”Jag var en av de utsorterade”
TV-programmet Uppdrag granskning handlade igår, 17 oktober, om de ”utsorterade” – de människor, oftast kvinnor, som slits ut av arbete, blir sjukskrivna och sedan förlorar sina jobb.
Programmet gjorde mig mycket upprörd. Dels p.g.a. att jag kände igen mig själv i allt som programmet handlade om – den lilla människan, svag av sjukdom – mot makten och överheten – Försäkringskassan och staten.
Men det upprörde mig ännu mer att det var dessa frågor som Feministiskt initiativ, till skillnad från alla andra partier, skulle stå upp för. Det var med den anledningen jag fanns med vid presskonferensen i april förra året då Feministiskt initiativ lanserades. Jag symboliserade den dubbelarbetande, utslitna, utbrända och långtidssjukskrivna kvinnan, som när hon blir sjuk av allt jobb utsätts för ifrågasättande, indragen sjukersättning och smutskastning av Försäkringskassan och staten. Om ni minns pågick en angiverikampanj från Försäkringskassans sida i såväl tidningar som TV – kallad ”Hela Sverige – halva sjukfrånvaron” – något som upprörde tusentals sjukskrivna.
Efter presskonferensen förra året fick jag ta emot mängder av brev, mail och telefonsamtal från människor som kände att äntligen fanns det ett parti som ställde sig bakom denna svaga grupp i samhället.
Men vad hände? Jo, personligen förföljdes jag av media dygnet runt i flera veckors tid, blev ännu sjukare genom detta och Försäkringskassan vände mig ryggen. Månader av ”förhör” och ifrågasättande genom Försäkringskassan som till sist såg till att jag blev av med min anställning som jag haft i över 32 år! Jag fick inte fortsätta min arbetsträning på min arbetsplats eftersom Försäkringskassan, utan grund, bestämde att jag hade min anställning någon annanstans, nämligen på Feministiskt initiativ. Jag blev nu också arbetslös och uppsägningen fick mig till psykkliniken. Efter 14 månader fick jag rätt i Länsrätten – men då var min anställning redan borta och jag själv mycket sjukare än förut.
Jag kan stå ut med detta. Jag klarade mig. Men det jag inte kan acceptera är den tystnad som lägrade sig runt mig och runt frågan om sjukskrivna kvinnor. Denna så viktiga, och för vårt parti så unika, fråga negligerades och försvann bara helt sonika. Feministiskt initiativ blev ett parti, lika rädd som alla andra att ta i denna fråga. Den märktes knappt i partiprogrammet, diskuterades knappast på årsmötet och märktes inte ett dugg i valkampanjen.
Programmet igår kväll visar att vi står och stampar på precis samma ställe som i april förra året då Fi skulle stå upp för de sjuka, förtalade kvinnorna. Skillnaden är att under tiden som gått har ännu fler kvinnor drabbats, ännu fler kränkts och ifrågasatts och ännu fler mist sitt jobb och sin försörjning.
I efterdyningar av valet måste det finnas plats för självrannsakan.
Susanne Linde
Medlem Feministiskt initiativ