Mandom, mod och morske män

I den nya regeringen sitter männen på de tyngsta posterna och har pungen i ett fast grepp. Precis som i den gamla. Den gamla regeringen hade som paroll ”stolt men inte nöjd”. Den nya regeringen har inte formulerat något gemensamt mantra ännu och lär väl knappast göra det förrän det blir lugnt i ministerleden.

Den nya finansministern verkade i alla fall både stolt och nöjd när han presenterade budgeten igår. Den förra regeringen hade de senaste åren en särskild bilaga med uppgifter om hur den ekonomiska situationen ser ut, uppdelad på kön. En guldgruva för faktabaserad folkbildning kring jämställdhetens brister. Återstår att se hur den nya regeringen gör med detta.

Av den hittillsvarande mediala rapporteringen kring budgeten framgår det i alla fall klart att det finns både vinnare och förlorare och självklart har grupperna kön.

• Högst skattesänkning får de med högst lön. Majoriteten kvinnor är lågavlönade.
• Sänkt tak och sänkta ersättningsnivåer i a-kassan blir kännbart särskilt för långtidsarbetslösa. Många kvinnor är långtidsarbetslösa och deltidsarbetslösa.
• Begränsning av rätten till vård av sjukt barn (vab). Nästan 260 000 föräldrar är egna (ensamstående) familjeförsörjare. 80 procent av dem är kvinnor. En trolig effekt blir fler snoriga ungar på dagis, fler sjuka barn osv.
• Slopade räntebidrag för flerfamiljshus kommer att innebära att det blir svårare att bygga billiga hyreslägenheter. Efterfrågan är stor från kvinnor, ungdomar, invandrade och pensionärer, särskilt äldre ensamstående kvinnor.
• Förmögenhetsskatten slopas för finansiella tillgångar, t.ex. stora bilar och båtar, något som företrädesvis män har.

Sammanfattningsvis kan man säga att de stora vinnarna i statens budget är de som har ett välavlönat arbete, en högt taxerad fastighet (taxeringsvärdena sänks redan nu på marken) och stora finansiella tillgångar (bilar, båtar m.m.). I den gruppen är garanterat kvinnorna i minoritet!

Budgeten föreslår också en sammanslagning av alla diskrimineringsmyndigheter, alla O:n (JämO, Homo, DO, HO), till en myndighet. Det innebär ett likställande av diskrimineringsordningarna. Ett accepterade av den traditionella uppräkning som politiken länge ägnat sig åt när man säger att ”Visst finns det grupper som diskrimineras. Vi har gruppen invandrade, hbt-gruppen, kvinnor och funktionshindrade.”.

I praktiken innebär det synsättet att man likställer olika grupper och behandlar problemen lika. Det självklara borde vara att se att kvinnor blir diskriminerade i alla dess grupper, dvs att könsdiskriminering förekommer inom både hbt-, invandrade- och funktionshindrade-grupperna.

Könsmaktsordningen är själva plattformen i samhällsbygget och vilar inte på en minoritetsposition. Därför kan frågorna som rör diskriminering av kvinnor inte heller behandlas på samma sätt som de övriga frågorna. En sammanslagning av alla diskrimineringsombudsmän innebär i själva verket ett osynliggörande av könsmaktsordningen.

Vi som har synliggörande på dagordningen har alltså en hel del att göra framöver!

Gudrun Schyman
Talesperson Feministiskt initiativ