En handlingsplan från Feministiskt initiativ

Inledning

Andelen ekonomiskt utsatta barn är mer än tre gånger så stor bland barn till ensamstående föräldrar än för barn till sammanboende föräldrar. (Salonen 2006)

Vid en rundringning till de frivilliga hjälporganisationerna Stadsmissionen, Majblomman och Frälsningsarmén som Feministiskt initiativ gjorde i april 2006 uppger organisationerna att ungefär 80 procent av dem som söker bidrag från dem är ensamstående mammor. Bidragen kan gå till sådant som en vinteroverall, glasögon eller tandläkarbesök för mamman.

Det är ingen nyhet, alla vet det redan, ensamma föräldrar, och då särskilt ensamstående mammor som utgör 80 procent av gruppen ensamstående föräldrar, har ”halkat efter” i fråga om disponibel inkomst. Detta får självklart effekter även för barnen även om forskningen visar att ensamstående, liksom andra föräldrar med dålig ekonomi strävar efter att barnen inte ska behöva avstå från sådant som kompisar får, utan istället drar ner på sin egen konsumtion. (Marnell och Hansson 2004)

”Alla” vet, men ingen gör något. De senaste tio åren har ytterst lite gjorts för att ändra på villkoren för ensamstående föräldrar och deras barn. Den första februari i år höjdes underhållsstödet med 100 kronor, från 1173 till 1273. Detta är den första höjningen av underhållsstödet på tolv (12) år.

Medan ”ingen” fortsätter att inte göra något kämpar makalösa föräldrar på. De fixar och trixar för att få både tid och ekonomi att gå ihop och arbetar dag och natt, betalt och obetalt, visar två undersökningar. (Yazdanpanah 2006, Gardberg Morner 2003) Men oron är också en ständig gäst: Hela 71,9 procent av de ensamstående mödrarna uppger att de oroar sig för familjens ekonomi. Detta ska jämföras med 34,2 procent för de samboende mödrarna och 30,7 för de samboende männen. Nära 40 procent av de enastående mammorna uppger också att de har problem med sömnen.(SCB, ULF)

Men visst kan vi göra något. Och det är dags – nu! I denna rapport beskriver vi en verklighet som inte längre går att blunda för, men vi pekar också på åtgärder: ett kraftfullt första steg mot en förbättring för ekonomiskt utsatta barn med ensamstående föräldrar.

En akut ekonomisk situation

Situationen för familjer med en ensamstående förälder som försörjare har ”halkat efter” ekonomiskt brukar det heta i den offentliga debatten. Detta är en mycket blygsam beskrivning som döljer en situation där ensamstående föräldrar och deras barn inte bara måste dra ner på konsumtion, utan där de tvingas flytta på grund av ekonomiska skäl, där trångboddheten är större än för andra grupper av familjekonstellationer och där den ensamstående försöker få ihop ekonomin genom att ha flera olika jobb samtidigt. Ett axplock ur tillgänglig forskning och statistik:

