Har trovärdigheten gått upp i rök?

9 augusti 2010

Vi har ett förslag till lösning på lönedsikrimineringen som vi ville sätta fokus på, skriver Gudrun Schyman, Feministiskt initiativ.

I debatten efter vår manifestation för rättvisa löner, i Almedalen, finns det fler asom har menat det. En del har verkat skadeglada, andra har vädjat till riksdagspartierna att ta ansvar och göra något mot lönediskrimineringen. Men det är just det de inte gör. Och det var just det vi ville uppmärksamma. Både att de andra partierna inget gör och det faktum att Feministiskt initiativ faktiskt har ett konkret förslag som vi tänker driva. I riksdagen.

Fakta är att kvinnor tjänar i genomsnitt 84 procent av vad män gör. Det är ett lönegap som varit nära nog konstant under minst tre årtionden. Sammanlagt saknas det över 70 miljarder kronor per år i kvinnors lönekuvert, så länge vi har lön efter kön.. Den absolut största delen av lönegapet består av skillnader mellan olika sektorer och yrken – trots likvärdiga krav på kunskaper och asnvar. Det är en av vår demokratis största skandaler att vare sig riksdag, regering eller arbetsmarknadens parter hittills agerat till försvar för den mänskliga rättigheten att slippa bli diskrimineras på grund av sitt kön. Vi har sett den ena regeringen efter den andra passera utan att någonting har hänt. Feministiskt initiativ vill inrätta en jämställdhetsfond som omfördelar pengar mellan arbetsgivare för att finansiera höjda löner i kvinnodominerade arbeten och sektorer. En höjning av arbetsgivaravgiften med en halv procentenhet – en jämställdhetsavgift – läggs på alla arbetsgivare. Samtidigt bidrar staten med samma summa, 4 miljarder kronor. Pengarna fördelas ut till arbetsgivare för att höja lönerna i kvinnodominerade yrken.

Ett nytt synsätt som vi har öppnat för bygger på att vi inte längre accepterar att vi har en lönebildning som håller kvar kvinnor i lönelägen som systematiskt är lägre än mäns. Vi tar oss rätten att ifrågasätta den konstruktion som alltid ger männen mer. Vi påstår att arbetsmarknadens parter inte ensamma kan lösa problemet med den sektorsvisa lönediskrimineringen. Ingen av dem kan förhandla för andra än sina egna medlemmar. Frågan måste alltså lyftas till den (samhälls-)politiska nivån. Vid ett välbesökt seminarie, med alla inblandade parter närvarande (fack, arbetsgivare, medlingsinstitutet och DO), två dagar efter manifestationen, visade det sig att vi hade flertalet av facken med oss i vårt resonemang

Och det är inte konstigt. Både kvinnor och män är trötta på att vänta. Pengarna som vi eldade upp skänktes av Tomas Mazetti och Per Eriksson på reklamkollektivet Studio Total. De var upprörda över lönediskrimineringen och över att alla partier i riksdagen står tomhänta i frågan. De ville stödja Feministiskt initiativ ekonomiskt för att vi skulle kunna lyfta lönefrågan i valrörelsen. Frågan var hur vi bäst skulle kunna använda 100 000 kronor för att kunna kanalisera både vår upprördhet över diskrimineringen och det faktum att vi har ett förslag på lösning.

100 000 kronor är väldigt mycket pengar. Det vet var och en. De flesta av oss vet också att det finns många hål att stoppa i, både här hemma och ute i världen. Därför är det självklart att en första reaktion på att pengar brinner blir – Så gör man bara inte! Man låter inte pengar gå upp i rök. Summan är stor för var och en av oss men i valrörelsesammanhang, för att få ut information, är summan dessvärre löjligt liten. En enda halvsidesannons i en kvällstidning kostar mer. Riksdagspartiernas valbudgetar, delvis finansierade av partistöd, dvs. skattepengar, ligger på mellan 7 och 70 miljoner kronor.

Vi är övertygade om att när den första reaktionen lagt sig så kommer alltfler att fortsätta att fundera över den verklighet som faktiskt ligger bakom vår aktion. Det faktum att kvinnor varje minut går miste om 100 000 kronor är inget mindre än en skandal. Det faktum att inget annat parti än Feministiskt initiativ har lagt ett konkret förslag till förändring tror vi gör att fler och fler vågar vara feminister också på valdagen.

 

http://hd.se/ledare/2010/08/09/har-trovardigheten-gatt-upp-i-rok/