Jag vill inte bara ha fruntimmersvecka året om. Jag vill ha valrörelse året om!

Stora torget i Karlstad onsdag eftermiddag. Den beryktade solen (ni vet – Solen i Karlstad) lyser med sin frånvaro. Det som däremot lyser är F!-medlemmarnas starkt rosa jackor. Det är regnjackor som inköptes på en realisation i Hudiksvall. En ren slump (såldes för 79 från att ha kostat 299 kronor) men nu ser det ut som en planerad och välregisserad valrörelse ”on tour”.

På torget är det politik som gäller. Alla de etablerade partiernas valstugor är på plats. Samma stugor och samma politik. Till förvillelse lika. Tråkigt så klockorna stannar. Miljöpartiet skiljer ut sig genom att ha ett växthus. Bra tänkt, men i sin genomskinlighet blir de faktiskt helt osynliga. Osynliga är också frågorna om jämställdhet. Jag passar på att fråga runt bland stugorna och alla partier säger sig förstås vilja ha jämställdhet och alla säger sig vara emot de orättvisa lönerna för kvinnor. Både när vi gör samma jobb och skillnaden mellan verkstaden och vården.

Jag frågar när jag har mikrofonen. Inleder ett samtal med de övriga partierna alltså. Försöker få en dialog. Men när jag frågar vad de vill göra för att komma framåt med frågorna så blir det tyst. De vill inte diskutera. Och det är symptomatiskt. Alla vill ha jämställdhet och rättvisa löner men sedan är det stopp. Hur vi ska komma dit, vilka förslag som kan resas, vilka majoriteter det går att bygga kring förslagen, allt det som hör till den demokratiska process som för en fråga fram till lösning, uteblir när det gäller jämställdheten. Den ska finnas. Punkt och slut. Eftersom vi alla är överens om det så behövs ingen diskussion. Att ingen gör något behöver vi inte prata om för vi vill ju i alla fall alla samma sak, nämligen jämställdhet.

Detta är verkligen Sverige i ett nötskal. Alla ska vara överens, inga konflikter ska upp till ytan. Hand i hand ska vi gå till det förlovade landet som är jämställt. Så går det naturligtvis inte till, varken med den frågan eller med något annan, om man verkligen vill förändra. Det framstår som alltmer tydligt, för varje torg jag avverkar, för varje valarbetare från andra partier som jag möter, som nickar glatt instämmande till frågan om vi ska ha rättvisa löner och jämställdhet, att jämställdhet inte är en fråga som tas på allvar. Av de andra partierna.

Det är nästan som om jämställdhet inte är en politisk fråga utan snarare en trevlig företeelse som vi gärna vill ha. Och gärna vill ha mer av. Det är som med vädret. Fin sommar vill ju alla ha. Jämställdhet vill ju alla ha. Att det kommer regn och rusk istället kan väl ingen rå för. Att det blir orättvisa löner, otillräcklig arbetstid och otrygga anställningar för just kvinnor, är väl inget vi kan göra så mycket åt det heller. Vädrets makter rår vi inte på. Inte de patriarkala heller, verkar många tycka.

Att då få förklara att det faktiskt går att ha en annan utgångspunkt i politiken, att de patriarkala krafterna faktiskt både kan utmanas och övervinnas, är en sann glädje för en person som jag, som tror på politiken som folkbildning. Som brinner av en övertygelse om att fördomar kan ersättas av fakta. Som tror på varje människas kapacitet att göra den mentala resan från offer och utsatt, till aktör. Genom kunskap som ger medvetenhet, som i sin tur är grunden för handling. Feminismen som folkbildning och aktivism alltså. Den plattform som är F!:s, nu använd i praktiken. Jag vill inte bara ha fruntimmersvecka året om. Jag vill ha valrörelse året om!

Gudrun Schyman

Läs också Gudrun Schymans krönika om motståndet mot F! i Good Magazine: www.good.se

I torsdags skrev Sofia Karlsson om att tjejer inte ska ta skit. På måndag skriver Devrim Mavi att hon saknar Bengt Westerberg.
Visa alla valkrönikor »