Gudrun Schyman: ”DN:s ledarsida slår in öppna dörrar”

27 juli 2006

– Hej Gudrun. Valpatrullen här.
– Hej.
– De senaste veckorna har DNs ledarsida upprepade gånger skrivit om ”vänsterfeministerna i Fi”. Först var det en artikel i Ystads Allehanda där du citeras som att du säger ”ingenting har förändrats”. Dilsa Demirbag Sten skriver: ”Vad ger (Gudrun Schyman) kraft och energi att kämpa om det ändå inte leder någonstans”. Vad svarar du på det?
– Dilsa Demirbag Sten läste ett samtal mellan mig och f.d. kommunalrådet i Simrishamn, Margareta Arvidsson. Vi pratade om hur det var att vara kvinna i politiken och i livet. Vi var överens om det mesta, men Margareta Arvidsson var lite mer optimistisk än jag. Hon betonade att det har hänt saker. Själv sa jag att det har det absolut gjort. Det som hänt hade aldrig hänt om inte modiga och envisa kvinnor gått samman över allsköns gränser och ställt krav. Alltifrån rösträttskampen för hundra år sedan – då man samlade hundratusentals namn i protest – till utbyggd barnomsorg och skärpt sexualbrottslagstiftning har kvinnor tagit sig förbi männens inpinkade revir och gått samman. Utan de stegen hade vi inte varit där vi är idag. Min poäng i artikeln var att det räcker inte. Löneskillnaderna har inte rört sig nämnvärt de senaste tjugo åren. Det går bakåt nu. Mäns våld mot kvinnor ökar. Sexismen brer ut sig och går långt ner i åldrarna. Vi måste möta backlashen med ett stort kliv framåt.
– Dilsa Demirbag Sten är irriterad på en annan sak också. Det handlar om slöjdebatten. Hon skriver: ”Självcentrerade vänsterfeminister börjar jämföra invandrarkvinnornas utsatthet med den egna situationen”. Här kan man misstänka att det är dig hon har i åtanke. Hur är det, kan man verkligen jämföra olika slags kvinnoförtryck så som du gör?
– Dilsa hör till dem som blev vansinniga över mitt talibantal. Samma mönster här som där… ni minns säkert. Kritiken går ut på att man förminskar och osynliggör de kvinnor som hotas av hedersrelaterat våld, när man säger så. Min hållning är att det finns olika uttryck för mäns våld mot kvinnor under det patriarkala paraplyet. ”Heder” definieras olika i olika delar i världen. Självklart måste vi se det och lära oss de olika uttrycken och förstå att vi måste arbeta på olika sätt, beroende på vad vi möter. Jag tillhör inte dem som kräks när jag hör ordet hedersrelaterat våld och jag ser ingen motsättning i att förstå att det i alla former handlar om ett patriarkalt uttryck. Frågar du mig så slår DN:s ledarsida in öppna dörrar.