Ett modigt initiativ

En och en halv vecka före riksdagsvalet uppgav 36 procent av väljarna i en Sifo-undersökning att de tyckte att det skulle vara bra om Feministiskt initiativ kom in i riksdagen. Ändå fick Fi mindre än en procent av rösterna.
Det är lätt att försöka hitta enkla förklaringar till Fi:s valresultat i utebliven eller negativ mediebevakning. Men det är svårt att hålla isär orsakerna till att media framställde Fi som en oprofessionell organisation med djupa inre motsättningar. Berodde den på våra egna tillkortakommanden eller på patriarkala normer inom media?

Oavsett orsaken så bidrog mediebilden och våra nästan obefintliga ekonomiska resurser till att det var svårt för oss att vinna förtroende hos väljarna. Väljare som gillade vårt budskap och vårt angreppssätt att hela vägen ha feminismen som utgångspunkt ville ändå inte lägga sin röst på ett parti som inte ingav förtroende.

Men Fi:s valresultat kan inte förstås om man inte också inser vilken oerhörd provokation feminismen utgör. Fi provocerade genom vår existens, vår politik och genom att vårt förhållningssätt utgick från tanken att den politiska konflikten om könsmaktordningen borde ses som viktigare eller minst lika viktig som den mellan höger och vänster.

Många väljare har vittnat om att deras ställningstagande för Fi har lett till intensivt ifrågasättande från vänner, släktingar och arbetskamrater. Ett ifrågasättande som de knappast skulle ha utsatts för om de öppet tagit ställning för ett annat parti.
Den feministiska provokationen föder motstånd från stora delar av omgivningen. Att rösta på Fi i 2006 års val kanske krävde mer mod än vad den samlade feminismen kunde mobilisera med hjälp av fakta, argument, systerskap och solidaritet. Därför var det ett logiskt beslut när helgens kongress klubbade att Fi nu ska utreda förutsättningarna för att ställa upp i framtida val och samtidigt prioritera feministisk folkbildning.

Många har nämligen nickat instämmande när feminister i offentligheten beskrivit hur dagens samhälle ger män fördelar och kvinnor nackdelar i politik, arbetsliv och privatliv.
Men kunskaperna, argumenten och solidariteten måste stärkas betydligt för att vi tillsammans ska ha det mod som krävs för att stå emot reaktionen – det hetsiga, irriterade och ursinniga motstånd som föds när vi ifrågasätter själva grunden för vår samhällsordning.

Nu är det dags att fler möts i den kraftgenerator som folkbildning innebär: där den som deltar själv är delaktig i att skapa och utveckla kunskapen tillsammans med andra. En kunskap som lägger grunden till gemensam handling för förändring.
Fi är varken bara folkrörelse eller bara parti, utan både och. Nästa år tar vi ställning till om vi ska ställa upp i kommande val. En förutsättning för att Fi i så fall ska lyckas är att fler har det mod som krävs för att vara feminister även på valdagen.

Sofia Karlsson
Birger Östberg

Artikeln har även publicerats i Etc: etc.se