Hur sexig är feminismen?

Hej Sofia, du har haft två öppna möten den senaste veckan titeln ”Hur sexig är feminismen?” Varför valde du den titeln?

Jag valde det för att det väcker uppmärksamhet. Jag tror alla studsar till lite. Tänker ungefär; Vad har det med varandra att göra. Eller kanske tycker att det är lite väl populistiskt att försöka sälja vår politik eller feminismen med sex.

Försökte du det då?

Nej. Utan mitt samtal handlade om just det. Hur sexigt är feminismen. För att det är intressant att diskutera. Hur hotfulla kvinnor blir som ifrågasätter normer och som gör motstånd. Som säger, hej vi vill bli sedda som människor och individer! Inte som objekt eller andra klassens medborgare. Det är intressant hur vi som är feminister många gånger blir bemötta, hur nidbilden av feminister ser ut. Att vi är fula och oattraktiva. Och att det är den hemskaste förolämpningen man kan få idag som kvinna. Att vara ful. För mig blir kopplingen så uppenbar- könsmakt- könsroller- kvinnan som objeket- att vi inte har vår egen sexualitet utan finns till för någon annan.

Med rubriken hur sexig är feminismen får jag en ingång till samtal och diskussion om politik och feminism som jag tror att många kan känna igen sig i. Det speglar också mycket av de frågor jag får när jag är ute och pratar om feminism. Där framförallt yngre människor vågar ställa de frågor som jag tror att många tänker. Tex ”får man sminka sig som feminist? Rakar du benen fast du är feminist?”

De frågorna visar på det hur självständighet och att hävda sin rätt som kvinna kopplas ihop med kropp och sexualitet, och anses stå i någon sorts motståndsförhållande till det som anses snyggt och sexigt. Om man inte är mesig och förtryck blir man per automatik ful. Ful enligt ett väldigt stereotypt sätt att se det på.

Men rakar du benen? Är inte det en viktig feministisk poäng att inte göra det för att motverka stereotypa skönhetsideal och utseendefixering?

Jag sparar pengar för att gå på salong och låta någon annan vaxa mina ben. Jag får utslag och skadar mig själv när jag försöker själv hemma. Vilket bara det är ju ett argument för att låta bli. Poängen är att vi alla lever i det här samhället som har helt sjuka skönhetsideal och syn på framförallt kvinnors kroppar. Man orkar inte stå emot allt. Eller så handlar det om att välja våra strider. Den viktigaste feministiska poängen för mig är att jag inte tycker att hårens vara eller icke vara får blir en så stor politisk poäng. Jag gör det jag trivs med. Och det är lite olika från en dag till en annan.

Du fortsatte att vara provocerande, du nämnde två av dina förebilder, Carolina Gynning och Linda Rosing. Två fd deltagare i dokusåpan Big brother. Och både skapar rubriker då och nu. Mest kända kanske för de hade sex i tv? Hur kan dessa två vara dina förebilder?

Jag tycker att både Gynning och Rosing är coola. Mycket av vad de gör eller har gjort kan jag som feminist inte framhåller som något bra, vare sig för dem själva eller som förebilder för kanske då framförallt yngre tjejer. Men det som gör att jag har dem som förebilder är att de gör sin grej. Utan kompromisser. Jag tycker det är coolt. I sitt utseende spelar de på vad som anses vara snyggt, ett blondinideal. Och just därför dömer alla dem direkt. Vi ser inte människorna utan tror att vi vet alldeles säkert vad de är för personer och hur korkade de måste vara bara utifrån deras utseende. Och så förfasas vi över att de har haft sex i tv. För sånt gör inte tjejer. Men vad vi inte ser är att ingen av oss kommer ihåg vem de hade sex med. Vilket är så tydligt exempel på hur
vi ser på tjejers och killars sexualitet.

Nu har Rosing startat ett parti som bland annat tar upp frågor som utseendefixering och mäns våld. Jag tycker det är bra att människor som har ett stort medieutrymme, oavsett hur de har fått det, använder den platsen för att driva viktiga frågor. För att skapa förändring. (Sedan tycker jag ju såklart det allra bäst är om Rosing går med i Fi istället, för här finns ännu bättre möjlighet att driva en bra feministisk politik.)

Min poäng med att lyfta fram Gynning och Rosing som två av mina förebilder blir nästan det som är grundläggande i feminismen för mig. Vi ansvarar och formar våra liv själva, och kamp för förändring bort från könsmakt och könsroller kan se väldigt olika ut för olika människor. Det finns schabloner för både blondiner och feminister. Och varje gång blir vi förvånade över att de inte stämmer. Vi måste lära oss att skilja på schabloner och människor. Vi är mer komplexa än så. En människa och hennes vilja eller kamp beskrivs inte på en löpsedel.

Så hur sexig är feminismen då?

Jätte!

Valpatrullen