• Under 1990-talet minskade ensamståendes disponibla inkomst medan den ökade för andra familjekonstellationer. (Gähler 2002) Från 1995 till 2004 har sammanboende med barn ökat sina disponibla inkomster med 27 procent. För ensamstående mammor har ökningen varit 15,3 procent under samma tidsperiod. För ensamstående män med barn har ökningen varit 25 procent. (SCB 2004, Hushållens ekonomi)
• Hälften av alla ensamstående saknar ”kontantmarginal” – alltså möjligheten att på en vecka få fram en viss summa pengar till en oförutsedd utgift. För övriga är denna siffra 15 procent. (Gähler 2002)
• Drygt hälften av hushållen med ensamstående med barn uppgav 2003 att de haft svårt att få pengarna att räcka till löpande utgifter varje eller nästan varje månad den senaste 12-månadersperioden. 40 procent av dessa hushåll har också varit tvungna att låna pengar för att betala löpande utgifter. Detta är mycket ovanligt i andra typer av hushåll. (Marnell och Hansson 2004)
• Cirka 20 procent av ensamstående med barn uppgav i en undersökning att de tvingats flytta på grund av ekonomiska skäl. (Hansson och Marnell 2004)
• Boendeutgiften i procent av den disponibla inkomsten (ev. bostadsbidrag inräknat i disponibel inkomst) är för ensamstående mammor mer än 10 procent högre än för samboende med barn. (SCB, Statistiska meddelanden Boende och boendeutgifter 2004)
• 42,2 procent av ensamstående kvinnor med barn är trångbodda, jämfört med 16,8 procent för samboende med barn. (SCB, ULF, trångbodda enligt norm 3)
• Både heltids- och deltidsarbetslöshet drabbade ensamstående mödrar värre än andra grupper under 1990-talet. Det finns skäl att tro att arbetsgivare är tveksamma till att anställa ensamstående då de oftare är hemma för vård av sjukt barn och även är mer sjukskrivna själva (Gähler 2002)
• Ensamstående mödrar vill jobba och de vill jobba heltid. ”Ingen av de ensamstående mödrarna i studien menar att det lönar sig dåligt att förvärvsarbeta.” (Gähler 2002) Inte heller tycker/tror de att det inte lönar sig att arbeta heltid för att de i så fall skulle bli av med eventuellt bostadsbidrag. (Gähler 2002)
• Ensamma mammor har ofta flera olika arbeten för att få ekonomin att gå ihop. Ofta tar de tillfälliga jobb för att dryga ut inkomsterna och de utför kanske också tjänster åt släktingar som kan inbringa lite pengar. (Yazdananapah 2006; Gardberg Morner 2003)
• Ibland räcker det ändå inte till. År 2000 hade 32 procent av de ensamstående mammorna fått socialbidrag vid något tillfälle (SCB, På tal om kvinnor och män). Folkhälsoinstitutets rapport (1994) visar dock att ensamma mammor som har socialbidrag endast har det under korta perioder.

Ensam försörjningsbörda – som måste lättas!

Att barn ska ha en relation med båda sina föräldrar är idag en målsättning i lagstiftning och från myndighetshåll. Av alla barn till föräldrar som inte lever ihop är det dock hela 36 procent av barnen som har kontakt med sin pappa mer sällan än varannan vecka och 13 procent har inte alls kontakt med sin pappa (SCB 2005, Barnens familjer). Flera forskare har också påpekat att umgängesrätten i praktiken är en föräldrarätt. Föräldrar kan kräva umgänge med barn, men det finns inte någon möjlighet för barn att kräva umgänge med en motsträvig förälder. (Nordborg 1997, Eriksson 2003) Tanken om barns bästa tillåts inte gå så långt att den kringskär mäns frihet att välja till eller bort tid med barn.

Barn mellan 10 och 18 år som huvudsakligen lever med sin mamma spenderar, enligt en undersökning från 2001, bara 13 procent av tiden med sin pappa, vilket ungefär motsvarar varannan helg. (Jonsson m.fl. 2001) Barn som bor växelvis hos mamman och pappan ökar, men fortfarande utgör denna grupp endast 20 procent av barn som inte bor i samboendefamiljer. De allra flesta (ca 70 procent) av de barn som inte bor i samboendefamiljer bor än idag ”mest hos mamma”. (SCB, ULF)

Den förälder som barnet bor hos bär också den allra största delen av kostnaderna för barnen, vilket är en av orsakerna till den ekonomiskt utsatta situationen för ensamma föräldrar och deras barn. (Gähler 2002, Salonen 2006)

Enligt föräldrabalken ska båda föräldrarna bidra till barnets försörjning. Därför är den förälder som barnet inte bor hos underhållsskyldig. I en studie av Helena Willén uppger så många som en tredjedel av separerade föräldrar att de har konflikter kring ekonomi och barn. En förvånande uppgift är att många av dem som inte är boendeföräldrar (läs: män) menar att barnbidraget ska räcka till alla utgifter för barnet. (DN 051026)

Tanken att barnet får kosta i paritet med barnbidraget strider mot Föräldrabalkens bestämmelser. Där framgår att alla föräldrar har und
erhållsskyldighet gentemot sina barn, enligt kapitel 7 i föräldrabalken. I lagtexten framgår att: ”1§ Föräldrarna skall svara för underhåll åt barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga.” Det står också att ”I kostnaderna för barnets underhåll skall föräldrarna sinsemellan ta del var och en efter sin förmåga.” En förälder ska betala underhållsbidrag till barnet om barnet varaktigt bor med den andra föräldern. (7 kap 2§ Föräldrabalken). Detta innebär att barnens standard ska vara rimligt i förhållande till båda föräldrarnas ekonomi oavsett om dessa bor ihop eller inte. Det innebär också att föräldrarna ska bidra efter förmåga – oavsett om de bor ihop eller inte. Idag lever många ensamstående i föreställningen att underhållsstödet ska vara lika stort som det garanterade belopp om 1 273 kronor/månad som är den nivå som försäkringskassan går in och betalar om den underhållsskyldige föräldern inte själv har betalningsförmåga. Detta stämmer inte. Det är inte heller så att föräldrarna alltid ska betala lika mycket, utan de ska bidra efter förmåga.

