Öppet brev till alla feminister i Sveriges Riksdag

Nu är det dags! Nu har ni chansen! Nu är det upp till bevis för alla som brukar kalla sig feminister och som är med i partier som har feminismen i partiprogrammet. Idag ska ni nämligen fatta beslut om regeringens förslag på ändringar i arbetslöshetsförsäkringen.

Ändringarna går ut på att a-kasseavgiften höjs, att ersättningen sänks och att kraven för att överhuvudtaget få ut något skärps. Heltidsarbetande med hygglig lön kompenseras med skattesänkningar men för lågavlönade, långtidssjukskrivna och deltidsarbetslösa innebär det minus varje månad. Flest bland de som förlorar mest är kvinnor.

Regeringens förslag innebär bland annat att kravet på antalet arbetade timmar före arbetslösheten skärps från 70 till 80 timmar per månad. Kvinnor är överrepresenterade bland dem som inte uppfyller det nya arbetsvillkoret, det vill säga att man innan man blev arbetslös arbetat minst 80 timmar per kalendermånad under 6 månader. Enligt SCB har 5,1 procent av kvinnorna en arbetstid om mindre än 80 timmar per månad. Motsvarande andel män är 2,7 procent. Kvalifikationsreglerna i arbetslöshetsförsäkringen gäller faktiskt arbetade timmar. Eftersom kvinnor generellt oftare är frånvarande på grund av sjukdom eller vård av sjukt barn når många halvtidsanställda kvinnor inte upp till det nya kravet. En ensamstående mamma med ett eller två barn med normala förkylningar hamnar snart under gränsen.

Kvinnor är alltså överrepresenterade bland dem som inte kommer att kunna uppfylla kraven för att få rätt till ersättning från arbetslöshetskassan. EG-direktivet (79/7/EEG) om likabehandling av kvinnor och män förbjuder diskriminering på grund av kön i arbetslöshetsförsäkringen. Förbudet gäller även indirekt diskriminering, det vill säga när bestämmelser som framstår som neutrala i praktiken missgynnar ett visst kön.

Enligt en granskning som gjorts av bl.a. TCO strider regeringens förslag mot EG-rätten. Regeringen försvarar sig med att individen ges ekonomiska incitament att arbeta fler timmar. Det betyder att man tror att de kvinnor som arbetar deltid gör det av fri vilja. Har regeringen noll koll på kvinnors vardagsvillkor?! Sanningen är ju att kvinnor arbetar för fullt. Hela tiden. Både hemma och på jobbet.

Kvinnor gör mer hushållsarbete än män och kvinnor har föräldraansvaret. Fortfarande är det få män som utnyttjar sin rätt till halva föräldraledigheten. Kvinnor stannar också oftare hemma med sjuka barn. Den traditionella könsfördelningen av betalt och obetalt arbete ger alltså kvinnor generellt en svagare anknytning till arbetsmarknaden och sämre möjligheter att arbeta heltid. Det faktum att normen föreskriver deltidsarbetande kvinnor (som lever i tvåsamhet) utnyttjas också systematiskt och cyniskt av många arbetsgivare, både privata och offentliga. Man erbjuder helt enkelt bara deltider.

Att vara feminist förpliktigar. Varje reformförslag ska analyseras med genusglasögonen på. Vad blir konsekvenserna? Stärker det eller försvagar det kvinnors ställning? Förstärks eller försvagas könsmaktsordningen? I det här fallet är det solklart. Kvinnor som grupp diskrimineras. Den som inte förstår det kan rimligen inte heller kalla sig feminist.

Gudrun Schyman
talesperson för Feministiskt initiativ

En kortare version av artikeln finns publicerad i Expressen 20 december 2006