Ström har dabbats av kortslutning!

Till alla er som inte läser Svenska Dagbladet regelbundet. En fortsättning på senaste feministbrevet. Svar på P. Ströms artikel

 

Grundfelet i Pär Ströms resonemang om feministiska myter är att han inte förstått, eller vill förstå, vad feminism är. Han definierar feminism som ”att stå på kvinnors sida”. Följdriktigt finns det då också ”maskulister”, dvs. de som står på mäns sida. Själv titulerar han sig ”Jämställdist”, vilket ska uttydas som att han vill att kvinnor och män ska ha samma rättigheter och skyldigheter.

Begreppsförvirringen är total och det är det som gör det omöjligt att sakligt argumentera. Jag ska ändå försöka reda ut begreppen. Att vara feminist är ingen åsikt. Det handlar inte heller om att ställa sig på någons sida. Att vara feminist är att ta ställning i en grundläggande samhällspolitisk maktkonflikt som i grunden handlar om mänskliga rättigheter. Det gör man med huvudet, inte med vad har mellan benen. Alla kvinnor är inte feminister och alla feminister är inte kvinnor. Ställningstagandet baserar sig på en maktanalys av samhället, där utgångspunkten är kön. Den (feministiska) analysen är nödvändig att göra om vi ska förstå varför det ser ut som det gör, dvs. varför vi inte har uppnått jämställdhet, trots att i princip alla officiellt ansluter sig till målet. Den analysen är också nödvändig för att vi ska förstå vad som behöver göras, dvs. hur vi ska kunna förändra nuvarande maktförhållandena. Att vara feminist är alltså att inneha en kunskap och medvetenhet om hur maktförhållandena i samhället ser ut, baserad på en analys utifrån kön men integrerad med en kunskap om hur kön samverkar med strukturer baserade på klass, etnicitet, sexualitet, och funktionalitet. Till detta kommer viljan att förändra. Att vara feminist är alltså att också vara aktivist.

Jämställdhet är ett samhällspolitiskt mål, inget man (som person) kan vara. Jämställdhet innebär att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. (http://www.regeringen.se/sb/d/2593/a/14257). Det betyder bl.a.

• En jämn fördelning av makt och inflytande. Kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva medborgare och att forma villkoren för beslutsfattandet.
• Ekonomisk jämställdhet. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om utbildning och betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut.
• Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjligheter att ge och få omsorg på lika villkor.
• Mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet.

Att de här politiska målen överhuvudtaget finns är ett resultat av att forskning, fakta och dokumentation har visat att vi inte har samma villkor mellan gruppen män och gruppen kvinnor. Det finns ett maktmönster (en struktur) där gruppen män har mer makt på kvinnors bekostnad. Könsstereotypa förväntningar får konsekvenser för både kvinnor och män. I frågan om föräldraskapet är det tydligt, både i lagstiftning och i praxis. Att stärka mannens position som förälder är därför en självklar uppgift för en feminist. En individualisering av föräldraförsäkringen är ett konkret steg som skulle få stora positiva effekter, både på lagstiftning och på lönerna, dvs. både för kvinnor och män.

Ström efterlyser mina källor. Fakta kring våldet finns bl.a. på Brottsförebyggande Rådets hemsida, www.bra.se. Fakta kring löner finns bl.a. sammanställt i den rapport som Feministiskt initiativ lade fram den 8 mars i år (www.feministisktinitiativ.se) och där underlaget är hämtat både från Konjunkturinstitutet och Statistiska Centralbyrån. Där (www.scb.se) finns också den utmärkta utgåvan ”Lathund för Jämställdhet” men samlade uppgifter kring jämställdhetspolitikens flesta områden och en historik från 70-talet och fram till nu (www.scb.se).

Alltså – för att nå jämställdhet i praktiken måste vi synliggöra och arbeta mot den diskriminering och olikabehandling som finns idag, både av kvinnor och män. I vilken mån vi har närmat oss målet, ett samhälle där vi har lika mycket makt, oavsett kön, kan vi utläsa av fakta, statistik och forskning. Konstigare än så är det faktiskt inte. Problemet är att alla faktiskt inte vill förändra. För mig är det uppenbart. Ville alla så skulle vi haft ett jämställt samhälle för länge sedan. Det är ju faktiskt inte tekniskt svårt att t.ex. sätta lön utifrån utbildning och erfarenheter. Det svåra är att undanröja alla de könsbaserade fördomar som står i vägen och det svåra är att få fler att erkänna att det faktiskt finns motstånd. Det i särklass mest förvirrade uttrycket för det motståndet står Ström för.

Gudrun Schyman, Feministiskt initiativ