Om den underhållsskyldige föräldern inte kan betala underhållet går försäkringskassan in och betalar ett s.k. underhållsstöd (kallades tidigare bidragsförskott). Underhållsstödet från försäkringskassan utgör antingen helt underhållsstöd om 1 273 kronor per barn och månad eller mellanskillnaden mellan det föräldern betalar och 1 273 kronor. Detta ”bidrag” betalas således ut i de fall då den underhållsskyldige föräldern (läs: pappan) inte själv kan betala och bör alltså snarast betraktas som ett bidrag till den underhållsskyldige föräldern.

Föreningssparbankens ekonomer har gjort en grov och blygsam beräkning av kostnaderna för ett barn. En ekonomiskt återhållen beräkning av vad en femåring kostar, kan enligt dem se ut så här:

Det allra nödvändigaste i form av mat, kläder, hygien: 1 900 kr
Barnomsorg: ca 1 000 kr (beroende på vilken ordning i barnaskaran)
Utrustning (leksaker, möbler, fritidsaktiviteter): 600 kr
Övriga kostnader i form av t.ex. större bostad och bil: 1 500 kr
Totalt: 5 000 kr

Om man minskar totalsumman med barnbidraget kvarstår en kostnad om ungefär 4 000 kronor.

Därför menar Feministiskt initiativ att det är dags att

• Höja lägstanivån för underhållsstödet rejält. Feministiskt initiativ anser att det är rimligt det höjs till en summa av 2 000 kronor per månad, med en årlig uppräkning som följer samhällets generella löneökning. Denna summa är framtagen utifrån beräkningen som redovisades ovan. De 4 000 kronor per månad som kvarstår efter barnbidraget är delat på två föräldrar. En sådan höjning skulle kosta ca 1,5 miljarder kronor.
• Införa ett förvärvsavdrag motsvarande en höjning av dagens grundavdrag med 24 000 kronor för ensamstående föräldrar. Ett sådant avdrag skulle innebära ca 1 380 kronor netto per månad för ensamstående föräldrar med inkomster upp till ca 300 000 kronor. En sådan reform skulle kosta ca 1,5 miljarder kronor.
• Se över försörjningsstödet (socialbidrag) ur ett genusperspektiv och ta större hänsyn till barns och ensamståendes situation. Barnbidraget ska vara generellt och det betyder att en höjning av barnbidraget aldrig får innebära att den ekonomiska ersättningen till föräldrar med försörjningsstöd minskar i motsvarande mån – alla barn måste få del av en barnbidragshöjning!
• Informera föräldrar om de regler som gäller för rätten och skyldigheten till underhållsstöd och hur underhållsstödet ska beräknas.
• Återinföra rättshjälp till barn vid separation. Barns rätt och barns perspektiv måste få komma fram i frågor om vårdnad och boende efter en separation.

Förskola och fritids – bra som måste bli bättre!

Förskola och fritidshem är viktiga och bra inslag i näst intill alla föräldrars vardag idag. Samtidigt har nedskärningar i dessa verksamheter de senaste 15 åren varit en ständig visa. Särskilt illa är situationen idag i fritidsverksamheten som har den allra lägsta pedagogiska personaltätheten, och vars personaltäthet också har sjunkit sedan de särskilda statsbidragen till skolorna infördes (Lärarnas tidning nr 8/2006).

