Monika Larsen Dennis har skapat en hand för F!

Monika Larsen Dennis har skapat ett av vykorten till F!:s kampanj. Valpatrullen ringde upp henne.

– Hej Monika. Du har skänkt ett vykortet till F!:s valkampanj. Varför det?
– Under många år har jag känt att politiken inte klarar av att hantera den absurt uppochnervända värld som vi lever i. Partierna tvingas spänna emot media, och på båda sidor finns för mycket oärlighet och dumhet, vilket leder till en pajkastning som inte är speciellt kreativ. Det är extremt frustrerande att bevittna och jag tror att många människor känner så. Gudrun Schyman och Tiina Rosenberg har varit intelligenta och ärliga nog och har på så sätt kunnat kringgå denna cirkus. Det imponerar på mig. Att dom sen överhuvudtaget överlevt den mediala hatkampanjen mot Fi ska dom ha en stor eloge för. Så länge de och resten av människorna som arbetar aktivt i Fi kan stå emot rötäggens och dumskallarnas sammansvärjning och inte nedfaller till maktmissbruk ligger min röst tung hos er. Konstvärlden är en spegling av världen, där den bästa samtidskonsten gemomsyras av en total ärlighet och vilja till förändring.

– Handen. Hur tänker du kring den?
– Den kan läsas som en bild av det jag talar om ovan. En vilja att tränga igenom ett lager av skit för att ”get down to the real business”. Vilket är att alla på denna planet ska kunna leva i en fredlig, kreativ, kärleksfull miljö som vi kan frodas och glädjas i.

– Du är med i utställningen Konstfeminism som visas på Liljevalchs konsthall fram till slutet av augusti. Vad kan man se av dig där?
– Jag visar en vinkelformad hylla i aluminium på vilken det ligger ett glashjärta i storlek av en hjärna vilket kopplar känslan till intellektet. På hyllan ligger också ett knogjärn i marmor. På hyllans ovankant står det ”please touch”. Bredvid hänger en marmorskulptur på väggen som heter ”Handcuffs”. Den kan man sticka in armarna i, och få en känsla av hur tillitsfull man är.

– Som konstnär, hur ser du på kulturpolitik? Är det något som du önskar att vi i Fi skulle göra?
– Kulturen måste frodas i ett samhälle, så jag vill inte se några ekonomiska nedskärningar, men gärna en rejäl genomgång, sanering och uppdatering.
I bästa fall fungerar kulturen som en spegel och visar på problem, men den kan också visa var ribban skulle kunna ligga. Hur bra vår värld kan vara.
Kulturpolitiskt… En möjlighet vore om kulturministern fick utse en underminister för varje enskild konstart. Sedan görs det kreativa förändringsarbetet bäst genom att man talar med kulturutövarna. Krav på hög kompetens inom de olika kulturarterna bör ställas på institutioner och kommuner. Särskilt inom enskilda kommuner råder idag en stor okunnighet om t.ex. konstnärers situation. Det gäller t ex ateljéstödet som ser olika ut beroende på var i landet du bor. Konstnärer förväntas också arbeta gratis när de t ex spenderar en vecka med att hänga en utställning. Utställningsersättningen för konstnärer, som den ser ut nu, är också ett skämt.

Valpatrullen