Feminismen en angelägenhet för alla

Bara en dag kvar av valrörelsen. En unik och historisk valrörelse där Feministiskt initiativ som enda parti drivit en tydlig ideologi, samtidigt som de andra partierna mest har slagits om platsen i mitten.

Fi fixade fantastisk kulturfest i Malmö förra helgen (den 9 september). Tal, musik, dans, filmvisning och hundratals besökare. Efteråt fick jag mail från två medlemmar som var besvikna över att jag i mitt tal inte påpekade att många män är med i Fi och är hur aktiva som helst. Det var väl inte så bra att osynliggöra det faktum att vi är en feministisk rörelse och inte en rörelse för kvinnor. Så nu gör jag det: jag är stolt över att vara med i en feministisk rörelse där alla som vill nedmontera patriarkatet och ersätta det med ett jämställt och rättvist samhälle är med. I Feministiskt initiativ har vi framgångsrikt fått kvinnor, män, hbt-personer, svenskar, invandrade, funktionshindrade, att samlas under det gemensamma målet: en värld fri från sexism, trans- och homofobi, diskriminering, rasism och militarism.

Men visst, det händer ibland att jag vurmar extra för kvinnorörelsen, den som världen över kämpade och kämpar för rösträtten och kvinnors deltagande, mot mäns våld, mot rasism, mot krig och för fred. Jag vurmar för den kvinnorörelse som idag kämpar för feministisk ekologi, kvinnor som organiserar sig mot tvångsgifte och könsstympning. Kvinnor som i ockupationens Irak bygger upp feministiska organisationer som Organization of Womens’s Freedom in Iraq. Jag vurmar också för de kvinnor, män och transpersoner som organiserar sig och marscherar under hot, till exempel i Polens Pride march.

Jag deltog i valrörelsens sista debatt i torsdags kväll, på Vaksala skola i Uppsala. Integrationspolitik på dagordningen. Alla riksdagspartier och Feministiskt initiativ i panelen. Språktester för medborgarskap och skattesubventionerade hushållsnära tjänster som integrationspolitik å ena sidan (alliansen) ”vi har gjort allt rätt” å den andra (v + s). Det mest intressanta i sådana debatter är att kvinnor sällan nämns. Och inte heller hbt-personer eller personer med funktionshinder. Då etablerade partier pratar ”riktig politik” finns det inte utrymme för att diskutera sådant som betraktas som särfrågor.

Just i torsdags kom en rapport från Arbetslivsinstitutet, som har tittat på hur invandrade kvinnor mår. Forskarna har sett tydliga kopplingar mellan hur olika strukturer av diskriminering samverkar och stärker varandra. Resultatet är att invandrade kvinnor har sämre hälsa, som kan kopplas till låga löner, monotona arbeten och brist på inflytande över arbetet. Dålig hälsa har inte med kultur att göra, utan är ett resultat av ekonomisk fattigdom och att inte få vara med. Någon som är överraskad? Tror inte det.

Jag kan fortfarande inte låta bli att förvånas över att sådana fakta inte utnyttjas när politik diskuteras. Vi i Fi är de enda som pratar om hur diskriminering och rasism leder till dålig hälsa bland kvinnor. Vi är de enda som pratar om att avskaffandet av heteronormen är ett led i att nedmontera patriarkatet. Vi är de enda som vill ha en antimilitaristisk utrikespolitik.

Så här i valtider har jag träffat många män och kvinnor som vill se Fi i riksdagen. I torsdags kväll, när jag skulle skynda mig till tågstationen från Vaksala skola, skakade en man i övre medelåldern, ursprungligen från nordöstra Afrika, min hand och tackade för mina inlägg i debatten och för vår politik. För den fördomsfulle kan det te sig märkligt, för oss i Fi är det mer än självklart, att feminismen är en angelägenhet för alla. Att rösta på Fi i morgon är att vara med i den världsunika och historiska händelsen att för första gången rösta in ett feministiskt parti i riksdagen. Ett politiskt parti som arbetar för att äntligen få slut på den djupa orättvisan: könsmaktordningen.

Under morgondagen kommer det att visa sig att just det är något som väldigt, väldigt många i Sverige vill – när vi kommer in i riksdagen. Njut av de få timmar som är kvar av en unik valrörelse.

Devrim Mavi
talesperson

Fi:s talespersoner, samt enskilda riksdagskandidater, skriver krönikor på Fi:s webbplats fram till valet. Igår skrev Stina Sundberg om Fi och HBT.
Visa alla valkrönikor »