Dags för miljörörelsen att ompröva gamla sanningar

Det är allt mer uppenbart att avgörande frågor för jordens och mänsklighetens framtid måste lösas ur ett internationellt perspektiv. Miljörörelsen har under lång tid haft en benhård inställning vad gäller bland annat genmodifierad gröda. Vi undrar om det inte är dags nu att ompröva dessa vedertagna ”sanningar”.

En diskussion som är laddad inom miljörörelsen är den om genmodifierade grödor. Det har hänt en hel del på den fronten. Vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp håller man t.ex. på med att ta fram en ny flerårig oljeväxt som minskar kväveläckage, spar energi och minskar insektsbekämpning. Nyligen tog man på Umeå Universitet fram rissorter som tål mer salthaltigt vatten. Detta sammantaget kan ge odling under svårare omständigheter möjlig. En anna diskussion som nyligen var uppe i EU-parlamentet var den om terminatorteknologin. Detta är enligt en del en stor fara och andra menar att det är en skrivbordsprodukt som säljs och köps, kanske för att underhålla miljörörelsens motstånd mot GMO. Det kan ju vara ett sätt att upprätthålla u-ländernas beroende av bekämpningsmedel och minska deras möjligheter till självförsörjning i livsmedelsproduktionen?

Nu kan vi ställa oss frågan: Vilket skadar miljön och naturen mest, kemiska bekämpningsmedel som lagras i växter och jord under lång tid, eller genmodifierad gröda där vi påverkat och påskyndat en naturlig process i växt- och djurvärlden? Har vi svaret på det? Kan vi med klar säkerhet utesluta att genmodifierad gröda är ett bättre alternativ, inte minst ur överlevnads- och miljöaspekt? Det finns också en stor kemisk industri som har vinstintressen i att behovet av bekämpningsmedel fortsätter. Professor Arnulf Merker på Alnarp menar att ett av de största misstagen man gjort var att införa patent på gener i genmodifierade grödor inom EU. Detta skapar olika förutsättningar för länder att ta tillvara och utveckla den kunskap och de erfarenheter som kommit ur den moderna växtförädlingen. Inte minst drabbar det de länder där man haft störst nytta av kunskaperna, de vi kallar u-länder, tredje världen eller Syd. Detsamma säger Vandana Shiva, en framstående gestalt inom miljörörelsen i Indien och globalt, och motståndare till det hon kallar ”biopiratism”. Hon förespråkar även organisk odling och verkar för rättvis handel. Faran för u-ländernas del är just att oseriösa utsädesförsäljare sprider genmodifierade sorter illegalt och under okontrollerade former. Hon menar att det till stor del är i-ländernas patentering av denna kunskap, exempelvis genom storföretag som Monsanto, som öppnat för denna oseriösa handel. Det, snarare än gentekniken i sig, är det verkliga problemet. Vid en debatt i höstas berättade Karl Erik Olsson (c), tidigare EU-parlamentariker att de sex största producentländerna gjort en internationell överenskommelse riktat till de sex största konsumentländerna för att öka exporten av jordbruksprodukter då den med internationella mått fortfarande ligger långt under annan handel. Han fick då frågan om han inte var kritisk till patentering av gener, då den hindrar u-ländernas egen forskning och utveckling på detta område och den i så fall skulle minska deras beroende av importerat utsäde, minska beroendet av miljövidriga bekämpningsmedel och gödningsmedel. Det tyckte han inte då det var viktigt att öka handeln med dessa produkter. Vi menar att detta, snarare än vilka växtförädlingsmetoder som används, är ett ytterst viktigt område där u-ländernas oberoende ställs mot storföretagens krassa profittänkande och som dessutom försvårar en omställning till en miljövänlig jordbrukspolitik i världen.

Maria Hagberg – Riksdagskandidat, frihetlig feminist och internationalist
Jimmy Sand – Feministiskt Initiativ