Vilken hbt-politik har Feministiskt initiativ?

I Feministiskt initiativs politik är kampen mot homofobi och heteronormativitet lika självklar som kampen mot rasism och kvinnoförtryck. Hbt-perspektivet genomsyrar därför hela F!:s politik och inte bara några få områden.

I dokumentet Feministiskt initiativs hbt-politik valåret 2006 kan du läsa en sammanfattning av F!:s politiska ställningstaganden i hbt-frågor.

Valpatrullen bad talespersonerna att nämna någon konkret fråga som de brinner för så här i Pridetider.

– Det behövs ett könsneutralt alternativ till dagens äktenskap och en familjepolitik som inte diskriminerar på grund av sexuell läggning, säger Gudrun Schyman.
– Bemötandet icke-heterosexuella familjekonstellationer får inom mödravården, hos socialtjänsten och i barnomsorgen måste förbättras, och föräldraförsäkring och annan lagstiftning måste anpassas till att många barn har fler än två föräldrar, fortsätter hon.

– Både ungdomsskolan och högskolan måste bli mycket bättre på att hantera hbt-frågor, både när det gäller att förhindra att elever och studenter blir kränkta och diskriminerade och när det gäller vilken kunskap och vilka normer man förmedlar, säger Sofia Karlsson.
– Det går inte att förhålla sig neutralt till homofobi och heterosexuella normer i en utbildning, antingen ifrågasätter man dem eller så upprätthåller man dem. Dagens brist på hbt-perspektiv i högskolan leder till kompetensbrister i många yrkesgrupper, inte minst i läraryrket, vilket i sin tur leder till att ännu en generation av barn får lära sig att heterosexualitet är det enda rätta, fortsätter Sofia Karlsson.

– Det är fruktansvärt att så få anmälda hatbrott leder till åtal. Hatbrott borde utredas under en särskild enhet inom polisen, och poliser, åklagare och domare måste utbildas om hatbrott. Även brott mot transpersoner och personer som inte passar in i normen för manligt och kvinnligt måste inkluderas i definitionen av hatbrott, säger Devrim Mavi.
– Även homosexuella som utsätts för våld i nära relationer måste få bättre stöd, här måste kommunerna ta ansvar och erbjuda skydd och hjälp för de kvinnor och män som utsatts för våld inom samkönade relationer. Tillgången till stöd och till exempel skyddat boende för den som misshandlas av en sin partner får inte villkoras på grund av offrets sexuella läggning eller kön, avslutar Devrim Mavi.