Succé för Feministisk Extravaganza
Det blev en makalös lördagkväll på den fullsatta Maximteatern vid Karlaplan i Stockholm när Jane Fonda, Gudrun Schyman och Eve Ensler m fl bjöd på Feministisk extravaganza.
Kvällen inleddes med dixie-pepp av tre rödklädda Cookies’n Beans och Yvonne Skattberg som fick oss alla att fatta vad den mytomspunna likheten mellan barn och deras pappor egentligen beror på, och varför barn envisas med att bete sig som fyllon… Sen tog Lo Kauppi vid och gjorde entré i den antisexistiska rörelsens nya uniform – burka och blågul minibikini, inklusive plastfolie och glitter virat runt hela kroppen(!). Mot den modellen av politisk kamp har Sverigedemokraterna inte en chans. Första akten avslutades med en brunstig Miss Universum som tyckte att mössens 21 veckor långa graviditet kan vara rätt lagom och fällde repliken ”Vem orkar vänta i nio månader. Jag orkar inte ens vänta på att en halstablett ska smälta i munnen…”.
Eve Enslers Vaginamonologer framfördes sen, på engelska såväl som svenska, under akt nummer två.
Och ja vad säger man? En hel del av power-brudarna där uppe på scenen har förmodligen aldrig varit bättre, eller modigare, eller friare. Det ångade om dem. Man tänkte: nu exploderar hon. Man fick nästan nypa sig i armen för att fatta att det var på riktigt.
Och så var det något med själva konstellationen – Hollywoodglamour, Mosebacketeater, Bergmanskådespelare, världspolitik och nordlig skandinavisk feministprovins – som fick det hela att lyfta.
Eller som Lone, en i publiken, säger på mejl till webbred. den 18 september:
– Jag var på Maximteatern i lördags och upplevde Feminist Extravaganza. Här blev det historiska perspektivet så tydligt. Valkampanjen var det första, unika steget – och nu går vi vidare. Vilken varm, förbannad, glad urdunderkraft vi har.
Barbarella i ny feministisk tappning satt faktiskt där på scenen i sin röda fåtölj, tillsammans med Rada Boric från Zagreb, monologförfattaren själv – Eve Ensler – och några av Sveriges coolaste estradörer, inklusive en talesperson för ett feministiskt parti som visade sig ha klara skådespelartalanger.
Det var stort, det var historiskt – och samtidigt blev det väldigt mycket systerskap och intimitet och utflippad trygghet kvinnor emellan – ”här och nu”.
Saker vi kommer minnas länge från andra akten:
Catharina Cavallis allt mer svettiga monolog om hur hon kämpar för att hitta sig själv och sin g-punkt under en vaginaworkshop.
Jane Fondas erotiska krumbukter, bakåtlutad i den röda fåtöljen, medan mannen som älskar vaginor bara tittar och tittar.
Gudrun Schymans kolugna läsning om vikten av att älska hår om man vill älska vaginor.
Marika Lagercrantz som gav oss en rejäl lektion i olika kvinnors sätt att stöna. Det hela avslutade med att hon kastade sig över en kvinna. Gissa vilken.
Ewa Fröling som presenterade den allra argaste vaginan med de allra mest välmåttade höftrullningarna. Död åt tampongen. Dessemellan ställde hon om till en lagom brydd konferencier. Yes!
Bästa introt till en sanslös uppsättning rödklädda vaginakvinnor stod Mian Lodalen för.
Mest välartikulerade ”fi fi fi t t t t och så ett aaaa” kom från Unni Drougge.
Det viktigaste vagina-budskapet från våldtäktsterrorn på Balkan framfördes av Rada Boric.
Och den mest övertygande flodvågen från källaren – inklusive fiskar! – kom från ett vaginalt Niagarafall vid namn Kim Anderzon.
Off stage riktades blickarna mot Maria Carlshamres extravaganta klänning. Vi säger bara: snacka om ”cleavage”.
Efteråt blev det mingel på Elverket.
Valpatrullen