Elitism och osäkerhet som förtryckarmekanismer

Det är mycket vanligt att vi i vårt samhälle möter människor som genom sina positioner utövar makt på ett ytterst osympatiskt sätt. Det kan yttra sig i arbetsgivare som vill styra dig till blind lydnad genom att skrämma till underordning. Det kan det handla om subtil maktutövning, som att den som står i beroendeförhållande får gliringar om att ledighet eller utbildning inte godkänns av den maktutövande.

Andra utövar makt genom att villkora olika saker utifrån sina egna behov och då ska alla andra anpassa sig efter det. Alla sätten är ytterst osympatiska och ger osäkra och rädda människor. Detta är något vi med all kraft måste motverka.

På våra arbetsplatser råder idag en stor tystnad, många gånger just grundad på det förtryck som utövas av människor i ledande positioner, både män och kvinnor. Då fler män har ledande positioner är de i majoritet i maktutövandet. Det innebär naturligtvis att kvinnor i högre grad har den underordnade positionen.

Detta förtryck skiljer sig inte särskilt från andra former av förtryck. Inte ens de personer som säger sig företräda jämställdhet är undantagna. Har man en maktposition och är osäker i sitt maktutövande så kommer de här negativa yttringssätten fram ändå. Vi har ett samhälle som alltmer utnyttjar människors rädslor och ska vi få slut på det måste vi få andra personer i ledande positioner: de som värnar om humanism, medbestämmande och demokrati. Så är inte fallet idag och vi alla medverkar till att detta förtryck får fortgå.

Hur går då tillsättningen av personer i maktposition till, kan man fråga sig? När det gäller den politiska sfären så har det ingen betydelse om du tillhör höger- eller vänsterflanken. Båda för samma korrupta nomineringsförfarande. Slicka uppåt och sparka nedåt är det som gäller. Skaffa dig gärna hållhakar på dem som står högre upp i hierarkin och du kommer snabbare fram. Titlar är också viktigt, snacket om alla människors lika värde klingar falskt i en värld där titlar smäller högre än människors grundläggande värderingar och människosyn. En elitisk syn i kunskapssamhället undantar alla människor med andra kunskaper om och erfarenheter av livet. Det är ofta här vi hittar rasismen. I vårt samhälle är det en välutbildad medelklass som är den starkast maktutövande klassen. När vi kan erkänna att andra livserfarenheter och kulturella betingelser har ett berättigande så kan vi också på allvar motverka rasismen. Det måste i så fall ske från flera håll. Utanförskap ger också osäkerhet och gynnar rasism, även inom de grupper som utsätts för detta av majoritetssamhället.

Roten till det onda kan alltså te sig så att om vi låter samhället ledas av osäkra människor kommer förtrycket att bestå. När vi alla känner säkerhet, tillhörighet och delaktighet så kommer förtrycket att minska. Vi får nog inse att det är ett mänskligt dilemma som vi får dras med och som vi hela tiden måste ta itu med, men när samhället i högre grad präglas av humanism och demokrati så blir rädslan och osäkerheten underordnad.

Maria Hagberg
Styrelseledamot Feministiskt Initiativ