Mänskliga rättigheter kränks i Iran

Till utrikesminister (s)

Måndagen den 12 juni samlades representanter för feministiska grupper och enskilda till en fredlig protest för kvinnors och barns mänskliga rättigheter i Iran. Krav ställdes om jämlik rätt till vårdnad, äktenskapslagstiftning, avskaffande av rätten till polygami, arvsrätt, och höjd myndighetsålder till 18 år från nuvarande 9 (för flickor (och 15 för pojkar). Man krävde även ett avskaffande av tillfälliga arbetskontrakt.

Kvinnorna började med att sjunga en feministisk sång, och efter en kort stund slogs protesten ner brutalt innan kvinnorna hunnit samla sig på Haft-e Tir – torget i centrala Teheran. Manlig polis slog ner manliga sympatisörer och den nybildade specialtränade ”kvinnliga” polisstyrkan slog ner kvinnor. Åskådare, också många män, ropade ”hur kan ni göra så här, de är våra systrar” och upprördes över huvudtaget av hur människor behandlades. Inga officiella ranska medier har rapporterat till den egna befolkningen om det inträffade.

Min fråga till statsrådet är

Tänker statsrådet vidta några åtgärder för att sätta press på regimen i Iran att respektera demonstrationsfrihet och sätta press på regimen att släppa de kvinnor (journalister m fl) som nu sitter i arrest och riskerar långa fängelsestraff för att ha utövat sina demokratiska medborgerliga fri och rättigheter?

Mvh
Gudrun Schyman

---

Utrikesdepartementet
Utrikesministern

Svar på fråga 2005/06:1824 av Gudrun Schyman (-) Kränkningar av mänskliga rättigheter i Iran

Gudrun Schyman har frågat mig om jag tänker vidta några åtgärder för att förmå regimen i Iran att respektera demonstrationsfriheten och släppa de kvinnor, bl.a. journalister, som nu arresterats och riskerar långa fängelsestraff för att ha utövat sina demokratiska medborgerliga fri- och rättigheter.

Regeringen är oroad över den bristande respekten för kvinnors och flickors mänskliga rättigheter i Iran, liksom generellt över vad som förefaller vara en försämring av respekten för de mänskliga rättigheterna i landet. Trots vissa förbättringar under senare år förekommer alltjämt en utbredd ekonomisk, social och rättslig diskriminering av kvinnor. I många fall när det gäller inskränkningar av kvinnors och flickors mänsk-liga rättigheter framför den iranska regimen religiösa argument. Vi får aldrig acceptera att religionen används som skäl för att inskränka de mänskliga rättigheterna. Dessa är universella och gäller utan begräns-ningar.

Sverige och EU är pådrivande för att Iran skall värna kvinnors mänskliga rättigheter. Vi verkar för att Iran skall ansluta sig till konventionen mot alla former av diskriminering mot kvinnor. Tyvärr stoppade för något år sedan det s.k. Väktarrådet parlamentets beslut om anslutning till denna konvention.

Iran har dock ratificerat många av de andra konventionerna om mänsk-liga rättigheter och har därmed förbundit sig att respektera ett antal rättigheter som hör till ett demokratiskt samhälle, inklusive kvinnors rättigheter. Principen om lika rättigheter är därtill inskriven i den iranska grundlagen.

Det är en grundläggande princip att alla människor har rätt att uttrycka sina åsikter genom att demonstrera och på fredligt sätt framföra sina åsikter. Jag beklagar djupt att den iranska regeringen inte respekterar yttrandefriheten, som är en mänsklig rättighet, och att fredliga demonstrationer bemöts med våld. Det är viktigt att föra en dialog med Iran i frågor som denna. Vi har vid flera tillfällen framfört vår stånd-punkt till företrädare för den iranska regeringen.

Det ter sig allt mer uppenbart att trycket mot dem som utmanar den iranska regeringen ökar. Demonstrationen av kvinnor den 12 juni, liksom andra demonstrationer under senare tid, visar dock tydligt att det finns ett stort engagemang i Iran för mänskliga rättigheter. Dessa krafter förtjänar all respekt och uppmuntran.

28 juni 2006

Jan Eliasson