Det står still!
En bild från ett torg i Angered i Göteborg. Typiskt torgmöte. Jag illustrerar det politiska läget i politiken. Ett steg till höger och ett steg till vänster. Ett steg till höger och ett steg till vänster. Det är den invanda politiska valsen. Blockpolitiken som blockerar det politiska tänkandet. Prova själv. Du kommer inte framåt. Du står still!
Och det är precis så det är när det gäller jämställdheten. Den politiska retoriken har blivit mer avancerad och delar av juridiken har skärps, men i praktiken, i verklighetens vardag, där står det still. Eller snarare det går bakåt, i avgörande frågor. Löneklyftan ökar, ofrivilliga deltider ökar, otrygga anställningar ökar. För kvinnor. Mäns våld mot kvinnor ökar. Den alltmer kommersialiserade sexismen breder ut sig och går längre ner i åldrarna. Listan kan göras längre.
Ett steg till vänster och ett steg till höger löser inte problemen. Allmänna satsningar på offentlig sektor stärker inte automatiskt kvinnors ställning. Statens finansiella tillskott till kommuner och landsting har ökat de senaste åren, men pengarna går till verksamheten. Där finns behoven, säger man. Behoven kommer alltid att finnas. Om kvinnors löner inte ska öka förrän alla vård- och omsorgsbehov är tillfredställda så kan vi titta i stjärnorna efter höjningarna.
På samma sätt är det med pratet om att avregleringar och uppluckring av monopol skulle ge kvinnor starkare ställning. Det finns mängder av totalt privata områden på arbetsmarknaden, med mängder av arbetsgivare som kvinnor kan byta emellan (fler arbetsgivare ska ju ge högre lön åt kvinnor!). Till exempel inom detaljhandeln och dagligvaruhandeln. Men inte är lönerna högre eller arbetsmiljön bättre där? Tvärtom finns de största löneskillnaderna mellan män och kvinnor just på den privata delen av arbetsmarknaden.
Nej, steg till höger eller steg till vänster är inte lösningen. Vad vi måste göra är att ta ett steg framåt. Ett stort kreativt kliv. Och deklarera att det går att ha en annan utgångspunkt i politiken. Den som utgår från kvinnors verklighet och vardag. Då fångar vi in stora delar av samhällets befolkning. Kvinnor är nämligen bärare av många andra människors livsvillkor. Vilka fler har svårt att få pengarna att räcka månaden ut för att lönen är för låg eller ingen alls? Vilka har svårt att få en bostad för att hyresvärden inte accepterar en låg lön eller otrygg anställning? Jo, förutom kvinnor är det ungdomar, invandrade och pensionärer.
Vilka förutom kvinnor känner en rädsla när det blivit mörkt, och tar en taxi eller trycker mobilen mot örat och känner efter att pepparsprejen ligger i fickan, när man ska gå hem på kvällen? Jo, invandrade och homosexuella. Hatbrotten ökar i samhället.
Alltså, kvinnor delar vardag med många. Därför är det intressant att ställa frågan; vem förlorar egentligen på en feministisk politik? Först öppnade rätta lösning får en puss!
Gudrun Schyman
F!:s talespersoner, samt enskilda riksdagskandidater, skriver krönikor på F!:s webbplats fram till valet. I onsdags slog Sofia Karlsson larm. I Morgon undrar Birger Östberg om vi har någon chans.
Visa alla valkrönikor »