Inrätta ett nationellt resurscentrum för frågor om prostitution och människohandel för sexuella ändamål

27 mars 2011

Köp av sexuella tjänster är ett av de vidrigaste uttrycken för ojämställdhet och ojämlikhet.

Varje människa har rätt till sin egen kropp – sin kroppsliga integritet och sexuella lust. Alla människor har rätt att sätta sina egna gränser i möten med andra människor. Detta är en fråga om såväl hälsa som om grundläggande mänskliga rättigheter. Sexuella relationer måste bygga på frivillighet och ska inte ske mot någons vilja eller någon form av ersättning. Därför är köp av sexuella tjänster helt oacceptabelt.

För att kvinnor ska ha rätten att äga den egna kroppen och existera som fria människor ska kvinnors sexualitet inte bestämmas utifrån mäns behov. De normer som bestämmer och begränsar kvinnors sexualitet måste därför synliggöras och ifrågasättas. För att kunna stötta och hjälpa personer som är i eller har lämnat den heterosexuella prostitutionen behövs utökade insatser för kvinnor som säljer eller har sålt sexuella tjänster.

Det är främst vuxna heterosexuella män som köper sexuella tjänster av kvinnor. Mer kunskaper behövs också om köparna för att kunna erbjuda köpare stöd i att sluta köpa sex.

Prostitution förekommer också bland hbt-personer. För att hbt-personer ska ha rätten att äga den egna kroppen och existera som fria människor måste samhället motverka förlegade homofoba normer. För att kunna stötta och hjälpa personer som är i eller har lämnat prostitution behöver vi även mer kunskap om prostitution bland hbt-personer. Idag hamnar hbt-personer, som säljer eller har sålt sexuella tjänster och som är i behov av stöd, ofta i kläm mellan å ena sidan samhällets stigmatisering av hbt-personer och å andra sidan samhällets syn på prostitution som ett heterosexuellt fenomen.

I Sverige finns lång erfarenhet av att arbeta med människor i prostitution och människohandel – men nationell samordning saknas. Socialtjänsterna i Stockholm, Göteborg och Malmö har under lång tid arbetat med såväl personer som säljer sexuella tjänster som sexköpare, såväl heterosexuella personer som hbt-personer. Även länsstyrelser och Socialstyrelsen har kunskaper på området. Polisen har sedan sexköpslagen antogs utfört ett allt mer framgångsriktarbete med att lagföra sexköpare. Även frivilligorganisationer besitter erfarenheter och kunskaper om personer som utsatts för prostitution och människohandel. Men när samordning saknas faller frågan mellan stolarna och den kunskap som förvärvats genom åren riskerar att inte användas på bästa sätt.

Fi önskar följande:

Inrätta ett nationellt resurscentrum för frågor om prostitution och människohandel för sexuella ändamål, med tydligt nationellt samordningsansvar när det gäller arbetet i myndigheter, kommuner och frivilligorganisationer. Resurscentret ska även ha rådgivande och behandlande uppgifter, samt fungera som nationellt kunskapscentrum.

Utöka och permanenta resurserna till de tre kommunala prostitutionsenheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Underlätta för kommuner att stötta personer som är offer för människohandelsliknande former av brott för sexuella ändamål.

Erbjud skyddade boenden!

 

Skärp straffsatsen i nuvarande sexköpslag!

Förbjud i likhet med den norska sexköpslagen köp av sexuella tjänster utomlands.

Personer som inte är svenska medborgare och som utsatts för koppleri eller människohandelsbrott i Sverige, och vittnar i dessa rättsfall, ska erbjudas permanent uppehållstillstånd med sikte på medborgarskap i Sverige.

Inrätta permanenta enheter inom polismyndigheterna runt om i landet i likhet med enheten Kommissionen mot människohandel som bland annat finns inom Polismyndigheten i Stockholms län. Samtliga enheter måste tilldelas resurser och ha stor kompetens.

Alla yrkesgrupper som kan komma att möta människor i eller på väg in i prostitution och människohandel, t.ex. yrkesgrupper inom rättsväsendet, socialtjänst, skola, ungdomsmottagningar, ska utbildas Ta fasta på de goda satsningar som genomfördes under förra mandatperioden. Exempelvis den utbildningssatsning som Brottsoffermyndigheten genomfört.