Kvinnor är starka

Kvinnor är varken svaga eller i behov av uppmuntran, skriver Gudrun Schyman (FI), talesperson och förstanamn på riksdagslistan, Gladsax.

Är det omdömeslöst att bränna 100 000 kronor? Vid första anblicken så är väl svaret på den frågan – ja!

Det kan tolkas som att visa förakt för svaga grupper och nonchalera orättvisorna i världen. Jag har sett och hört sådana kommentarer i efterdebatten till Feministiskt initiativs manifestation för rättvisa löner.

Det intressanta med debatten är att så många har så många idéer om hur pengarna skulle ha använts i stället, men att ingen har någon idé om vad vi ska göra åt lönediskrimineringen.

Det närmaste var någon som föreslog att pengarna skulle ha delats ut som uppmuntran till lågavlönade kvinnor i vården. Och hur skulle det gå till? Skulle alla få 10 öre var?

Jag måste säga att jag är innerligt trött på att se hur många, särskilt män, beskriver kvinnor som svaga och i behov av uppmuntran. Kvinnor är varken svaga eller i behov av uppmuntran. Kvinnor är starka, men vi lever i ett samhälle där gamla unkna maktmönster ger män möjlighet att alltid ta mer. På kvinnors bekostnad.

Det gäller pengar och det gäller positioner. För att ändra på detta behövs inte ”uppmuntran” utan politiska reformer. Reformer som omfördelar makt. Reformer som tar sin utgångspunkt i all den kunskap, fakta och forskning som visar att vi fortfarande lever i ett samhälle som inte är jämställt.

När lön motsvarande 100 000 kronor i minuten år efter år går kvinnor förbi borde fler vara upprörda. Inte minst borde fler förfasa sig över att så många politiker, genom att inte våga ta i frågan, visar halva befolkningen en total nonchalans och ett öppet förakt. Det handlar inte bara om lågavlönade kvinnor. Det handlar om hela kvinnokollektivet. I alla lönelägen går samma mönster igen.

100 000 kronor är mycket pengar för var och en av oss och jag är medveten om att det finns många hål att stoppa i. Det är bra att det finns organisationer som arbetar med välgörenhet och bistånd för att hjälpa fattiga.

Men de två män som skänkte pengarna som brann upp, gav dem inte till en välgörenhetsorganisation. De vände sig till Feministiskt initiativ för att vi arbetar för strukturella förändringar i verkligheten. De är upprörda över den systematiska lönediskrimineringen och ser att Feministiskt initiativ är det enda parti som har presenterat ett konkret reformförslag – jämställdhetsfond. De vill att fler skulle uppmärksamma det. 

Den diskussion som följt har varit klargörande på två sätt. Dels har fler fått klart för sig att vi har ett lönegap mellan kvinnligt dominerat och manligt dominerat jobb som för närvarande uppgår till över 70 miljarder kronor per år och att detta är något som samtliga riksdagspartier upprörande nog fullständigt struntar i. Dels har många förstått att i en valrörelse bränner de etablerade partierna väldigt mycket pengar på sina kampanjer. 

Valbudgetarna – delvis finansierade genom skattepengar – sägs ligga på mellan 7 och 70 miljoner kronor. Kanske de pengarna skulle göra bättre nytta i någon välgörenhetsorganisation? 

 

http://www.kristianstadsbladet.se/fria-ord/article1201011/Kvinnor-aumlr-starka.html