Dags att arbeta tillsammans!

Igår startade FN:s klimatförhandlingar, COP17 i Durban, med temat ”Working Together, Saving Tomorrow Today”. Temat sätter fingret på problemet, vi måste börja arbeta tillsammans för klimaträttvisa istället för att lämna makten över morgondagen till en liten grupp män i västvärlden.

 

Idag är stora delar av den politiska och ekonomiska makten koncentrerad till några få mäktiga länder och till ett fåtal personer i dessaländer. Världsbanken, IMF, statschefer och näringslivet är alla styrda av män i huvudsak från västvärlden. Vi ser också att västvärlden och i synnerhet västvärldens män är de som står för den absoluta majoriteten av såväl de historiska som de konsumtionsbaserade utsläppen samtidigt som de påverkas minst av klimatförändringarna.

Det har visat sig att kvinnor löper 14 gånger så hög risk att dö vid naturkatastrofer på grund av könsmönster som gör att kvinnor har sämre ekonomiska resurser och högre ansvar för hem och barn. Men detta är ingen naturlag utan bygger på den maktobalans som existerar idag. I områden där kvinnor varit delaktig i katastrofförberedande arbete och där kvinnors situation vid katastrofer uppmärksammas ser vi betydligt mindre dödsfall bland hela befolkningen och i synnerhet bland kvinnor och barn.

Med bakgrund till denna globala och könsmässiga ojämlikhet är det naivt att tro att den mest privilegierade gruppen i världen kommer fatta beslut för att skapa en hållbar värld med hänsyn till kvinnor i syd. Denna maktobalans speglar såväl makthavares som den västerländska debattens ointresse för klimatförändringarna. Ofta ses klimatförändringarna som något som kommer att drabba framtida generationer. Som att det är ett problem som tidsmässigt ligger långt bort trots att människor redan idag dör i klimatkatastrofer runtom i världen och att klimatflyktingar i tredje världen blir allt fler. Att Sverige inte drabbas i samma utsträckning idag betyder inte att vi kan ta oss friheten att fortsätta öka våra utsläpp.

I Sverige har vi med våra stora förnyelsebara naturresurser ovanligt goda förutsättningar att minska våra klimatutsläpp och därmed också ett stort ansvar att verkligen göra detta. Ansvaret hänger också samman med klimaträttvisa. Vi har under årtionde använt fossil energi för att bygga uppdagens välfärd. Nu måste vi gå före när det gäller att reducera utsläppen och på så sätt ge andra länder möjligheter att lyfta sig ur fattigdom.

Feministiskt Initiativ kräver att Sverige går före och driver på för ett bindande, ambitiöst och rättvist avtal. En klimatbudget måste upprättas där Sverige visar hur vi år för år ska minska vår klimatpåverkan. Delar av AP-fonderna, som förvaltar en del av våra pensionspengar, måste aktiveras för att bidra till finansieringen av den nödvändiga klimatomställningen.

Globalt måste det införas en skatt på utsläpp av växthusgaser där inkomsterna administreras genom FN för att hantera naturkatastrofer och stödja klimatvänliga och hållbara samhällen i tredjevärlden. Pengarna måste fördelas utifrån de berörda ländernas behov med ett genusperspektiv. Slutligen måste västvärlden börja ta ansvar för den ständigt ökande mängden klimatflyktingar genom att öppna upp nationsgränser och Fort Europas höga murar så människor kan söka skydd och ett värdigare liv i ett annat land.

För att detta ska vara möjligt krävs det ett politiskt systemskifte. Klimatförhandlingarna måste demokratiseras, vi måste på riktigt arbeta tillsammans istället för som idag låta en liten grupp styra vår framtid. Om vi inte ser att det är kvinnor i de fattigaste länderna som drabbas hårdast och att det är män i den rika delen av världen som bär det största ansvaret och sitter på makten så kommer vi heller aldrig finna de politiska lösningarna på klimathoten som handlar om att minska klimatpåverkan samtidigt som den utjämnas mellan rika och fattiga, mellan män och kvinnor.

Artikeln publicerades även den 28 november på Supermiljöbloggen.