Stinas tal på IDAHO

21 maj 2007

Igår, den 17 maj, blev jag intervjuad av en TV journalist från Litauen. Jag frågade om reaktioner i Litauen på den lesbiska sången som vann schlagertävlingen. Hon såg förvånat på mig och visste inte vad den sången handlade om. Men jag tror inte att hon var en journalist som valt att slå dövörat till om det talats högt om vad sången handlar om i Litauen, utan där har man valt att inte tala detta – på grund av homofobi.

Förtrycket frodas
Många av oss vet vad som har hänt i Europa den här våren. Vi vet vad som hänt i Moldavien – förtrycket har frodats. De har inte förhållit sig till att homosexuella är friskförklarade av FN – det skedde i går för 17 år sedan. Det har man inte heller gjort i Polen – men Polen president Lech Kaczynski har i år fällts av Europadomstolen för brott mot mänskliga rättigheter genom sitt förtryck av homosexuella. Vi är många som vet detta. Men, vet alla i Sverige detta? Nej, vi har inte set några stora rubriker om det. På grund av homofobi.

Världen är tyst på grund av homofobi
På grund av homofobi har cirka 80 länder i lag förbjudit homosexualitet med långa straffsatser som följd. I långt fler länder saknas det en strafflag, men verklighetens förtryck är hårt. Talar vi om detta när vi talar om olika länders förtryck och ibland tragiska utrensningar och mord mellan grupper? Nej vi talar inte om alla homosexuella som runt om i världen måste dölja sin kärlek och lust och som drabbas av vad jag kallar själsliga mord. Världen är tyst på grund av homofobi.

Sverige är tyst på grund av homofobi
Blev det stora rubriker i Sverige när senaten i USA föreslog att homosexuella ska inkluderas i hatbrottslagen? Det blev åtminstone en radionyhet på P1, men inga stora rubriker som når flertalet i Sverige, på grund av homofobi.

Tog vår statsminister upp president Bushs hot om veto mot den lagen i sitt möte med honom nyligen? Nej det gjorde han inte. Mona Sahlin kritiserade Reinfeldt för att han inte tog upp Irakkriget med presidenten. Men kritiserade hon Reinfeldt om att han inte tog upp frågan om veto? Nej det gjorde hon inte. Det tar mig emot att säga att Reinfeldt och Sahlin båda lider av homofobi. Ändå ställer jag en fråga: varför de inte tar upp detta?

Sverige tar inte sitt ansvar
Sveriges HomO har på FN konferensen i Durban och även efteråt med Sveriges regering framfört att näringslivet bör och kan ta ett ansvar för att motverka förtryck av homosexuella i sina samarbetsländer på samma sätt som de idag diskuterar
sitt moraliska ansvar att inte använda barnarbetare. Mig veterligen har inget hänt kring detta. För mig är det homofobi att inte ta upp homosexuellas förtryck när man tar upp andra missförhållanden i ett land man samarbetar med.

Politiker stödjer Pride
Vet Sveriges och världens medborgare att EU-minister Cecilia Malmström och Hélène Goudin från junilistan, tillsammans med
Hillevi Larsson, Martin Engman och Magdalena Streijffert från Socialdemokraterna och Ulrika Karlsson från Moderaterna åkte till Polen för att delta i Pride?

Vet vi att Sverige skickar en delegation på 60 personer till Pride i Lettland? Dit åker bland andra Maria Kornevik Jakobsson (c), Camilla Lindberg (fp), Börje Vestlund (s), LiseLotte Olsson (v), Hélène Goudin (junilistan), Maria Carlshamre EU-parlamentarikerna och Feministiskt initiativ, samt Marianne Berg, ordförande för riksdagens hbt-grupp

Har vi sett rubriker om dessa stödjande manifestationer som svenska politiker gör i Polen och Lettland? Svaret är nej, det har vi inte. Journalister skriver inte om de gånger politiker agerar tillsammans med oss. De skriver inte på grund av homofobi.

Journalister är tysta på grund av homofobi
För mig är det ett uttryck av homofobi när journalister väljer att inte ställa frågor till politiker eller näringslivet kring hur och framförallt var och i vilka politiska organ de valt att lyfta frågor om förtryck av homo- och transpersoner.

Vad är homofobi? Vi brukar tala om det som en rädsla för det okända, som en otrygghet med sin egen sexualitet och som en politisk önskan att behålla ett patriarkalt samhälle med en maktbas som utgår från en heterofil samhällskonstruktion med en ojämlik ställning mellan könen. Därför är vi homo- bi och transsexuella ett hot mot en samhällsordning. På grund av könsstrukturen yttrar sig homofobi och hatbrott delvis olika gentemot bögar, lesbiska och transpersoner. Många i Sverige inser det sambandet och stödjer en homosexuell kamp i ett led för könens befrielse. Våra vänner står upp för våra rättigheter i alla sammanhang dvs i sammanhang där de är med oss. Då syns och hörs de gärna. När vi inte är närvarande och påminner dem så glömmer de oss.

Våra vänners tystnad bidrar till homofobi
Vi måste utvidga vad homofobi är. Den tystnad våra vänner bidrar med om förtryck och homofobi när vi inte är närvarande och påminner måste brytas. Att tala om förtyck inför oss homosexuella är själsligt stärkande men att tala om förtryck utanför de homosexuella scenerna är det som förändrar. Det är homofobi att inte stå upp för vår kamp gentemot en värld som förtrycker och mördar oss fysiskt eller själsligt. Det betyder att stå upp för oss i heterofila och homofoba miljöer.

Det politiska livet är de samtal som ger signaler till medborgare. Samtalen och kraven måste framföras så att det hörs till alla medborgare och inte bara till medborgare som söker den informationen. Det viktigaste är att nå fram med signaler till de egna homofoba medborgarna som utövar vardagsförtrycket och till förtyckande stater. Ska signaler gå fram då måste man prata högt och alltid – både nationellt och internationellt. Att inte göra detta är att understödja homofobi även om man själv som person inte är homofob. Därför vill jag vidga hur vi ska tala om homofobi och kräva att våra vänner börjar tala högt och alltid – särskilt i heterofila sammanhang.

Kampen mot homofobi måste pågå envist och alltid
FN har fastslagit att kunskap är en nyttighet i kampen mot fattigdom och för demokratisk utveckling. Men, kunskap om homofobi i kampen för mänskliga rättigheter är inte inkluderad.

Jag avslutar med att säga till våra vänner och stödjare av vår kamp mot förtryck och homofobi: ta till er kunskapen att förändringen i Sverige började ske när vi homosexuella klev ut ur garderoben. Nu kräver vi av er våra vänner att komma ut ur garderober och gayfester och börja tala om oss till världen alltid och envist– det räcker inte längre att bara tala med och till oss. Vi vill ha stora synliga rubriker om er kamp mot homofobi och förtryck, både nationellt och internationellt. Vi kräver detta av politiker och journalister. Då kan världen förändras.