Barn till ensamstående och deras enastående föräldrar är i stort behov av en fungerande barnomsorg, skola och skolbarnsomsorg som fungerar bra. Upplevda krav på att barnen ska vara lediga på lov och studiedagar, hämtas tidigt på eftermiddagen etc., från en allt mer ”slimmad” förskole- och fritidsverksamhet är legio bland alla dagens små- och skolbarnsföräldrar. Som ensamstående blir det ännu svårare att låta barnen vara lediga från förskola och fritids på lov. Detta är komplicerat för alla föräldrar med fem veckors semester, då skolloven ofta kommer upp i summor som 13-14 arbetsveckor per år. För ensamstående finns inte möjligheten att ta överlappande semester, av det enkla skälet att det inte finns en medförälder att överlappa med. Flexibla öppettider är också viktigare för ensamstående som inte kan fixa med hämtningar och lämningar genom att den ena föräldern går tidigt och kommer hem tidigt och den andra går sent och kommer hem sent.

På många skolor har man tolkat skollagens skrivning om att fritidsverksamheten kan bedrivas i lösare former för barn mellan 10-12 år i termer av att det inte finns någon reguljär fritidsverksamhet för denna åldersgrupp, utan att man istället har en ”fritidsklubb”, ”mellanstadieverksamhet” eller dylikt. För dessa verksamheter gäller ofta inte maxtaxe-bestämmelserna utan man tar istället ut en avgift, antingen per dag, eller per termin. För många ensamstående som haft låga avgifter för fritids innebär detta att det som för andra familjer blir en avgiftssänkning, istället blir en höjning av barnomsorgsavgiften när barnen börjar skolår fyra. För den ensamstående som dessutom inte tycker att barnet klarar sig själv på studiedagar, klämdagar och lov tillkommer dessutom ofta en avgift per dag för att barnet ska få mat och tillsyn.

Därför tycker feministiskt initiativ att det är dags att

• Rusta upp förskola och fritidsverksamhet! Högre personaltäthet och mindre barngrupper i förskola och fritidsverksamhet. Som riktmärke föreslås en gruppstorlek på högst 15 barn i förskola. Målet bör vara en genomsnittlig personaltäthet på högst 4,5 barn per heltidsanställd – då ges möjlighet till mindre grupper för de yngsta barnen och barn i behov av särskilt stöd.
• Göra förskola och fritids avgiftsfria. Barnomsorgsgarantin och avgiftsfriheten ska gälla till och med 12 års ålder.

Källor

Dagens Nyheter, 2005-10-26. ”Vart tredje skilsmässobarn lever i konfliktfylld vardag” (författare Anna Bratt, intervju med Helena Willén, psykolog vid Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap).
Eriksson, Maria, 2003: I skuggan av Pappa. Familjerätten och hanteringen av fäders våld. Förlags AB Gondolin.
Folkhälsoinstitutet, 1994: Ensamma mammor. En rapport om ensamstående mödrars hälsa och livsvillkor.
Gardberg Morner, Claudia, 2003: Självständigt beroende: ensamma mammors försörjningsstrategier. Göteborgs universitet, Sociologiska institutionen.
Gähler, Michael, 1998: Life after Divorce. Economic, social and psychological well-being among Swedish adults and children following family dissolution. Swedish institute for social research.
Gähler, Michael, 2002: ”Ensamstående mödrar en särskilt utsatt grupp” i Fattigdom i välfärdsstaten. Socialtjänstforum – ett möte mellan forskning och socialtjänst. En konferens i Göteborg 16-17 april 2002. Stockholm: Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap.
Hays, Sharon, 1996: The Cultural Contradictions of Motherhood. New Haven:
Yale Univeristy Press.
Jonsson, Jan O m. fl., 2001: Barns och ungdomars välfärd, SOU 2001:55.
Lärarnas tidning, nr 8/2006.
Nordborg, Gudrun, 1997: ”Om juridikens kön” i Makt & Kön. Tretton bidrag till feministisk kunskap. Brutus Östlings förlag Symposion.
Marnell, Anna & Katarina Hansson, 2004: ”Räcker pengarna” i Välfärd nr 2, 2004
Salonen, Tapio, 2006: Skilda uppväxtvillkor. En studie av ekonomisk utsatthet bland barn till ensamstående ur ett storstadsperspektiv. Rädda Barnen.
SCB, 2005: Barnens familjer (rapport) www.scb.se
SCB, 2004: Föräldrar och deras barn (rapport) www.scb.se
SCB, HEK Hushållens ekonomi. www.scb.se
SCB, Statistiska meddelanden Boende och boendeutgifter 2004
SCB, ULF Undersökningen om levnadsvanor. www.scb.se
Yazdanpanah, Soheyla, 2006: ”Få livet att gå ihop” i Ordfront magasin nr 1/2006.