelande till alla nyhetsbyråer på samma dag om händelser i en massa länder på samma tema. Med dagens teknik kan vi göra det.

Feminister kan också skapa
Om världen består av ett görande så är det nu dags att feminister börjar göra. Vi ska göra världen. Det var också därför F! bildades. Vi ska inte bara göra motstånd utan vi ska kreativt skapa och göra. Feminister kan också konstruera.

Jag har mer gemensamt, fast vi är olika, med de latinamerikanska kvinnorna än med en svensk domare som inte kan identifiera en våldtäkt. Världens feminister har börjat göra politiska överenskommelser. Det är i sin linda av att göra. Vi ska vara de som konstruerar världsbilden. Det nationella görandet är inte fruktbart om vi inte har en internationell utgångspunkt. Vi ska göra med ansvar för och utgångspunkt i människor och inte i nationer.